Att vara företagare....

..... Den tanken har lockat mig sen unga år, varför vet jag inte riktigt?! Inte sådär egentligen.

Sanna på concordia kom ihåg mig sen första gången jag var in ti henne, å hon var så otroligt glad nu när jag äntligen sku starta egen firma. Å visst var jag lika glad själv. Ännu bättre var ju att det här var en firma som jag sku syssla med på fritiden, så jag är inte på det viset beroende av inkomsten = mindre huvudbry (... eller?)

Dom brukar säga, att vara företagare så jobbar du dygnet runt. Det stämmer kanske nog rätt bra. I skrivande stund är klockan 05:51 på lördag morgon, och jag har suttit å kolla vilken kurs jag vill se idag. Kollat fb events så jag inte missar nå photoshoot idag, kollar kalendern så jag inte har nåt uppskrivet där, funderar vart jag ska åka ikväll å fota fyrverkerier osv. Allt det här är att vara företagare.

En viktig uppgift som ligger på, är att skriva lite årsplaner. I mitt fall behövs det kanske inte, men för min motivation (tävlingsinriktad som man är), så är det bara nyttigt. Jag har ingen jag behöver redovisa åt, jag är inte momsskyldig osv och bokföringen är ganska enkel. Jag fakturerar online, så inte heller några kvitton att hålla reda på. Den här delen av företaget är jag ganska tacksam att den är så enkelt skött.

Jag tänker alltid ut nästa steg (eller försöker iaf, sen om det blir av är ju en annan fråga). Vilken utrustning är mest nödvändig? Ja, som ni vet, så har ja ju snarvlat om att en ny kamera ligger på här ganska snart, eftersom 50Dn börjar ha sett sina bästa dagar. Räknade igår att bara kamera å objektiv så har jag uppdaterat från ett värde på 700 euro till ett värde på 2100 euro. Innan jag har den utrustning jag vill ha, så kommer jag att landa på ett värde närmare 15 tusen euro. Sen kommer all utrustning runtom till oxå. Billigt? Mjaah. En del utrustning kan man pruta på priset på, som t.ex den trådförsedda fjärrkontrollen jag beställde efter till kameran häromdan. Sålänge den fungerar som den ska, så kommer den inte att försämra bildkvalitén = där kan man pruta på priset.

Igår blev jag bitter av den här insikten. Idag blir jag sporrad (och kanske en aning frustrerad, för att snöbollen är så trög att få i rullning). Alla har sämre och bättre dagar.

I år har jag kanske lagt lite mindre press på mig själv, tillåtit mig att åka å fota för övningens skull, inte för att leverera. Det här var nåt vi diskuterade på kursen, åker man på en hästtävling, så åker man dit för att sälja foton, inte för att öva sig på att fota. Då ska man ha det på klart. Men det finns gånger då jag åkt till spitu för att helt enkelt utmana mig själv lite, få testa på vinklar å inställningar som jag kanske inte räknat med att sku bli bra. Lixom försökt få bort det där "hur ska jag fota för att dom ska bli nöjda?".  Men å andra sidan, crosskola på måndagar, klubbcross på torsdagar, så jag har haft ganska många tillfällen att kunna välja, ska jag leverera, eller öva?

Men vet jag att jag ska leverera, som t.ex på Sarjacrossen, då tar jag nog fram Bjässen å lägger dom inställningar jag e van med. Eller som när jag ska åka till Alavus i morron, inte chansar jag där inte, lägger nog direkt bjässen på.

När jag var på Road Rockets american car meeting i somras, så satt jag å några vänner å kollade på car limbo (ja, precis som det låter, limbo med bilar), å jag drog fram telefonen å börja pilla på den. Ena kompisen sa "-Men du ska ju fota nu så du får några foton!" och jag svarade "-Jag jobbar. Jag lägger upp bilder på instagram". Okej, jobbet i sig var ju även att vara där på meetingen, men även att pilla på tfn innebar jobb.

Jag känner även en viss frustration nu oxå, då jag bor hos päronen p.g.a remppan å har bara med mig en 200 euros laptop, som inte ens klarar av att visa raw-material. Känns lite som att jag har myror i blodet för att jag inte kan sitta vid min egen dator och jobba med foton osv. Att sen färgkalibreringen var åt skogen på den här laptopen gör inte saken bättre heller, då man inte ens kan se på foton utan att få kortslutning i kontoret.

En nackdel är att jag har lite för lätt å låta vissa uttryck fastna i huvudet. En kurs jag kollade med John Hagby som handlade om porträtt, så sa han 2 saker. 1) Bilden ska vara så färdig som möjligt när du tar den. Gulp! 2) En annan fotograf som han kände, sa att man ska inte behöva lägga ner mer än 2-3 minuter per bild i redigering. Gulp! Okej, John själv sa att det här är kanske att ta i, 10 minuter per bild är nog ok. Tänk er då 200 foton och 10 minuter per foto.

Så, vad kan man dra för slutsats? Jo, man jobbar nog dygnet runt som företagare, men.. jag trivs med det. Jag har en massa måsten som ligger på, den viktigaste som jag borde göra, är att skriva ner vilka måsten som ligger på ;D