Varken vårdepression eller pms...

... Nej, för idag njuter jag av livet.

Däremot e ja rätt flummig ;)



Var till stallet ikväll, varit så otroligt skönt väder, så jag kände att jag bara måsta iväg. Och vilken effekt det hade. Det var helt otroligt vad jag kände mig fresh både i skallen å kroppen. Fick en helt ny energi!

Det var riktigt skönt att träffa Jenny, Joanna å Marika å bara snacka skit. Så härligt med människor som GER en energi! Och förstås lilla älskade Faxi <3 Finns nog inget som gör en på så gott humör som djur...

Har riktigt sommarfeelis, sitter å lyssnar på en så förbaskat bra låt, ni vet den där moment när man bara blundar å kan drömma sig bort till det som låten får en att tänka på. Precis så bra låt är det.

Även om livet har sina jävliga stunder ibland, så funderar man nog om det inte kommer att ordna sig till slut? Iofs lätt för mig att säga nu, när det är nåt på gång, men man blir åtminstone påmind om att det nog kanske kan lösa sig. Visst kan jag fundera på en hel del saker å grubbla på varför det har hänt, som tex mitt trubbel med ryggen, som ledde mig genom en helvetes resa. Visst, jag sitter ju här idag för det, å det har ju förmodligen resulterat i det som skett. Men... Skulle det kanske ha skett ändå? Måsta jag verkligen gå igenom hela köret för att nå dit jag e idag? Å var e jag idag? Nå, det ska vi inte ta så hårt, en sak åt gången.

Alltså livssituationen JUST NU är inget jag hurrar över, men vad som eventuellt kan komma. Det är det jag syftar på. Men hade jag inte kunnat komma dit, utan att de sku ha måsta krångla så emellan? Vad har dom senare 3-4 åren gett mig? Bitterhet?

Nå, måste nog ge lite cred åt ödet, trots sina något långa och något invecklade vägar ibland, men en sak ledde till det andra, som ledde till det tredje, vilket ledde till att jag ska vara "officiell" fotograf på en tillställning i sommar. Dom brukar ha en fotograf som är betydligt bättre än mig, men dom ville ha mera foton, as in antal. Därför valde dom att fråga mig. Jag skrev oxå "officiell", för jag vet faktiskt inte om jag ÄR officiell, men, jag antar att dom inte frågar hundratusen olika?

Iom detta oxå, alltså före förfrågningen kom, men inom samma kretsar, så har jag fått många nya vänner. Majoriteten av dom har jag inte träffat, men det känns som det är ett redigt folk, som går att lita på till 100%... Väldigt trevliga människor att fördriva tiden med på nätet, kvällar som helger :)

Snart är det även dags för min absolut sista återkontroll. Ni kan inte ana hur skönt det är. Jag har alltid känt mig bunden och känt mig "tillgänglig", jamenar, en återkontroll flyttar man inte på sådär bara. Tänk om jag velat flytta till usa? Hade blivit helvetisk krångligt det...

Jag är fri


Cancern vet jag vad gav mig, jag vet varför jag fick cancer. Inte rent fysiskt då, men för att jag skulle bli en sån fantastisk människa jag är. Det kanske inte märks, kanske bara jag som märker av det, men när man får bekräftelse för det i form av "Du har kloka tankar", då vet man att det blev mitt i prick. Det var DÄRFÖR jag fick cancer. Det är DÄRFÖR jag har gått igenom allt helvete (även allt före cancern), för att jag skulle bli en fantastisk människa.


Jag har även gått i lite konstiga tankar. Eller nej, RIKTIGT konstiga tankar. Jag vet egentligen inte när det började, men jag började inse att jag gillar snö. Jag har hatat snö å vinter, å kyla å fan å hans mormor. Och hans faster! Nåja, åter till ämnet (har jag sagt att jag brukar tappa tråden ibland.. ?).. Nåjo, som sagt, åter till ämnet. Ja, snö.. gillar snö. Och jag gillar lugn.

Det fanns en arbetsplats jag älskade att komma till på morgonen. När jag steg ur bilen, å bara lyssnade på och inandades lugnet som fanns där. Jag kunde stå en minut extra innan jag gick in på jobbet, bara för att njuta av stillheten. Det är där jag vill bo, där stillheten finns. Med naturen inpå.

Nåjo, iom dessa två har jag börjat fundera på att dra norrut. Det började som ett skämt "-Jag sku fast kun flytt ti haparanda"... Men nu känns inte tanken alls så avlägsen. Efter att jag tog lastbilskortet satt jag å drömde om snöröjning i norra Sverige.

Visst, det behöver inte nödvändigtvis vara norra Sverige, men sålänge det är Sverige och jag finner lugn å ro, stillhet, så är jag nöjd. Och då syftar jag inte på Stockholms skärgård. Jag vet inte kära läsare om ni förstår vilken känsla jag efterlyser.

Ibland känns det lite smått overkligt att man är född å uppvuxen i en liten stad, men längtar ut till lugnet. Det är inte precis så att det inte kan vara lugnt här, att gå hem från en efterfest en söndagmorgon kan vara riktigt mysigt det oxå! Men jag vill ha den känslan varje morgon jag vaknar. Varje morgon jag dricker mitt morronkaffe å tittar ut genom fönstret och inser hur jävla bra jag har det. Jag vill vara fri.

Events....

... Tyckte det var lite tråkigt när det inte var så möe hästtävlingar nu under juni månad, men tusan de e ju hundra andra events. Tanja, det här betyder att du int får tibax din kamera ännu ;) (okej, hojta till om du behöver den, givetvis får du tibax den då... kanske..)

7 Juni e de Pedersöre Truckmeet i lillby, 8 Juni  traktorpulling i forsby, 13-15 Juni jänkemeeting i Nykaabi... Så de finns nog ti fota på åtminstone.

Dessutom är det hopptävlingar i kalajoki nu på torsdag som jag lite funderar på att dra till. Men sku gärna vilja ha resesällskap. Så om nån e frivillig å orkar vara där mer eller mindre hela dagen, hojta till! Man behöver inte betala nå bränslecash iom att jag ändå far dit..! Om ja nu inte backar ur i sista minut då förstås, men de va klasser upp till 120cm, å väldigt många starter dessutom!

Truckmeetingen blir den första för mig, så det ska bli lite roligt. Känner ju ändå några truckers nu, iofs kände jag nog det oxå före lastbilskursen, men man har träffat på lite fler nu åtminstone. Pullingen har jag varit på så gott som varje år som jag bott i jeppis (var ju borta nu två somrar då ja bott på åland), kanske nån enstaka gång jag inte varit där. Själva pullingen är väl inte så där meeeegaintressant (visst jo, de går å se på), men jag träffar många jag jobbat hos där å många andra man känner som man inte ser så ofta numera, så de e ju lite folkfest tillika.

Dessutom ska en klasskaveri från lastbilskursen lira på Hogans nästa fredag, så funderar på att eventuellt dra dit oxå, nån som e me?! Tänkte fota då, inte dricka...

I morron är det dessutom återkontroll -.- Ser verkligen inte fram emot detta, men man måst väl. De e ju bara några år till, sen slipper jag det.. typ 6 år till eller nåt sånt.. Har inte riktigt förberett mig mentalt på de här... Dessutom fast nya läkaren e bra, så håller han inte alls tiderna som Dr T gjorde, sist tror ja vi satt över en halvtimma å vänta...

Nåja, det är väl att bita i det sura äpplet... Några år till så har man genomlidit 15 år av återkontroller... Jepp jepp. Snart iväg på jobb igen, ja jag glömde ju säga det, är å hälsar på KOllegorna idag :D Bara idag (morron + kväll) sen ska jag på lördag igen som inhoppare då de e studenter på G... :)

Sjukhusrumban...

... börjar i morgon...

Usch å blä :( Har lite förträngt det för att jag inte sku orka, men hey a man gotta do, what a man gotta do. Eller nåt. I morgon ska jag alltså på röntgen av op-såret nudå, vet inte om jag ska på ultra efteråt eller om det bara är röntgen. Sen vet jag inte heller om det är röntgen eller mammografi. Antar att det är mammografi...

Nästa vecka på onsdag ringer kirurgen åt mig då å ger resultatet. Jag vet egentligen inte riktigt vad som ska kollas. Svaret jag fick från analysen var "det är ingenting att oroa sig över", så obviously var det något, men kanske bara nåt godartat eller nåt. Va vet jag... Kanske dom bara ska kolla att det läkts som det ska. Och frågar man mig om den saken, så rycker jag bara på axlarna å säger "-ja vet inte.." ... Det här har varit långt ifrån mina tidigare operationer å läkningar. Det här är i princip oförändrat. Hård knöl, röd fläck, öm, varm. Men tyder ändå inte på infektion.. Jamenar, sku man ha infektion, så sku nog kroppen reagera efter 3-4 månader. Kommer ihåg hur risig jag blev när op-såret under armen blev infekterat... Aaanyhow.

Jag måste medge att jag vid sånahära situationer ingår i en konstig mode. Inte kan jag säga att jag inte bryr mig, men inte är jag heller upprörd eller orolig. Jag kan inte heller säga att jag bara rycker på axlarna (även om det är enklast beskrivet) å säger "jaha..."... Jag tror nog snarare att den här moden som jag får, infinner sig aldrig annars. Det är lixom en ny (nåja.. ny å ny..) grej som jag får, just vid dessa tillfällen. Ett litet uppgivet accepterande kanske?!

Och när jag säger usch å blä, å att jag har förträngt det, så är det för att jag helt enkelt inte orkar med dramat. Därför tog det så länge innan jag for till sjukan för knölen från första början... Tror det var typ 2-3 veckor eller nåt sånt. För jag visste att man inte kommer att låta dehär gå obemärkt förbi. Nåja, det som fick mig att gå, var ju att jag helt enkelt inte orkade fundera längre. Eftersom det var på jourtid så frågade den unga läkaren "Va tror du att jag kan göra för dig ikväll då?!" (alltså inte spydigt, men sådär.. att.. de e ju jourtid..!) så jag svarade "ja, jo, nej, jag förstår att du inte kan göra nåt, de enda jag egentligen vill är att ha en remiss till mammografi..." "-då fixar vi det!" ... Så var det med det.

På fredag ska jag på blodprover å röntgen å ultraljud (om jag uppfattade rätt), blodprover är för dom vanliga från VCS, men jag vet att jag har en remiss liggandes från HVC oxå som jag inte har gjort ännu, så jag kör bägge på samma gång då. Eftersom jag skulle vara oäten till dom, å jag måste vara oäten till rtg:en å ul:en. Lungröntgen för att kolla förändringar i lungorna (oj va jag väntar på utskällning igen... *harkla*) å sen ultra hela buken...

Vad jag dock sku gärna ha genomgått när det begav sig var ett spiru-test, eftersom man tydligen får lungskador av bleomycin, men nu har ja ju bara gjort ett spiru-test i samband med sömnapnén, så dom har ju inget att jämföra med :S För eventuellt nya läsare, så fick jag kuren ABVD (Adriamycin, Bleomycin, Vinblastine och Dacarbazine)...

Och på tal om drama och saker jag borde ta itu med, så borde jag ta itu med något annat. Men som vanligt säger ja ju ingenting förrns ja träffat läkare, så det blir väl samma visa nu igen. Dock ska ja vänta lite ännu, men hela det här året hittills har varit fel, så vi får la se...  Det är det där typiska mig "jamen ja väntar ännu lite till, kanske det blir bättre..." ... Jonej, kanske ja bara borde ta mig i kragen å ... suck.. ringa..!

Vilken kväll...!

... Ja, sådär förutom dissen så var det en riktigt rolig kväll :D Anna undrade om ja sku behöva lite...

Hahaha ;D Nånej... Har faktiskt ingen som helst krapula, är bara trött, så de e riktigt skönt :) 

Men något jag däremot glömt att nämna är att ja fick kallelse till röntgen igen. Huua, tänk att det gått 3-4 mån sen operationen, å nu ska ja på kontroll :S Om jag ska ge en kort brief så är läget riktigt oförändrat. Det läckte ju lite rätt länge sådär, men nu har jag nog inte sett att det läcker nåmera iaf. Alltså vi pratar inte rinnande vätska, vi pratar lite skorv i såret.. Däremot är den röda nästan-handflatsstora-fläcken kvar, å det är fortfarande lika ömt. Nu är det inte SÅ ömt, men såpass att ovarsam beröring är icke att föredra. Hård knöl finns där ännu, som inte heller blitt mindre, så vi får la se va kirurgen säger. Det är hon jag har kontakt med (vilket är riktigt roligt när man får ha fortsatt kontakt, även om hon i huvudsak är kirurg... ) men hon har ju lixom påbörjat det här nu, så de känns bra att hon fortsätter undersökningen.

Var ju även hon som sa att om de blir nå infektion så behöver jag bara ringa till dagkir:en å lämna meddelande att hon ska skriv ut antibiotika, så sku hon fixa. Inte behöva boka tid till vanlig läkare å visa upp det eller nåt, så de sjukvård när den e som bäst! Men jo, så är läget på den punkten. Ska alltså på röntgen nudå i början på nästa månad, tror det var typ 8e eller nåt sånt, säkert mammografi, och så kanske ultraljud efteråt då om det behövs. Ja hua, hur ska ja klara av en mammografi?! Det brukar vara sådär smått otrevligt från förr, å göra lite småont, nu kommer de ju att göra riktigt ont :S För nån sån behandling vet jag inte om operationsstället klarar av :S Nå, det är ju bra att dom följer med... ! Det är ju huvudsaken, sen får ja väl bita i sura äpplet då.

Brukar ju inte riktigt glömma något sånthär, men då jag trodde det var andra halvan av simjumppa-räkningen som kom (dom fakturerar alltid månadsvis, även om man bara varit en gång följande månad), så jag blev lite snopen själv, hade helt glömt bort att jag skulle på en återkontroll. Jafan, på tal om återkontroll har jag inte fått nån kallelse till Vasa :-o Kanske jag ska årligen nu? Brukar vara apri och oktober. Nåja, de lär visa sig det oxå, har ja nu kört på halvårskontroll såhär länge, så kan dom väl fortsätta med halvårskontroll då :)

I höst blir det öhm... 9 år sen jag tillfrisknade.. Det hittades i slutet av januari/början av februari 2004, så augusti 2005 (tror de va augusti iaf... typ 26e augusti) så fick jag beskedet att jag var frisk! Eller cancerfri, man pratar ju inte om att man är frisk förrns typ 15 år efteråt (i mitt fall).. Alltså i princip när man slutar med återkontrollerna.

Ska bli spännande å se hur panik jag får då... Nu har jag ju min säkerhet, men när det gått 15 år, så blir jag ju left out in the blue, så då blir man väl hypokondrisk! Nu klarar jag mig bra, för som sagt, jag har säkerheten, å jag vet när jag måste söka mig till sjukhuset pga något misstänksamt. Meeen det lär väl visa sig det oxå :) Den dagen, den sorgen :)