onsdag, januari 22

PERKELE!!

Som vi pa säj i finland!


Jag kan medge att jag svor i bilen hela vägen hem från sjukhuset. Jag har INTE tid med en "operation inom en månad" just nu inte.

"-Eftersom det är så diffust vad det här är, å knölen inte är stor, så blir det väldigt svårt att göra en nålbiopsi, vilket man gör i vanliga fall. Dessutom med bedövningsmedel blir det ännu svårare) (duu.. läkarn.. ja har genomgått en nålbiopsi utan bedövning... !)

"-Och med din historia så vänder man ju typ taggarna utåt när det kommer nåt sånthär, så därför e de nog bättre att göra en operation för mkt..."

Sant visserligen, verkligen redigt bra läkare, men som sagt, jag har inte riktigt tid just nu.

PERKELE!

Trots att jag inte tror det är något återfall ändå, så gäller det att börja förbereda sig på det värsta. Alltså inte helt utesluta, så kommer det inte som en chock (iaf inte lika stor som förra gången!) ifall om att. Men jag har ju varit på 3 operationer efter att jag tillfrisknade, så jag börjar vänja mig me att kroppen har lite spunk ibland, utan att det behöver betyda återfall. Å som sagt, hellre en gång för mkt, än en gång för lite!

Är jag egentligen förvånad att det blev såhär nu? Nä, int riktigt, det här livet gillar att sätta krokben för mig, mest hela tiden. Man hinner ha det någrlunda bra, max 2 år, sen ska nåt börja skräpa på sig igen. Alltså även om de int e frågan om återfall, så ställer det verkligen till bekymmer den här operationen just nu.

Nåja, de e ti vänt på kallelsen nudå, å hoppas på att man har så tur så det blir efter 10e mars.

Hade en låt som var min följesslagare under sjukdomstiden. Med riktigt jävlaranamma i sig.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar