tisdag, juli 15

Throwback Tuesday..

.... Tänkte fortsätta på temat Gamla Bloggen.


10 Februari 2005 (efter första behandlingen):

Jahapp, här sitter man... Sovit över 12h. Hur de känns? Jaa, de känns som man sku ha haft magsjuka i 3 dygn nästan. Måst rör mig försiktigt så ja int börjar må illa. Gjorde mitt första misstag.. Låg i sängen å mådde bra, steg upp, gick till köket å började må illa. Jag borde ha ätit kex innan jag steg upp. 

Behandlingen var nog pest å pina den. Fy fasiken. Mår illa bara ja tänker på de.. Först la dom droppen i vänstra handen, men de kändes inte bra.. försökte 2 gånger där.. Sen på underarmen på h ögra sidan, där va de nå bucklor i ådran, så de blev inte heller bra, sen i handleden, där gick de bra.. 

Spydde när vi kom hem, usch å tvi.. Men ja fick ju oxå ordentliga doser.. "Jaa, du får nog doser i hästväg du iaf.." 


11 Februari 2005:

Min x3m pipå å svettbandet har kommit!! :D Tack så jättemycket! :D 


(Fan vilke fail, hade ju skrivit Döden döden häromdan, men de var inte Tove Jansson som sa det, tyckte de lät lite fel.. De var ju för faen Astrid Lindgren!! )


18 Februari 2005:

JAG HAR INTE ÄTIT PÅ 18 TIMMAR. Sejtan va ja e hungrig! Ska på undersökning. Gissa vem som åker via vietnamgrillen på väg hem från sjukhuset? 


19 Februari 2005:

Drömde att jag hade fått kallelse till Hans, läkaren från inremedicinska.. :S Å han hade givetvis inte goda nyheter..! Jag hade fått cancer i magen oxå.. å så hade han sagt nåt me "pga dina blodvärden så kan vi tyvärr inte gå in å operera, de e för riskabelt..." ... Snacka om att cancern satt sig i skallen på mig nu... 


23 Februari 2005:

Dom vill lägg in en venport i mig ... :S


9 Mars 2005:

On the road again... Usch va jag mår illa redan.. Fy helskota.. De e dags nu igen då. Snart får jag börja använda spypåsarna på vägen dit istället för hem. 


22 Mars 2005:

"Celldelningen är nödvändig för att kunna ersätta gamla celler och de som förloras vid skala eller sjukdom. Kroppen har  hård kontroll över celldelningen men ibland kan en cell, av ännu endast delvis kända anledningar, undslippa kontrollen. Det är sällsynt, men den okontrollerade celldelning som då sker leder till en anhopning av celler, en tumör". 

Det har börjat dyka upp en massa frågor igen, som jag helt glömt bort att jag hade... Men ibland är det kanske bäst att inte veta allt heller... 


4 April 2005:

Tror jag börjar bli hårlös på min vänstra arm efter alla blodprover.. Har iaf lärt mig att dra bort tejpen fort.. 


8 Maj 2005:

Först börja de me att morsan hade ont i halsen, sen fick netti ont i halsen, sen fick jag ont i halsen plus dunderförkylning. Var i vale å kvale att fa ti sjukhuse igårkväll, febertermometern visa 37,7 och trots att jag tagit 2x 500mg panadol så sjönk inte febern :( 


18 Maj 2005:

Idag är egentligen Dagen D. Idag är sista gången (förhoppningsvis), jag behöver ligga på Vasa Centralsjukhus Onkologiska poliklinik å få cellgifter + en massa annat skräp. Så här nervöer har jag nog aldrig förr varit. Oerhört trött, pga lugnande, men magen är i full fräs än. Nåja, har en tablett till jag ska ta. Kommer att sova som en stock.. 

Läste oxå att lymfkörtelsystemet finns för att bl.a motverka cancer. Hur jävla dubbelmoral är inte de då? Lite som att göra ett paraply av papper eller socker. 

Så idag, den 18 maj 2005, snälla rara älskade gud, högre makter/whatever, låt för faasingen detta bli min absolut sista behandling för cancer, please? 

Tess frågade här "-Klarar du av att höra ett negativt besked?" å mitt svar var "-Helt ärligt? Jag vet inte.." 


20 Maj 2005:

Skit mår jag oxå, men har tagit dom starkare medicinerna, så jag får nog inte ta mera :( 


25 Maj 2005 Kl 08:06:

Idag är en betydelsefull dag. Idag kanske det blir den bästa eller värsta dagen i mitt liv. Ja e så jävla nervös så magen åker tivoli ungefär. Har sovit dåligt inatt, e så trött, så när jag gäspar rinner de tårar ur ögonen.

Idag, 13:30, har jag telefontid till min läkare Thölix. Jag ska ringa å fråga om jag e frisk eller inte


25 Maj 2005 Kl 14:35:

Sån tur hade jag bara inte. Vissa tumörer var borta, andra inte. 2 kurer till, innebär 4 behandlingar.


25 Maj 2005 Kl 21:18:

Bara folk sku förstå hur satans illa man mår. De går int att förklara hur jävligt det är. Att "kämpa på" är inte alls så självklart. Man kommer aldrig ifrån den där spykänslan i magen, hur man än försöker. Ibland blir jag så hysterisk över de, så jag bara vankar av å an. Försöker äta, spyr, sover, dricker nåt, whatever. Bara jag slipper den där känslan. Men jag gör det inte, jag kan inte påverka den känslan, den ÄR där, tills den självmant försvinner. Att i 4 dygn gå omkring å va hysterisk, tressad.. De e ett rent helvete. 

Har börjat ta dom starkare medicinerna mot illamående nu. Dom svarare hjälper inte ett piss längre. Ibland känns de som om dom starkare inte heller gör nån nytta, fast jag får bara ta en sån om dan. Av dom svagare tog ja 2st 3 gånger om dan. 


14 Juni 2005:

Ja, anyway, så e de dags för den 10e knarkningen i morron. Tvi vale. Suck å stön. Men sen... Sen efter de, då har jag enbart roliga saker att se fram emot.


16 Juni 2005:

Btw fick jag nyss veta att 90% av mina tumörer är borta!!


1 Juli 2005:

Igår var det nog rent helvetiskt. Spydde väl 3 gånger å ingenting hjälpte. Många gånger hjälper de om ja lägger mig ner å vilar, men inte igår. De enda som hjälpte igår var att sova å man kan bara inte sova hur mkt som helst. Nåja, idag är det dock lite bättre.

Funderar på att raka bort håret. Vet inte varför jag inte gör det. Finns för tillfället bara fördelar med att göra det. Mindre varmt, slipper duken som är rätt varm, å passar bra utan hår, slipper "borsta av" kudden varje kväll. 


7 Juli 2007:

I måndags skulle jag ha varit på blodprov. Va ja de kanske? Nejdå, jag slet hund på våran gård. Igårkväll kom jag på att jag sku ha varit på blodprov :( 

Dehär blodprovet e nå "ovanligt", alltså de hör inte till dom normala blodprovena jag e på före varje behandling. Den ska jag på när dom tror att allt e färdigt, för att kolla vita blodkropparna tror jag. 

En vanligt behandlingsvecka går till att jag på tisdag morgon kravlar mig motvilligt upp ur sängen 5 före halv 8 och far ti labben. Sitter där å gäspar i 45 minuter innan dom tar nå prover på mig (måste vara före halv 10 eftersom provena skickas iväg till vasa). Sen mellan kl 13-14 (sådär egentligen) ska jag ringa till vasa å fråga "-Hej! Hur är mina svar? Får jag komma i morgon?". 

Nåja förhoppningsvis bara en jävla gång kvar. Fick veta nåt i helgen, om en bekant. Han hade haft leukemi som ung pojke å blev frisk. "Första återbesöket for jag på.. resten av kallelserna åkte direkt i roskisen"... Det tycker jag förklarar väldigt bra hur det känns ibland. Han ville inte veta flera gånger om han blivit sjuk pånytt, ett sånt rent helvete handlar det om. 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar