... Nu först börjar de gå in i huvu att mina helger börjar lugna ner sig. Ännu förra helgen va de sådär AAAMAGAAAAD JAG SKA GÖRA INGENTIIIING OMGOMG LYX.. typ. Men nu kommer varje helg typ att bli så, bortsett från nån enstaka helg här å där då man antagligen e å funktionerar på nån tävling.
Chill som synden!
Får börjar fokusera mera på firman nu, dona å fixa, samt här hemma... Försöka få till nå hyllor å garnförvaring å sånt tjafs, försöka fixa nån arbetsyta åt mig. Som de sku hända, me dom här småa garderoberna jag bor i.. men drömma kan man ju! Sku ju kuna bre ut mig i trappan om de int sku vara för att de e kallutrymme, så där går de ju int å vara vintertid iaf.. !
Var å rida tanttis igår, efter ett litet uppehåll på ca 2 veckor. Hon har väl oxå haft lite lugnare nog, men marie tyckte hon behövde få komma på nån utmaning då hon har joggat omkring i hagen för sig själv ;D
Redan när ja la henne i skötselspiltan, så sökte hon kontakt... Ville vara nära å sådär allmänt gosig..! Märktes att hon var taggad å på gång!
Longera henne lite först iom att hon kan vara lite stel å sådär, så de behövs rätt mkt uppvärmning, å ja ville se lite hur hon rör sig (så sällan jag får se det), armadis fin trav hade hon iaf! Nå, satte mig upp å skritta lite på lång tygel en stund sen, å när jag kortade tyglarna, kunde inte annat än skratta! Då gick de inte å skritta rakt längre! :D Tanttis tyckte vi kör sidvärtsrörelser direkt bara! Tii baa, påå baa! Då vet man minsann att man sitter på en arbetsglad ponni iallafall!
Red lite ziczac ... nu vet jag inte faktiskt om de blir öppnor eller slutor, men aivan sama, nånting som int e skänkelvikning iaf, å red med raka steg emellan (egentligen ska det bytas direkt), å det blev faktiskt raka steg emellan å sedan tillbaka till spåret. Fanta lär sig otroligt fort rutiner, å såfort man vänder upp på diagonalen så känner man hur hennes 600kg (minst!) börjar ladda upp å sen lägger iväg!
Tidigare har man fått ge efter lite i ökningarna, så hon ska orka framåt å faktiskt öka märkbart, men nu fick man lixom börja sitta å hålla tygeln, börja lixom få påskjutet att komma bakifrån, å t.o.m kunna lyfta upp henne lite i ökningen! En halvhalt gjorde inte att hon sakta av, utan att hon lystra till!
Visst är det på gott och ont att man lär henne att öka på diagonalen, men ändå rätt bra, för hon behöver röra sig framåt.
Höger galoppen var lite jobbig idag, vilket i sig e konstigt, de e vänster galoppen som e problematisk! Men körde rätt "grym" stil för henne, 8-volt med skritt å sen byte, å där funka faktiskt vänster galoppen betydligt bättre, och det var eftergift i galoppen. Det som jag sist blev så fundersam över om jag kände rätt, eller om det var inbillining och hon gick bakom hand!
Hade kandaret på, men red rätt mkt på bridongen enbart, å stångtyglarna hängde rätt lösa. Lite beroende på uppgift så korta jag upp dom. Det är nog tungt för henne ännu att orka bära sig fjäderlätt, men det blir mer å mer! Och dessutom när jag inte har sett henne på ca 2 veckor nu, så kunde man se att nackmusklerna har börjat komma och hon är inte alls lika svankryggig som innan! Det är roligt att se! Iofs, eftersom magen är såpass mkt mindre å ryggmusklerna blir bättre, så de e väl klart att ryggen kommer upp lite mera!
Nåt som oxå toimar bra på henne när hon är väl genomjumppad e 8-volter i trav å att man lite säger till henne på skarpen! Igår var första gången jag hade känslan att jag faktiskt hade henne mellan mina skänklar å händerna, igår kunde jag styra vilken 4e del av henne som jag tyckte behövde justeras! Inte länge, men iallafall, allt hör ihop med hennes ork att bära sig själv!
Det är det här som e så fenomenalt, för det första e vi ju som gjorda för varann. Vi började lika ringrostiga båda 2, tekniken å kunskapen finns nånstans där i bakhuvudet, men vi behöver få ordning på våra kroppar, få igång musklerna, börja tänka rätt osv. Vi har lixom mötts vid en T-korsning å har nu bägge vänt mot den ena vägen å går sida vid sida. Jösses, börja låta som nåt väckelsemöte de här nu hahaha ;D Men lite sån är känslan med Tanttis! Och jag har sagt det förr, är det nån ponni som tar mig till en högre nivå än jag hittills varit i mitt liv, så är det fanta! Man får bara hoppas att hon lever länge och håller sig frisk! Inte för att de direkt märks att hon är 23 år gammal, bortsett från att hon kan vara lite styv å stel i början! Men så länge arbetsviljan å glädjen finns, så tänker jag nog fortsätta!
Men sen också den här utvecklingen. Det är den jag inte riktigt förstår att den kan förbättras sådär snabbt. Visst, jag förbättras ju snabbt oxå, men de e ju för att jag har en ponni som jag känner när jag gör rätt på.
Bara jag fortsätter hela vintern och vädret inte hindrar våran träning alltför mkt, så kommer det nog att bli spännande å se hennes utveckling nästa sommar! Igår fick jag lixom känslan att nu, nu kan vi fara på dressyrträning! Och man vet att man har ridit i regnet när de börjar droppa från hjälmen haha ;D
Älskade Fanta <3
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar