..... det blir jag.
Har helt tappat blogglusten, känner mig inte alls motiverad. Egentligen inte motiverad till riktigt mycket nu just inte. Nåja, det är väl såndär vanlig hösttrötthet som man får, blir nog bättre snart.
Men just idag, eller just nu är jag så irriterad över en speciell sak. I februari som ni kanske minns, var jag ju på operation. Hade fått en knöl i vänstra bröstet som opererades bort, ultra efter 3-4 månader å allt såg bra ut. Från å till har det ju ömmat, men inget jag reagerat på nämnvärt (brösten har väl en läkningstid på ca 6 månader...), men nu har det gjort lite mer ont än vanligt, så jag börja ju känna lite, å tammefan (rent ut sagt) om de int e en hård relativt stor knöl på höger sida om det tidigare operationsstället.
Jag börjar tröttna på hela den här proceduren att åka på operation hela tiden, 4 gånger sen jag tillfrisknade, alltså 4 gånger sen 2005 har jag blivit opererad. 5 gånger totalt för den här jävla skiten. 6 operationer hittills i mitt 32-åriga liv, å sydd 7 gånger...(en trotoarstenskant som anföll mig när ja va lite mindre.. ) Nåja, inget är normalt med mitt liv, det vet ja ju, men seriöst man tröttnat ibland å får lite mental breakdowns.
Det som är lite intressant är att mitt bröst fortfarande är rött... Det har lixom helt blivit missfärgat. Det ändrar inte form, blir inte mera eller mindre (det röda alltså, inte bröstet), utan de e bara där. Tur iaf att jag inte är sån som lipar över ärr direkt, skulle ju vara totalt förstörd då.
Det jag dock funderade på idag, är att om den dagen kommer då dom säger att dom måste ta bort en större del, sku ja välja protes då? Implantat? Eller sku ja bara låta det vara? Jag vet faktiskt inte... Nu tror jag ju då int att den dagen kommer, men man tänker alltid lite steget före så att säga.
Nää, nu ska ja ryck upp mig å sluta va irriterad... ! Ingen idé med det! Mycket annat som hänt oxå, men orkar inte blogga mera, så det får bli en annan gång, om det blir alls ;)
Visar inlägg med etikett Operation. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Operation. Visa alla inlägg
söndag, oktober 19
onsdag, maj 7
Sjukhusrumban...
... börjar i morgon...
Usch å blä :( Har lite förträngt det för att jag inte sku orka, men hey a man gotta do, what a man gotta do. Eller nåt. I morgon ska jag alltså på röntgen av op-såret nudå, vet inte om jag ska på ultra efteråt eller om det bara är röntgen. Sen vet jag inte heller om det är röntgen eller mammografi. Antar att det är mammografi...
Nästa vecka på onsdag ringer kirurgen åt mig då å ger resultatet. Jag vet egentligen inte riktigt vad som ska kollas. Svaret jag fick från analysen var "det är ingenting att oroa sig över", så obviously var det något, men kanske bara nåt godartat eller nåt. Va vet jag... Kanske dom bara ska kolla att det läkts som det ska. Och frågar man mig om den saken, så rycker jag bara på axlarna å säger "-ja vet inte.." ... Det här har varit långt ifrån mina tidigare operationer å läkningar. Det här är i princip oförändrat. Hård knöl, röd fläck, öm, varm. Men tyder ändå inte på infektion.. Jamenar, sku man ha infektion, så sku nog kroppen reagera efter 3-4 månader. Kommer ihåg hur risig jag blev när op-såret under armen blev infekterat... Aaanyhow.
Jag måste medge att jag vid sånahära situationer ingår i en konstig mode. Inte kan jag säga att jag inte bryr mig, men inte är jag heller upprörd eller orolig. Jag kan inte heller säga att jag bara rycker på axlarna (även om det är enklast beskrivet) å säger "jaha..."... Jag tror nog snarare att den här moden som jag får, infinner sig aldrig annars. Det är lixom en ny (nåja.. ny å ny..) grej som jag får, just vid dessa tillfällen. Ett litet uppgivet accepterande kanske?!
Och när jag säger usch å blä, å att jag har förträngt det, så är det för att jag helt enkelt inte orkar med dramat. Därför tog det så länge innan jag for till sjukan för knölen från första början... Tror det var typ 2-3 veckor eller nåt sånt. För jag visste att man inte kommer att låta dehär gå obemärkt förbi. Nåja, det som fick mig att gå, var ju att jag helt enkelt inte orkade fundera längre. Eftersom det var på jourtid så frågade den unga läkaren "Va tror du att jag kan göra för dig ikväll då?!" (alltså inte spydigt, men sådär.. att.. de e ju jourtid..!) så jag svarade "ja, jo, nej, jag förstår att du inte kan göra nåt, de enda jag egentligen vill är att ha en remiss till mammografi..." "-då fixar vi det!" ... Så var det med det.
På fredag ska jag på blodprover å röntgen å ultraljud (om jag uppfattade rätt), blodprover är för dom vanliga från VCS, men jag vet att jag har en remiss liggandes från HVC oxå som jag inte har gjort ännu, så jag kör bägge på samma gång då. Eftersom jag skulle vara oäten till dom, å jag måste vara oäten till rtg:en å ul:en. Lungröntgen för att kolla förändringar i lungorna (oj va jag väntar på utskällning igen... *harkla*) å sen ultra hela buken...
Vad jag dock sku gärna ha genomgått när det begav sig var ett spiru-test, eftersom man tydligen får lungskador av bleomycin, men nu har ja ju bara gjort ett spiru-test i samband med sömnapnén, så dom har ju inget att jämföra med :S För eventuellt nya läsare, så fick jag kuren ABVD (Adriamycin, Bleomycin, Vinblastine och Dacarbazine)...
Och på tal om drama och saker jag borde ta itu med, så borde jag ta itu med något annat. Men som vanligt säger ja ju ingenting förrns ja träffat läkare, så det blir väl samma visa nu igen. Dock ska ja vänta lite ännu, men hela det här året hittills har varit fel, så vi får la se... Det är det där typiska mig "jamen ja väntar ännu lite till, kanske det blir bättre..." ... Jonej, kanske ja bara borde ta mig i kragen å ... suck.. ringa..!
Usch å blä :( Har lite förträngt det för att jag inte sku orka, men hey a man gotta do, what a man gotta do. Eller nåt. I morgon ska jag alltså på röntgen av op-såret nudå, vet inte om jag ska på ultra efteråt eller om det bara är röntgen. Sen vet jag inte heller om det är röntgen eller mammografi. Antar att det är mammografi...
Nästa vecka på onsdag ringer kirurgen åt mig då å ger resultatet. Jag vet egentligen inte riktigt vad som ska kollas. Svaret jag fick från analysen var "det är ingenting att oroa sig över", så obviously var det något, men kanske bara nåt godartat eller nåt. Va vet jag... Kanske dom bara ska kolla att det läkts som det ska. Och frågar man mig om den saken, så rycker jag bara på axlarna å säger "-ja vet inte.." ... Det här har varit långt ifrån mina tidigare operationer å läkningar. Det här är i princip oförändrat. Hård knöl, röd fläck, öm, varm. Men tyder ändå inte på infektion.. Jamenar, sku man ha infektion, så sku nog kroppen reagera efter 3-4 månader. Kommer ihåg hur risig jag blev när op-såret under armen blev infekterat... Aaanyhow.
Jag måste medge att jag vid sånahära situationer ingår i en konstig mode. Inte kan jag säga att jag inte bryr mig, men inte är jag heller upprörd eller orolig. Jag kan inte heller säga att jag bara rycker på axlarna (även om det är enklast beskrivet) å säger "jaha..."... Jag tror nog snarare att den här moden som jag får, infinner sig aldrig annars. Det är lixom en ny (nåja.. ny å ny..) grej som jag får, just vid dessa tillfällen. Ett litet uppgivet accepterande kanske?!
Och när jag säger usch å blä, å att jag har förträngt det, så är det för att jag helt enkelt inte orkar med dramat. Därför tog det så länge innan jag for till sjukan för knölen från första början... Tror det var typ 2-3 veckor eller nåt sånt. För jag visste att man inte kommer att låta dehär gå obemärkt förbi. Nåja, det som fick mig att gå, var ju att jag helt enkelt inte orkade fundera längre. Eftersom det var på jourtid så frågade den unga läkaren "Va tror du att jag kan göra för dig ikväll då?!" (alltså inte spydigt, men sådär.. att.. de e ju jourtid..!) så jag svarade "ja, jo, nej, jag förstår att du inte kan göra nåt, de enda jag egentligen vill är att ha en remiss till mammografi..." "-då fixar vi det!" ... Så var det med det.
På fredag ska jag på blodprover å röntgen å ultraljud (om jag uppfattade rätt), blodprover är för dom vanliga från VCS, men jag vet att jag har en remiss liggandes från HVC oxå som jag inte har gjort ännu, så jag kör bägge på samma gång då. Eftersom jag skulle vara oäten till dom, å jag måste vara oäten till rtg:en å ul:en. Lungröntgen för att kolla förändringar i lungorna (oj va jag väntar på utskällning igen... *harkla*) å sen ultra hela buken...
Vad jag dock sku gärna ha genomgått när det begav sig var ett spiru-test, eftersom man tydligen får lungskador av bleomycin, men nu har ja ju bara gjort ett spiru-test i samband med sömnapnén, så dom har ju inget att jämföra med :S För eventuellt nya läsare, så fick jag kuren ABVD (Adriamycin, Bleomycin, Vinblastine och Dacarbazine)...
Och på tal om drama och saker jag borde ta itu med, så borde jag ta itu med något annat. Men som vanligt säger ja ju ingenting förrns ja träffat läkare, så det blir väl samma visa nu igen. Dock ska ja vänta lite ännu, men hela det här året hittills har varit fel, så vi får la se... Det är det där typiska mig "jamen ja väntar ännu lite till, kanske det blir bättre..." ... Jonej, kanske ja bara borde ta mig i kragen å ... suck.. ringa..!
söndag, april 27
Vilken kväll...!
... Ja, sådär förutom dissen så var det en riktigt rolig kväll :D Anna undrade om ja sku behöva lite...
Men något jag däremot glömt att nämna är att ja fick kallelse till röntgen igen. Huua, tänk att det gått 3-4 mån sen operationen, å nu ska ja på kontroll :S Om jag ska ge en kort brief så är läget riktigt oförändrat. Det läckte ju lite rätt länge sådär, men nu har jag nog inte sett att det läcker nåmera iaf. Alltså vi pratar inte rinnande vätska, vi pratar lite skorv i såret.. Däremot är den röda nästan-handflatsstora-fläcken kvar, å det är fortfarande lika ömt. Nu är det inte SÅ ömt, men såpass att ovarsam beröring är icke att föredra. Hård knöl finns där ännu, som inte heller blitt mindre, så vi får la se va kirurgen säger. Det är hon jag har kontakt med (vilket är riktigt roligt när man får ha fortsatt kontakt, även om hon i huvudsak är kirurg... ) men hon har ju lixom påbörjat det här nu, så de känns bra att hon fortsätter undersökningen.
Var ju även hon som sa att om de blir nå infektion så behöver jag bara ringa till dagkir:en å lämna meddelande att hon ska skriv ut antibiotika, så sku hon fixa. Inte behöva boka tid till vanlig läkare å visa upp det eller nåt, så de sjukvård när den e som bäst! Men jo, så är läget på den punkten. Ska alltså på röntgen nudå i början på nästa månad, tror det var typ 8e eller nåt sånt, säkert mammografi, och så kanske ultraljud efteråt då om det behövs. Ja hua, hur ska ja klara av en mammografi?! Det brukar vara sådär smått otrevligt från förr, å göra lite småont, nu kommer de ju att göra riktigt ont :S För nån sån behandling vet jag inte om operationsstället klarar av :S Nå, det är ju bra att dom följer med... ! Det är ju huvudsaken, sen får ja väl bita i sura äpplet då.
Brukar ju inte riktigt glömma något sånthär, men då jag trodde det var andra halvan av simjumppa-räkningen som kom (dom fakturerar alltid månadsvis, även om man bara varit en gång följande månad), så jag blev lite snopen själv, hade helt glömt bort att jag skulle på en återkontroll. Jafan, på tal om återkontroll har jag inte fått nån kallelse till Vasa :-o Kanske jag ska årligen nu? Brukar vara apri och oktober. Nåja, de lär visa sig det oxå, har ja nu kört på halvårskontroll såhär länge, så kan dom väl fortsätta med halvårskontroll då :)
I höst blir det öhm... 9 år sen jag tillfrisknade.. Det hittades i slutet av januari/början av februari 2004, så augusti 2005 (tror de va augusti iaf... typ 26e augusti) så fick jag beskedet att jag var frisk! Eller cancerfri, man pratar ju inte om att man är frisk förrns typ 15 år efteråt (i mitt fall).. Alltså i princip när man slutar med återkontrollerna.
Ska bli spännande å se hur panik jag får då... Nu har jag ju min säkerhet, men när det gått 15 år, så blir jag ju left out in the blue, så då blir man väl hypokondrisk! Nu klarar jag mig bra, för som sagt, jag har säkerheten, å jag vet när jag måste söka mig till sjukhuset pga något misstänksamt. Meeen det lär väl visa sig det oxå :) Den dagen, den sorgen :)
Hahaha ;D Nånej... Har faktiskt ingen som helst krapula, är bara trött, så de e riktigt skönt :)
Men något jag däremot glömt att nämna är att ja fick kallelse till röntgen igen. Huua, tänk att det gått 3-4 mån sen operationen, å nu ska ja på kontroll :S Om jag ska ge en kort brief så är läget riktigt oförändrat. Det läckte ju lite rätt länge sådär, men nu har jag nog inte sett att det läcker nåmera iaf. Alltså vi pratar inte rinnande vätska, vi pratar lite skorv i såret.. Däremot är den röda nästan-handflatsstora-fläcken kvar, å det är fortfarande lika ömt. Nu är det inte SÅ ömt, men såpass att ovarsam beröring är icke att föredra. Hård knöl finns där ännu, som inte heller blitt mindre, så vi får la se va kirurgen säger. Det är hon jag har kontakt med (vilket är riktigt roligt när man får ha fortsatt kontakt, även om hon i huvudsak är kirurg... ) men hon har ju lixom påbörjat det här nu, så de känns bra att hon fortsätter undersökningen.
Var ju även hon som sa att om de blir nå infektion så behöver jag bara ringa till dagkir:en å lämna meddelande att hon ska skriv ut antibiotika, så sku hon fixa. Inte behöva boka tid till vanlig läkare å visa upp det eller nåt, så de sjukvård när den e som bäst! Men jo, så är läget på den punkten. Ska alltså på röntgen nudå i början på nästa månad, tror det var typ 8e eller nåt sånt, säkert mammografi, och så kanske ultraljud efteråt då om det behövs. Ja hua, hur ska ja klara av en mammografi?! Det brukar vara sådär smått otrevligt från förr, å göra lite småont, nu kommer de ju att göra riktigt ont :S För nån sån behandling vet jag inte om operationsstället klarar av :S Nå, det är ju bra att dom följer med... ! Det är ju huvudsaken, sen får ja väl bita i sura äpplet då.
Brukar ju inte riktigt glömma något sånthär, men då jag trodde det var andra halvan av simjumppa-räkningen som kom (dom fakturerar alltid månadsvis, även om man bara varit en gång följande månad), så jag blev lite snopen själv, hade helt glömt bort att jag skulle på en återkontroll. Jafan, på tal om återkontroll har jag inte fått nån kallelse till Vasa :-o Kanske jag ska årligen nu? Brukar vara apri och oktober. Nåja, de lär visa sig det oxå, har ja nu kört på halvårskontroll såhär länge, så kan dom väl fortsätta med halvårskontroll då :)
I höst blir det öhm... 9 år sen jag tillfrisknade.. Det hittades i slutet av januari/början av februari 2004, så augusti 2005 (tror de va augusti iaf... typ 26e augusti) så fick jag beskedet att jag var frisk! Eller cancerfri, man pratar ju inte om att man är frisk förrns typ 15 år efteråt (i mitt fall).. Alltså i princip när man slutar med återkontrollerna.
Ska bli spännande å se hur panik jag får då... Nu har jag ju min säkerhet, men när det gått 15 år, så blir jag ju left out in the blue, så då blir man väl hypokondrisk! Nu klarar jag mig bra, för som sagt, jag har säkerheten, å jag vet när jag måste söka mig till sjukhuset pga något misstänksamt. Meeen det lär väl visa sig det oxå :) Den dagen, den sorgen :)
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)