Vid liv...

... iallafall nästan.

Har hållit dom flesta uppdaterade via fb, men tänkte dra den längre versionen här.

Söndamorron hade jag lovat marie att komma med som lite hjälpreda ti esse då hon sku dit med semppa på nå såndär skoljuttu (..ish), å i bilen på väg dit så kände jag redan att jag började få huvudvärk.

Tog en burana 400 som jag nu råkade ha med mig i väskan, å de va helt okej en stund, men sen började det bulta på igen. Vi var väl tillbaka i stallet typ halv 1 tiden nånting, å vi drack 2 kaffe, å sen insåg jag att nu får jag nog fara hem.

Kasta in 1600mg värkmedicin som läkaren gett rådet att jag ska göra om ja börjar känna av migrän. Gick å la mig förstås, eftersom den mängden däckar mig totalt, vaknade upp några timmar senare, ingen förbättring.

Minns inte om jag spydde då redan på kvällen eller hur det var. Nå hur som helst, sov vidare, månda morron klarade jag av 10 minuter i upprätt läge så spydde ja första gången, så de var bara att ringa till jobbet å säga att dehär lyckas inte. Fortsatte sova å spy om vartannat, var till massör, tisdan ingen förbättring så ringde sjukhuset då.

Fick bokat tid till 10:20, men det hade blivit nåt missöde, så jag hade blivit bokad ti bennäs. Hrmpf, bara å traska över ti jouren, eller snarare kräla, för jag kunde inte gå rättupp, spydde dessutom när ja kom ti sjukhuset. Fick lägga mig ner i en säng, å sov från å till. Först testades de me voltaren å norflex direkt i ryggen, sku vänta 2h för å se om det hjälpte - ingen förbättring. Sen gjordes de grundliga neurologiska tester å ögonen lystes å fan å hans mormor, så kom dom med sirdalud å tramal i tablettform. Blodprover togs å blodtrycket mättes, som hade varit lite väl högt innan jag fick första medicinerna. Även nackkrage testades, men den jag fick var inte till någon hjälp, den var för liten å för mjuk.

Då blev det en aningens bättre. Vid kl 16 byttes det läkare å han pratade om typisk nackspärr. Hmm, har haft nackspärr (om nån minns när vi sku va tärnor när vi gick på femman?), så vet nog vad det är.. "Backlasta-nacka" som det talades om. Nå, tidigare läkaren hade övervägt att lägga in mig på nån avdelning, men vid det laget var jag så himla lullig å borta å tyckte det var lite bättre, så läkaren för kvällen tyckte jag sku få åka hem. Sirdalud 4mg på recept dock.

Onsdagen så blev det sirdalud + burana 4 gånger på ett dygn, mera än så våga jag inte ta, å kände att det blir fan inte bättre. Det var bättre sålänge medicinerna verkade, men såfort de släppte, så var samma helvete tillbaka igen.

Torsdan åkte jag in igen, fick ett eget rum denhär gången, tackolov, så de blev lite tystare, hade vid det här laget även blivit ljuskänslig. Från början av veckan hade jag bara varit himla ljudkänslig å kunde inte avgöra hur långt ifrån ett ljud var. Alltså tex om morsan stod i tv-rummet å snacka med mig, eller 1m bakom mig. Plus allt susande å bultande.

Sov från å till då oxå, med tröjan över ansiktet, å en 3e läkare, ung sådan, kom å gjorde samma neurologiska undersökningar å, okej, jag kan ju förstå att hon oxå vill kolla å inte bara läsa tidigare läkares anteckningar. Men när hon sen började prata om norflex å voltaren så höll jag på ge upp! Bad om att inte få sprutor igen, eftersom det tar så helvetiskt ont att få norflex injektioner (har ännu ett handflatsstort område som jag e utan känsel på), så fick bägge + nåt annat i tablettform. Näpp, ingen förbättring då heller.

(Ja, just de ja, i början av veckan, sön-tis så gick det helt okej sålänge jag låg ner, då mådde jag relativt bra, sen på onsdag fungerade de inte det längre.)

Det hjälpte såpass att de kändes helt okej när jag låg ner, men såfort jag satt mig upp på sängen så höll huvudet på att explodera.. Å det var ingen smygande smärta som kom, utan det blixtrade till i hela huvudet så man trodde fan ögonen sku ploppa ut.

Nå, 3e läkaren då konstaterade att "Vi måst ju som stäck åv denhär värken nu!" å det tackar jag fan för. Så det blev kortison + anti-illamående + koksaltlösning i dropp då, å efter halva flaskan så kom hon in igen å jag sa att det kändes helt okej liggandes, testade sätta mig upp, å det var kanske en aning bättre. Dom hade lagt på rejält med fart i droppen, så det kanske inte hade hunnit verka till fullo ännu. Förstås blev ju kl 16 då oxå, så de bytte läkare igen.

4e läkaren var Olga Ukkonen, å då var det ord å inga visor! Plötsligt kom blodprovstanten in, å när hon höll på, så kom nästa sköterska in me en maskin å de blev lixom full rulle! Tror blodprovssköterskan tömde halva mig på blod, medans hon andra börja koppla ur droppen som då var färdig, å börja förbereda maskinen å sa att dom ska ta hjärtfilm på mig. Hon sa att Olga hade även ordinerat magnetröntgen av nacken å hjärnan.

Hjärtfilmen gjordes å hon sa att hon sku bara höra med Olga så sku hon kom med rullstol å kör upp mig ti röntgenavdelningen, men Olga kom å snacka med mig före å vid det laget hade värken gett med sig såpass av kortisonet så jag kunde sitta upp å faktiskt kände mig piggare! Vi diskuterade dittan å dattan, hon frågade va de var för dag, å jag blev så förvirrad av frågan i sig, så vi bara börja skratta. Men jo, ett såntdär test för att kolla att jag hängde med ännu.

Iom att det är så himla sällan jag har migrän, så tyckte hon att magnetröntgen kändes onödigt, hade jag haft flera gånger i månaden hade det funnits skäl till att göra det, men då det är knappt frågan om en gång i halvåret. Om ens det. Mina migränanfall e oftast sådär så de sticker i ögonen å jag har "rejäl huvudvärk", å mina 1600mg värkmedicin + några timmar sömn reder upp det.

Hjärtfilmen hade tagits för att kolla att det inte rörde sig om nån propp, däremot hade jag lite störningar, men inget att oroa sig över! Som sagt, ord å inga visor med Olga! Blodprovet var helt okej, ingen förhöjning på sänkan, leukocyterna var lite förhöjda, men om jag inte missminner mig, så har jag alltid haft lite höjning på leukocyterna. Sen var det nå andra prover oxå som var utanför referensvärdena, men dom berodde på vätskebristen!

Under dessa dagar hade jag knappt fått i mig mat på 3-4 dagar, som andra äter på en dag!

Oerhört glad å tacksam över den hjälp jag ändå fått, så ringde jag hem å sa att papsen får kom efter mig å hans första kommentar när jag öppnade bildörren var "-du kan ju åtminstone håll upp huvudet nu!"

Fredagen ännu tog jag det riktigt lugnt, var på massage igen å satt i fåtöljen där nere å kollade hästhoppning. Har haft svårt att sitta vid datorn, idag, lördag e första dan som jag kan sitta lite längre, även om ja känner att det inte är riktigt ok. Så såfort jag e klar me dehär inlägget så lär ja gå från datorn ;)

Fortfarande öm å börjar lätt spänna mig i axlarna igen, så har käkat 2 st burana 400 idag, lär nog kasta in en lite starkare värkmedicin som Olga hade skrivit ut åt mig när jag går å lägger mig. Måste ändå börja röra på mig lite, så jag kan jobba på måndag, så de inte blir så pang på.

Så man kan minst sagt säga att det har nog varit en riktig helvetesvecka dethär. Aldrig nånsin har jag varit med om nåt liknande. Har en gång haft ett sånt migränanfall så jag var likadan, sov å spydde, men då var det frågan om EN dag. Sen var jag lite halvtrasig dagen efter, men kunde iaf leva normalt. Men seriöst, 5 dagar? Trodde nog fan det här sku ta knäcken på mig helt ärligt.

Det funderades på borrelia å t.o.m även sorkfeber, men tror int det blev testat för nåndera. Borrelia kan det mkt gott å väl vara, eftersom jag plockat bort en fästing av doggen å har själv legat å solat i samma gräs där hon fick fästingen. Vet att på åland sku dom int ens ha funderat, utan tagit borreliatest direkt.

Nej nu känner jag att de e dags att gå från datorn! :) Tyvärr mkt foton som borde skickas å redigeras, men har meddelat dom som beställt att de kommer att ta lite tid, iom att det här blev sådär nu :/