tisdag, mars 11

Dagbok Vs Blogg.

Fick en plötslig urge att leta upp min riktiga dagbok, å plita lite i den. Den här dagboken har följt med mig sen julafton 1996, fick den av Therese S-G i julklapp. Och jo, jag skriver faktiskt i den ibland, mest händelser i livet som jag vill minnas på ett speciellt sätt. Inte direkt vardagsgrejjer.

Man kan väl kanske säga att det längsta förhållandet jag haft är nog min dagbok! Tror inte det finns nåt annat som hängt med mig lika länge.. Jo visst vänner, men inte samma vänner man umgås med längre...

Skulle lätt kunna skriva hela storyn om mig nu i db:n, men herregud min hand sku ju gå sönder å sidorna sku ta slut ;) (så så mkt finns det som jag inte ens skriver här...). Joo, är inte så många sidor kvar, har lite småångest för det. Inte för att dom tar slut i mön, men av principsak :P Har faktiskt orkat numrera sidorna å 198 sidor, var nåt på typ 167-168 nu när ja plita en sida i den om familjen å livssituationen å sånt.

Mittsidan i dbn har ja plitat ner alla jag varit kär å förtjust i under uppväxten, dom sidorna e roliga att läsa i ;) "-oj, han hade ja helt glömt!" "-å vem fan e de då..?" osv ;)

---

Fick just bevisat en grej för mig själv oxå. Jag brukar säga åt folk att jag nog dricker rätt kallt kaffe, iom att jag dricker rätt långsamt. Nu har jag suttit å tagit klunkar ur en kaffemugg som jag drack ur där runt 2 tiden nångång idag. Så jo, jag dricker nog kallt kaffe.

Sitter oxå å är lite fundersam, dock på ett ämne som jag inte är så insatt på. Eller det är kanske för brett ämne för mig, för svart - Varför säger man det man gör?!
Indeed klurig fråga.

Enklast är väl att utgå från mig själv här. Varför väljer jag att säga en viss sak åt Marie (som exempel). Nå för det första, Marie har jag förtroende för. Marie å jag pratar ett rätt lika konstlat språk. Jo jag säger konstlat, eftersom vi .. hur säger man det enkelt, kan läsa mellan raderna?! Nåjo, det är två orsaker. Jag tror det här är åtminstone en stor orsak varför jag väljer att säga det jag säger åt henne.

Sättet jag pratar på till mina 4 närmaste vänner är nog olika, men jag tror jag i slutändan säger ganska samma sak. Dom 3 som bor här istan vet lika möe om mig, de e nog bara linda som i princip vet allt om mig.

Men det här känns ändå inte som orsaken till varför jag säger det jag säger. Hmm... Så kan man då anta att det jag säger baseras på känslor och upplevelser?! Ironiskt nog sjöng Nate Ruess "I'm sorry I don't understand where all this is coming from". Kändes ju sådär lagom lägligt ;)

Men om jag t. ex säger åt Anna "Fan va Faxi gick fint idag!" så är ju den meningen förmodligen baserad på en imponerad upplevelse?! Man kan ju oxå förutsätta att man säger något för att få fram en reaktion av det ena eller andra slaget. Men varför väljer man då det?! Om man tex säger något provocerande, vad åstadkommer man för sig själv?

Jaa. Är väl nog lite för amatör för att riktigt förstå, men det är alltid roligt att fundera lite...!




Inga kommentarer:

Skicka en kommentar