fredag, januari 17

Studiebesök...

Japp.... Jag t.o.m avboka läkaren idag (angående sömnapnén å blodtrycket) för att jag sku få åka på studiebesök idag!

Först ska vi till Eur-mark å sen blir de ti lastbilsskroten i munsala, å på eftermiddan blir det kiitolinja i krombi. Lite knepigt då man int vet hur mkt man ska stå ute, så de e väl bäst att klä på sig. Var ju sådär lagom varmt å trevligt nu igen... -17 ungefär.

Ska även ringa kirurgen idag å fiska lite uppgifter. Knappast vet dom så mkt, men är jag satt på akut, så brukar det nog gå undan. Det gjorde de iaf när det handlade om det tidigare.

Eller visserligen tror jag åkte in på akuten i november, sen var det en massa tester å röntgen å blodprover fram till typ tjaa... slutet av januari/början på mars. Nej operationen måste nog ha varit slutet på januari, för 8e mars hade jag första läkarbesöket i Vasa. Men blodproven under den tiden var 1-3 ggr per vecka! Huhhu kan man säga. Nåja, som sagt, sen dom beslöt sig för att ta ett prov från lymfkörteln så gick det fort, knappt så man hann med själv.

Det var Gustav Nyman (tror ja han hette) som opererade mig och gav mig beskedet, men jag hade haft å göras me nån annan läkare oxå, en rätt långsmal mörkhårig läkare. Tror de va han som tog emot mig på akuten. När jag gick ut från rummet på väg hem, hade just fått beskedet å stod me läkarintyget i handen, så kom den läkaren å diskuterade med mig, mötte han i korridoren. Han frågade om jag hade fått läkarintyg, vilket jag hade fått, men morsan ville oxå ha ett läkarintyg, inte fan orkade hon fara på jobb just då inte. Han sprang direkt å skrev ut läkarintyg åt morsan medans vi stod å väntade.

Sånt avtryck lämnar man hos människor.

Nåja, hur som hafver, blir det operation nu, så tror jag nog jag e på akutlistan för säkerhetsskull med tanke på sjukdomshistorien. Så man får ju hoppas att dom vet NÅT när ja ringer idag. På specialavdelningar brukar dom nog veta hur dom går till väga... främst vill ja ju veta om dom bokat in ngn tid åt mig, å isåfall är det möte med läkare eller op?! Och isåfall att det är op, är det nålbiopsi (fyfan va dom e läskiga, men hellre det än nedsövning å stygn), eller ska jag in på dagkirurgen?!

Dom första gångerna ja blev op:ad var nog riktigt jobbiga. Mådde illa som faen, å det slet på kroppen ngt fruktansvärt, men senaste op var helt okej. Nog e man ju groggy nog, men man kan ju dels proceduren samt att ja mådde inte så illa heller. Kommer ihåg att ja vaknade upp i uppvaket redan å hade den där förbannade syrgasmasken runt käften å att försöka andas me den på?! Jonej fan det gick inte.

Jag hade legat i ett rum med 3 andra, varav en kärring kunde jag strypa. Tydligen sku 2 av dom (eller alla 3?) på skrapning, så den nyfikna kärringen hade frågat om ja sku på skrapning oxå. Svarade inte ens på det. När jag sen fick åka hem hade ja armen i mitella eftersom jag blev op i armhålan, å kärringen frågade hastigt "-hur är det med handen?" "-jo det är för jävla fint me handen" svarade jag... :D

Nåja, de här blev ju lite såntdär sentimentalt tjafs.

På tal om det här så har jag varit i ett litet klurigt dilemma. Jag har beslutat att undvika att säga åt folk att jag varit sjuk, dels för att dom inte vet hur dom ska reagera. Oavsett hur jag skämtar om det så blir dom chockade, man ser det. Och sen, när man söker arbete ska man säga det eller nä?! Jag var av den åsikten att jag absolut sku håll käften om det, men fantastiska Rune Nyman som varit med å startat upp vår utbildning, som även varit företagare, sa att man absolut ska säga det. Jag frågade honom om man sku säg det även fast inte arbetsgivaren frågar det under intervjun, å absolut.
Det lustiga var att först diskuterade vi burnouter, men en sån sjukdom kan man ju påverka själv, så jag frågade hur det är med sjukdomar man int kan påverka själv, varpå han drog exemplet med cancer :P

De e just såndära gånger jag inte heller vet hur mkt folk vet om mig, vilket blir ett litet knepigt dilemma oftast. Förr eller senare så kommer det fram pga nånting. Och först har jag ett ovanligt efternamn, folk vet vem jag är både från min brors sida å farsan, för alla känner dom. "Håkkis dootro". Och då vet jag int heller hur det är vida känt att "håkkis dootro" har haft cancer. Så det är alltid lite knepigt det där.

Fasen, nu tog min kaffe slut!

Jamenar, nu vet dom här typerna om att ja har varit ti vasa på läkarbesök, ja har varit på ultra å röntgen, dom vet att jag egentligen sku ha vari idag oxå men bokade om det. Nånting anas de ju nog förmodligen.

Nåja, lär väl veta mera idag förhoppningsvis! Kl 10 har dom telefontid, så tänker ringa direkt!






Inga kommentarer:

Skicka en kommentar