Sjukhusrumban...

... börjar i morgon...

Usch å blä :( Har lite förträngt det för att jag inte sku orka, men hey a man gotta do, what a man gotta do. Eller nåt. I morgon ska jag alltså på röntgen av op-såret nudå, vet inte om jag ska på ultra efteråt eller om det bara är röntgen. Sen vet jag inte heller om det är röntgen eller mammografi. Antar att det är mammografi...

Nästa vecka på onsdag ringer kirurgen åt mig då å ger resultatet. Jag vet egentligen inte riktigt vad som ska kollas. Svaret jag fick från analysen var "det är ingenting att oroa sig över", så obviously var det något, men kanske bara nåt godartat eller nåt. Va vet jag... Kanske dom bara ska kolla att det läkts som det ska. Och frågar man mig om den saken, så rycker jag bara på axlarna å säger "-ja vet inte.." ... Det här har varit långt ifrån mina tidigare operationer å läkningar. Det här är i princip oförändrat. Hård knöl, röd fläck, öm, varm. Men tyder ändå inte på infektion.. Jamenar, sku man ha infektion, så sku nog kroppen reagera efter 3-4 månader. Kommer ihåg hur risig jag blev när op-såret under armen blev infekterat... Aaanyhow.

Jag måste medge att jag vid sånahära situationer ingår i en konstig mode. Inte kan jag säga att jag inte bryr mig, men inte är jag heller upprörd eller orolig. Jag kan inte heller säga att jag bara rycker på axlarna (även om det är enklast beskrivet) å säger "jaha..."... Jag tror nog snarare att den här moden som jag får, infinner sig aldrig annars. Det är lixom en ny (nåja.. ny å ny..) grej som jag får, just vid dessa tillfällen. Ett litet uppgivet accepterande kanske?!

Och när jag säger usch å blä, å att jag har förträngt det, så är det för att jag helt enkelt inte orkar med dramat. Därför tog det så länge innan jag for till sjukan för knölen från första början... Tror det var typ 2-3 veckor eller nåt sånt. För jag visste att man inte kommer att låta dehär gå obemärkt förbi. Nåja, det som fick mig att gå, var ju att jag helt enkelt inte orkade fundera längre. Eftersom det var på jourtid så frågade den unga läkaren "Va tror du att jag kan göra för dig ikväll då?!" (alltså inte spydigt, men sådär.. att.. de e ju jourtid..!) så jag svarade "ja, jo, nej, jag förstår att du inte kan göra nåt, de enda jag egentligen vill är att ha en remiss till mammografi..." "-då fixar vi det!" ... Så var det med det.

På fredag ska jag på blodprover å röntgen å ultraljud (om jag uppfattade rätt), blodprover är för dom vanliga från VCS, men jag vet att jag har en remiss liggandes från HVC oxå som jag inte har gjort ännu, så jag kör bägge på samma gång då. Eftersom jag skulle vara oäten till dom, å jag måste vara oäten till rtg:en å ul:en. Lungröntgen för att kolla förändringar i lungorna (oj va jag väntar på utskällning igen... *harkla*) å sen ultra hela buken...

Vad jag dock sku gärna ha genomgått när det begav sig var ett spiru-test, eftersom man tydligen får lungskador av bleomycin, men nu har ja ju bara gjort ett spiru-test i samband med sömnapnén, så dom har ju inget att jämföra med :S För eventuellt nya läsare, så fick jag kuren ABVD (Adriamycin, Bleomycin, Vinblastine och Dacarbazine)...

Och på tal om drama och saker jag borde ta itu med, så borde jag ta itu med något annat. Men som vanligt säger ja ju ingenting förrns ja träffat läkare, så det blir väl samma visa nu igen. Dock ska ja vänta lite ännu, men hela det här året hittills har varit fel, så vi får la se...  Det är det där typiska mig "jamen ja väntar ännu lite till, kanske det blir bättre..." ... Jonej, kanske ja bara borde ta mig i kragen å ... suck.. ringa..!