Okej, jag erkänner...

... jag stirrar på folk. Okej! Förlåt!

Jag börjar mer å mer tro... att jag missuppfattas.

Jag tycker om att se på folk, helst då ostört, men de lyckas ju aldrig, för man känner ju nog när nån glor på en. Ganska bra. Å när jag sitter å glor, så märker folk det, å så får jag panik å kollar bort, å tadaaa, så har det misstolkats.

Finns en som brukar luncha vid neste som har ett väldigt säreget utseende, sku känn igenom honom var som helst, när som helst, ett såntdär ansikte som bara fastnar.

... Och det här betydde ju inte då att han sku komma å språka med mig då jag satt på "terassen" å drack mitt efter-lunch-kaffe å tog en cigg, när han dessutom tydligen inte röker.

Jag tycker öht inte om att språka med okända människor, ja, artighetsfraser jo, men sku man se mig både på moronen före vi börjar jobba å på moriskaffe, om jag ens kommer upp i 10 ord på dom 2 tillfällena, så e de ju ganska bra... Heh. Och nä, jag har egentligen inget å säga, så då ids jag inte säga så mkt heller.... Där kommer den där lilla slängen av introverten fram i mig....

Nåja....  Ska väl pompp i duschen snart, fick äntligen vaskat av lilla röda, så nu har jag ingen aning om jag är brun på riktigt eller skitig som fan ;D Tror jag kommer slå personbästa i brunhet denhär sommarn ;)

Born to be wild...

.. sådär på tal om omotiverade rubriker. Jepp.

Och ifall någon inte har noterat, så har jag lite helvetiskt långt hår. Sådär helt på riktigt. Men jag kan ju dock inte riktigt förneka att håret inte är i speciellt bra skick... Men nåja, Sussi har nåt å göra sen på vårkanten å försöka få nån ordning på denhär kalufsen ;) Alltså det är på riktigt långt nu... ! I shit you not.


Tror det här är ungefär 3e gången jag försöker blogga denhär veckan, å varje gång blir de int ti nå. Orsaken är att det är nåt jag sku vilja säga, men det går emot mina principer. Å sen får jag inte till det på nåt vettigt sätt, å så slutar det med att jag skiter i det.

Det är lite sådär som ja sku vila "spit it out", men... Som sagt, går emot mina principer. Å är man förbannat envis å principfast så är det väl bara bäst å knipa fast brödhålet.

Så, ni får hålla till godo med det för den här gången. Maybe one day, maybe one day.

To, or not to.

Usch va jag hatar DILEMMAN!


Var ju efter min nya burque (dator alltså) igår. Fick den för 955 euro, så... Lite prutat. Nåja, men de va int de som var dilemmat.. Eller jo, jag mitt smartskåp hade inte kollat om den hade optisk utgång, vilket den inte hade förstås, så nu har jag inte orkat gräva fram en sladd ti förstärkarn, utan har nå lidl usb-högtalare....

Nåja, får försöka på det i helgen.

Men det jag egentligen dilemmar över... åh, ja vet int om ja ska ta å flytta nu, eller om ja ska spara ti kameran? Nog får ja ju sparat ti kameran ändå nog, men de tar ju avsevärt längre...

Usch nej vilket dilemma. Datorn var egentligen det som varit mest "akut" eftersom gamla Racern sjöng på sista versen. Sku ha kunna hålla 3 år ännu, sku ha kuna braka i morron. Har ju fått fixa på den lite genom åren, men sen ja bytte strömkällan så har den i princip inte blivit sämre iaf, å det var ändå... när ja kom hem från åland?

Blööäää, har så dilemma! Fanns iofs inte speciellt mkt nu just inte, ska ju ändå ha en 2a, å vill bo på vettigt avstånd från centrum. Hiss om de int e på marknivå. Herrholmsgatan e såntdär som sku va riktigt vettigt.... Å vet nog visserligen om en kämppä ti salu där, men utan hiss... :S Lycka till me att få upp min 3-pers lädersoffa dit.. !

Jonä.

Virka, sticka..

....


Solen skiner, 7,5 grader ute, vårkänslor i överflöd, intressant film på netflix, kaffet är gott, å stick-/virksugen som fasen! :D

Mams hade köpt hem lite (!!) garn åt mig från Rusta/Ica, å nu sitter jag å grubblar vad jag ska hitta på med det. Mössor å halsdukar börjar bli lite för sent för, amigurumi har jag testat på (å har en påse garn till det)...

Har alltså många idéer men kan inte riktigt bestämma mig..  Dessutom sku jag vila fara efter loomringar ti halppis, såg att dom hade ett set med olika. Jag sku kun spinna lite, jag sku kun göra nåt av det jag redan spunnit, jag sku måst sortera garnerna igen in i hyllan då ca hälften ligger på skrivbordet..  Jag sku kun dra upp några ufon som jag vet att jag inte kommer att få klart...

Dilemma dilemma. Blir att glo bland dom miljoner mönster på Ravelry :D

Hade ett riktigt trevligt nästan 20 minuter långt samtal inatt oxå, sen var det svårt att sova efteråt :D

Skrivabstinens...

.... Jeps.

Och Go jul btw!


Har lite skrivabstinens, fast jag egentligen är megatrött å har haft pannknack mer eller mindre hela dagen. Men kändes som ja sku måst spark igång spotify och skriv av mig lite. Sen kom ju dilemmat va man sku lägg på för musik, men Les Miserables fungerar alltid oavsett humör. På tal om musik så gjorde jag den där my year on spotify, fick lite roliga resultat. Eller ja, en av genrerna surpriceade mig rejält, progressive house. Men visst.. Tydligen har jag lyssnat på sånt ;)

Har lite hjärtesorg oxå. Eller nåja, hjärtesorg å hjärtesorg, olycklig kärlek kanske? Trodde inte det dels kunde hända så snabbt, å dels hända mig öht... ?! Men tji fick jag, tydligen kunde det hända. Å sen att man ser den här personen aktiv på fejjan dagligen så gör inte saken bättre. Vi är inte ens vänner på fejjan men men.. Så är det ibland, bara att bita ihop och gå vidare. Å andra sidan brukar jag alltid få va ja vill ha, så håhå... näe de e fan inte lätt det här. Det kom lixom så olägligt på ett sätt.

Mitt andra alternativ var att försöka hitta jobb i .se, blev ju redan erbjuden jakelujobb i sthlm, men nä, de e jag inte intersserad av, å då var det sådär i valet å kvalet, ska man söka sig dit, eller försöka se om det här sku bli till nåt?!

Men som det ser ut nu, så ska jag försöka se om jag får hoppa på CE-kursen vid optima. Blir ju arbetslös från nyåret, så... Men ja vet ju inte alls om jag får hoppa på kursen då ansökningstiden redan gått ut :S Och så börjar ju allt krångel med TE-byrån igen. Usch ja, ser inte fram emot det, men lovade mig själv att jag sku låta julen passera innan jag börjar ha ångest med det. Sku va å hitt nå deltidsjobb eller nåt som ger lite cash iaf, så sku man få gå kursen i lugn å ro. Den är ju ändå 9 månader, så de kan hinna ändra mkt under den tiden.

Usch nej de e nog lite jobbigt, den där olyckliga kärleken sku int alls ha behövt klampa in sådär å störa min frid.

Äsch nu fastna jag å utuba les mis flash mobs.. :) Snart blir det nog snarklådan. Ny dag, ny ångest i moron! ;)

5 öring.

Ibland kan det vända på en 5-öring. Grimasen som kommer efter den meningen är ganska beskrivande hur jag känner mig och vad jag tänker i just det tillfället. Läpparna konstigt formade (typ duckface, fast ja hakar fast piercingplattan i tänderna), höjer på bägge ögonbryn å funderar "varför öppnade jag ens käften?". Det är så jävla klockrent, det slår aldrig fel..

Men nä, inte är det så dramatiskt som det låter, bara jag som överdramatiserar lite, sånt jag behöver för att återgå till det normala igen.

Vill att den här veckan ska vara över. Troligtvis vet jag mera då, men oxå för att jag har en rolig helg att se fram emot! TORNITALOPARTY! Woop woop! Som ja ha längtat ti de! Litet gäng, men ack så roligt de kommer att bli. No expectations!

Hjärtsörp i huvu - del 2.

Håhå...

Först hade jag drömt om en trevlig manlig bekant å vaknat, å blev förstås glad när jag hade drömt om denne. Men man brukar ju aldrig ha turen att fortsätta drömma om samma sak när man somnar om, men de gjorde jag! Å drömmen blev bara bättre å bättre ;D

Så jo, nu är man lite knasig i huvudet ;)

Kom på att det blir lite bekymmersamt med internet å resan, konstaterade att inget av mina abbonnemang hade såndär utlandsmojäng, dvs de blir rejält dyrt. Vet int heller om det finns nå öppet wifi på campingen, men... De lär ja ju få snoka upp. Hade annars tänkt att resan blir bra tillfället att plugga på, men ... man e ju lite beroende av internet då.... Måste kolla lite hur mkt ja kan göra av dom utan att va på nätet, på vissa kurser kan man ladda ner studiematerialet. Sen kom ja på att jag unenrollar den där fysiologikursen, blev nog lite för knepig engelska med musklers uppbyggnad...!

Sen började en Forensic Science, men får se om ja går den alls, beror lite på hur invecklad engelska det är.

De e lite knepigt, alla kurser är upplagda på olika sätt, så först gäller de att lära sig hitta det man behöver i "klassrummen" och vad som är relevant för den studieväg man valt (dvs om man betalat eller nä). Sen ska man kolla hurudana assignments det är, är det bara quizzar eller ska man skriva, ska man bedöma andra osv.

Den kurs jag egentligen väntar på är Introductory Human Physiology. Börjar om 19 dagar, yey!

Så jo, har man lite för mkt tid å kan engelska någorlunda bra (finns int ännu på svenska, men det är väl på kommande antar jag, åtminstone subs..!) så e de ett trevligt sätt att lära sig nya saker. Sen finns de nå såndär kurser som e "livstidsöppna", dvs inga deadlines eller nåt, går int ens att unenrolla i det här skedet, jag hade råkat klicka in mig på en Calculus One. Nåja, kan ju vara bra att lära sig lite matte ;D Så jo, Coursera.org om man e intresserad..

Hunnit landa...

.... trött som en grönmålad gnu med regnbågsfärgat horn. Men väldigt rastlös. Varit så fullfjång i dagarna 2, så nu e man sådär eeeh, whaaat?

Är lite sprallig i huvudet (ack så jobbigt när kroppen är trött å slut). Sitter å läser på KaffeMedAffes blogg, dejtingcoach å diverse andra saker, måste få något att roa hjärnan med.

På Dejtingcoachens sida fanns en artikel om ensamhet och varför man är ensam. Det mest ironiska i mitt fall är att nu är jag redo för ett förhållande rent mentalt (tog ju några år...), men dessvärre vill jag inte ha ett förhållande just nu. Tack Karma, tack..! Det kunde lixom inte komma då när jag kände mig på topp?

Tyvärr har jag inte heller några direkta exempel att roa mig med, ingen som är intressant för tillfället. Jo, jag hade nåt att vila ögonen på i helgen, vilket var alldeles trevligt, men fb-stalkade upp personen å precis som jag gissade, både yngre än mig, å inte singel ;) Inget jag heller sku ha gått vidare med ändå så... Men trevligt att vila ögonen på. Sandra var lätt road över mina spontana utbrott "-Sejtan va handär e hått!"

Lite slött att inte ha något projekt på ett sätt... Kanske därför man faller tillbaka till säkerheten?

Ironiskt nog sitter ja å lyssnar på Pink å Nate (amagaaad han e hott!) å tyckte lyricsen va rätt passande med tanke på inlägget... på ett sätt..

Just give me a reason
Just a little bit's enough
Just a second we're not broken just bent
And we can learn to love again
It's in the stars
It's been written in the scars on our hearts
We're not broken just bent
And we can learn to love again

Jepp jepp. 

Sitter å läser igenom gamla bloggen, tanken var att jag sku hitta nåt passande till kvällens tema, men ja hittar ju bara en massa annat intressant. 10.10.2004 åkte jag in för högt blodtryck. Det var då rambambulan började. 

Nåja, åter till dagens tema... 

"kom å tänka på en händelse här i somras, när man faktiskt kunde säga att det var varmt...

En som ja va lite smått intresserad av (å av nån outgrundad anledning hade han tydligen fått nys om detta)... hoppade inbland in som extra hjälp på jobbet. 

En gång dyker han upp... halvnaken! Å denna kille hade inte bara lite vältränad kropp...E de kanske inte lite fräckt? Jamenar... där ska man försöka jobba då.. å de går ju lagom lätt när man blir tvungen att stå å stirra i golvet när man ska göra nåt..."

Jahapp, nu kom jag till DEN perioden. 10.10.2004 åkte jag in för blodtrycket, fick ligga 2h på sjukan... 

11 Januari 2005:

Varför just jag? Lilla jag?.. Varför ska allt hända mej? ... mobbningen, allergierna å nu dehär?

Vad har jag gjort för fel? 

Varför just jag av alla miljontals människor som finns?

13 Januari 2005:

Chocken har släppt nu.. .jag har börjat acceptera situationen.. Så nu är läget så, att jag räknar med att jag har det. Då kan iaf  inte provsvaren bli negativa, endast positiva eller ett konstatnerande :) Tankarna har varit oändligt många, å även döden har snurrat i skallen. Men efter att ja läst på lite, å sådär, så har ja nu insett att jag faktiskt KAN överleva. Min inställning har helt enkelt blivit positivare. Jag tänker inte förneka, att jag dragit ut problemen i förväg, jag VILL vara förberedd. Jag vill veta vad ja ska göra ifall om att... Jag vill nästan kunna säga "Jaha? Okej! när börjar behandligen? IFALL jag är sjuk. 

26 Januari 2005:

Nu e de sånahära sjukhus-springar-dagar igen :S Va å tog ytterligare ett blodprov idag å i morron ska ja å plock bort stygnen å på ct undersökning. 

27 Januari 2005:

Tyvärr, dåliga nyheter :(

Provsvaren hade kommit, å jag har en cancersjukdom som heter morbus hodgkins

27 Januari på kvällen:

... Känner att jag måste skriva av mig lite..

Först å främst vill jag tacka alla för ert stöd, de betyder verkligen mkt. 

Här sitter jag nu, knappt 23 år gammal med cancer. Ibland har jag svårt att säga cancer. Jag e som vilken annan 22åring som helst.. förutom att jag har cancer. 

Seriöst...?

Nästa gång ja far ut på krogen, för att ha roligt, dvs inte för att hitta nåt att vila ögonen på, så kan SNÄLLA ALLA KARLAR ba som vik hädan?!

Kvällen börja me lite mess å nån som tydligen saknade mig. Hör å häpna *ritar en massa kors i taket*, inte den personen som erkänner det i första taget inte. Nåja, Marie å jag sku öht int göra nå idag, men sen råka de bli Terass. Det kom vi på typ sådär kl 11... Men vi sku absolut int vidare nå. Sen råkade bli stass. Å sen råkade jag bli påpussad av ett span oxå... Seriöst.. kom igen. Ids int ens... !

Vad är lixom upp, varför kan jag bara ibland inte få vara ifred?! Totalt osminkad, håret i hästsvans, helt vardaglig.. å så dehär. Visst e de kul ti få uppmärksamhet, most of the time, men ibland, som just idag, så vill ja int ens att nån ska si på mig.

Det här spanet e förstås inte ett ledigt span det heller, men ett span som ja connectar rätt bra me, kul typ, ett span som jag har skrattat åt så tårarna runnit, som dragit samma skämt 3 gånger bara för att få mig å skratta. Men de kunde ha räckt me den där kramen bara...

Och jo, jag har många span, jag har mina soft spots, jag har nåt att vila ögonen på. Jag vill ha nåt att vila ögonen på, och med span menar jag just nåt att vila ögonen på. Inget som ska ske nåt. Förut sysslade jag mkt me att flirta å ragga, alltså helt enligt konstens alla regler. Så till den grad att jag kollade ut en okänd person, enbart som utmaning, för att efter 5 minuter få honom att komma fram å snacka.

Jag har kommit förbi den där fasen, iaf till en stor del, visst kan jag se nåt intressant, men inte är det alls på samma vis som förut, som mer var bara för att testa om det faktiskt funkade. Ja de e lite invecklat att förklara... tror jag ger upp försöket.

Och inte nog med detta, så var det 2 andra desperata raggningsförsök oxå som gick så långt att jag faktiskt sa ord åt dom. Det fanns nog en del som jag kallt vände ryggen till. Och som dom ens fattade det..?!

Om vi ska ta till Tracey Cox regler så är det ju de facto kvinnan som sänder ut signaler åt karln att "ta första steget". Genom kroppsspråk. Men idag verkade det inte ha gått hem på folk att de stod KOM INTE HIT i min panna.

Ett givet bevis på att jag bara vill ha nåt att vila ögonen på, är att när det väl kommer till kritan, är det JAG som backar ur.

Pust å stön.

Wait, whaaat?

Den där känslan då du inser nånting.


Och det gjorde jag just. Jag har aldrig tänkt på det men det finns 2 saker jag e väldigt kräsen på när det gäller karlars utseende. Som jag tittar på först om jag ens ska säga hej åt dom. Eller visst, jag kan säga hej, men inser jag att det är "fel", så går dom bort. Snackar vi ytlighet eller vadå?! (... å andra sidan, jag har aldrig förnekat att jag är ytlig.... !)

Händerna är en sak som jag e väldigt krantto med, men det har jag nog reflekterat över rätt länge, men aldrig egentligen tänkt på att jag e kräsen. Men.... det som jag inte reflekterat över är ... NÄSAN!

Att jag tittar på ansiktsformen på en karl, det visste jag nog, det hör till manlighetsgraden. Och jag vill ju ha mkt manlighet... Men näsan! Jag blev å fundera på det här (jo, jag kolla faktiskt på en bild, där jag konstaterade att människans näsa var perfekt...)....

Jag hade aldrig reflekterat över min näsa förrns jag gick i lantis å sa åt linda "helvete va jag har kall näsa", å linda sa "Hur kan du frysa om näsan som har sån liten näsa..!"... Sen dess har jag helt enkelt gillat min näsa, men jag har inte insett det förrns just nu... (folk brukar ju fråga vad man är mest nöjd över me sin kropp, å jag har nog aldrig svarat näsan...). Men jag HAR en jäkligt perfekt näsa. Nu kommer alla att glo på min näsa bara för det hahaha.

Men det här kanske har gjort att det är något ja kollar på hos karlar oxå?! I dunno? Jaja, det här var en liten lustigt grej jag råkade inse för en liten stund sen :) Sku va rätt intressant å höra ett psykologi-svar på det här. Det är alltså inte så att "oj vilken sexig näsa" eller nåt sånt, den måst bara vara perfekt. :]

Inte undra på att jag är singel...

Seriöst...

.... HUR funkar den mänskliga hjärnan?

Eller åtminstone min hjärna?! Kan någon snälla förklara det för mig, alternativt slå mig med en slägga i huvudet varje gång ja tittar på en upptagen karl?!

Jag borde seriöst börja med såndär gummiband-runt-handleden-bestraffning när jag tänker på nåt sånt, för jag kan helt på riktigt inte bli intresserad av en karl som är singel. Nej, det ska vara nån som e upptagen. Förstås.

Såg ett ögongodis idag, som jag trodde att jag hade glömt å gömt, men så -pang- som en blixt från klar himmel, rätt i kontoret, å så kom den där djupa sucken igen. Why, oh why?! Bara för att jag råkade gilla hans personlighet då, å tyckte vi hade bra personkemi sådär den där ena gången vi snackade på riktigt. Men nej, varför kan jag inte få den känslan me en karl som e singel?! Nej, då e de bara "jaha... whatever... "..

Om jag ska förklara mina känslor i barney stinsons-gifs så blir det väl ungefär såhär..

Karlar...

JAG SÄGER DÅ DET!

Surfade in på Singelns blogg och läste en kommentar som fick det att börja ryka å pyra i kontoret.

Jag citerar A

”Men du som är en så bra/söt/rolig/glad/trevlig/smart/whatever tjej, killarna står väl på led!” ”Tänk inte på det, det kommer när du minst anar det!”

Det här får det att precis slå slint i skåpet på mig. Klichéernas kliché...! (alltså nu var det inte A som sade dessa meningar, utan ja... skrev dom.. typ att man hör dom..!). Framförallt om en karl säger första meningen då blir ja så jävla bitch så ja har lust å säga "-Ja, jag står här eller så håller du käft"... Det finns 2 olika orsaker varför en människa ens säger så där. 1) En fet jävla lögn, 2) dom är förbannat intresserade å kollar om marknaden är ledig. SMOOTH. Eller så inte.. Jag har de facto aldrig hört en tjej säga så till en annan tjej?! Kompisar, har jag nånsin sagt nåt sånt åt er?! Eller har ni hört det av en tjejkompis? Näe, tänkte väl det.

Det är lite samma som när jag fick höra av en kille som är vääääldigt trevlig att vila ögonen på..(typ ett halvår efter att han förlovade sig..) "-jaa.. jag har alltid varit förtjust i dig.." JAMEN SERIÖST?! Å DET SÄGER DU NU?! Jag lovar, nästa som säger något liknande så får denne en rak höger. Det är inte bara en eller två gånger man hört det, å vid näramre eftertanke är det inte alls längesen jag fick höra något likande... "-Skulle jag inte vara gift..." ... Nähä, men skilj dig då om de e så usligt!

Och vaddå "Det kommer när du minst anar det?", vad är det för jävla bullshit?! Kanske det gör det, men är det just precis det personen i fråga vill höra JUST DÅ?! Nej, jag tror inte det.

Näe, förutom den raka högern som kommer nästa gång, så ska jag nog få till nåt tvistigt (tvistigt?) ord som svider rejält. Nej, jag är inte en karl-hatande-anti-kärleks-fanatiker, men man säger ju bara inte något sånt. Okej jag erkänner, visst blåser det upp ens ego så man håller på spricker, men vill man egentligen höra det?! Mmjääh. Kanske jag sku börja köra den taktiken på krogen?! Varje gång jag ser nåt att vila ögonen gå fram å säga "ååh, va synd att jag inte är singel..."

Nej nu ska jag sluta elda... ! Det blir så förbannat hett...


Och den här tillägnar jag Singeln och alla oss andra singlar..!

Payback is a bitch...

... Men först lite roliga grejjer. Fick lite positiv feedback av en bloggläsare, den 3e nu som gett mig feedback face to face, å det är himla roligt att få höra åskter...! TACK ni snälla människor!

Jaa... payback is a bitch var det jo.

För 1-2 månader sen fick jag ett erbjudande av ett been there done that (för några år sen). Men då tackade jag vänligt nej, var inte på humör, å "jag har ju slutat med det där.."... Ikväll träffade jag på denne igen, som sa, jag citerar "IKVÄLL kommer du med mig hem... !" (det var alltså ingen fråga... utan ett bestämt påstående). Jag övervägde å konstaterade att jag har inget emot den här personen som personen i sig å att jag skulle göra ett undantag den här gången... STORT MISSTAG. Denne hade just kommit till stass å skulle lämna in sin jacka när samtalet pågick, hånglade upp mig, och det var det sista jag såg av personen.

FET DISS. Riktigt fet diss. Singeln pratade om dissningar och att försöka se stoltheten i dom. Hur jag än försöker se något positivt i detta å försöker ha en stolthet så är det lite svårt. Så sorry du 3e bloggläsare-som-gav-mig-feedback, jag lovade dig smaskiga detaljer.

Det värsta är att jag tackade nej till två andra erbjudanden p.g.a denne. Hade det inte varit för dom bestämda orden hade det inte svidit lika mkt... Men nu gör det de. Jag gav vika en tum (ett?) och det här är vad man fick. Förnedring. Nåja, jag gör det till en större grej än vad det egentligen är, men det är frågan om principen! 

En av våra gemensamma bekanta förklarade för mig hur situationen låg till ikväll, och jo, jag kunde förlåta, om det inte varit för den tidigare incidenten (som egentligen inte var en incident, utan bara ett frågande konstaterande) och att det kom ett bestämt konstaterande ikväll. 

Nej det är riktigt jävla fel, så är det. Jag är den där som inte tagit ONS så hårt, nej verkligen inte, å oftast smygit iväg innan dom vaknat. Men det här tog på stoltheten... Och det är i sån hära situationer jag sen har svårt att vara snäll. Det är då bitchen i mig kommer fram, vilket jag verkligen inte får tillåta i detta fall, just p.g.a omständigheterna. Huua. 

Nej, det ska nog vara en ursäkt eller två nästa gång. Tyvärr kan nästa gång dröja, men anyhow. En ursäkt har jag åtminstone gjort mig förtjänt av. 

Nu är jag hungrig... !

Ja ä änte bitter...!

... del 2.


Jag vill SÅ ut på krogen ikväll, men tror inte jag lyckas få nån med mig, mitt konto skriker tomt åt mig, å jag har sjuk hals å e lite snorig, å asigt trött. Alltså en helt superb förutsättning för en perfekt kväll. Eller hur var det nu?! Dessutom kom Singeln med ett bra inlägg, å jag bara måste citera henne igen.

Alla luttrade singlar vet att raggning med desperation i blicken är lika framgångsrikt som att korsa Atlanten med kälke

Precis.

Egentligen är inte grejjen att supa sig bedövad (även om jag i detta fall tror att det sku hjälpa en hel del) å därför springa ut varje helg, nej, det är för att se folk. Åh herreminjesus vad jag har blivit beroende av att se folk. Kanske jag borde söka upp en AK - Anonyma Krogister? Känns som det kanske skulle behövas.

Lyssnar på Sabaton å frustar ilsket över... ja? Vettefasen vad jag egentligen är irriterad på, men nånting är det ju obviously.  Och förutom att jag tror att jag har riktig feber snart (om det fortsätter utvecklas i fel riktning) så har jag en massa andra febrar på allt möjligt. Ååååh det är så jobbigt! Varför ska livet hålla på sådär?! Husfeber, hästfeber, [insert here]-feber osv osv osv... Å helst allt på samma gång! För någon lugn stund på kontoret är det inte att tala om!

Nej jag borde käka middag å sen gå å lägga mig för att överleva den här kvällen. Vad tror ni, när kommer jag att explodera av rastlöshet?!

Avis...

... Det är jag, men först lite faxi ;)

Ja, jag behöver ju knappast fortsätta skriva hur fantastisk denna häst är, var 3e gången idag, å de bara flyter på. Gjorde skänkelvikningar i trav, hade in honom på så liten volt att jag nästan kunde nudda honom på arslet, i både galopp å trav, å testade med spö på baken efteråt utanför stallet å konstaterade att de gick bra, så nästa gång tar vi med spöet! Det är lite svårt att få hållit tillbaka honom för passagen, funderade ett skede om jag borde testa me att bara ha tyglar å inspänningstyglar, alltså lära honom det på vanligt vis. Nu är det ju inte frågan om att han inte kan, utan att han behöver snajja vad jag vill från marken!

Kanske de sku va skäl å prova det nästa gång! Nå hur som helst, han va kolugn idag, nu vet jag att han inte längre spänner sig för linorna, han läser av mig minsta lilla, tex om ja vill korta upp linorna för att komma närmare honom, så gör han halt direkt. Knuffar jag honom i bogen går han ut direkt, å inte ens ut på "longervolt" utan helt enkelt bort från mig! Fantastiska älskade häst!

Det flöt lixom helt på idag, utan bekymmer! Mitt mål för dagen var att få honom mera fram, att få honom att suga mer i bettet framåt, vilket behövs för att jag ska kunna hålla emot, så vi kan börja gå mot passagen. Det lyckades utan problem.

OM jag ska säga nåt negativt idag, så förstod han inte riktigt styrningen i höger varv då jag ville ha in honom på liten volt runt mig. Det kan likabra vara jag som gör nåt annorlunda, å det känns ju som en negativ sak för att det lyckades så otroligt bra i andra varvet ;) Så egentligen kan jag inte ens kalla det negativt, å allt de positiva väger waaaaaaay upp den lilla grejjen ;)

Körde typ 35-40 minuter idag, tidigare har jag ta't rätt lugnt å hållit på en timma ungefär, men idag behövdes det inte. Först kolla ja på klockan när vi hade hållit på en halvtimma, å ja tänkte att lite längre kan ja ju köra nog, men sen beslöt jag mig att sluta för han var så duktig! Faxi blev lite besviken själv, han tycker de e så himla skoj när jag står å skriker "DUUUKTIG KILLE, BRAAAAA FAXI, SUPERBRAAAAAA!"

Han ville gärna fortsätta, men ja sa att det får nog räcka nu :) Efteråt gick vi å filosoferade några varv på plan, han är så nöjd när han efteråt får gå bakom mig.

Fina fina faxi <3

Nåja. Till det andra då. JAG ÄR SÅ JÄVLA AVIS FÖR EN KOMPIS SKA PÅ DEJT IKVÄLL! prkl. 2a dejten nu. Hmpf. Det är ju bara av principsak som jag är avis ;D Sa redan att jag hatar henne, så hon vet va ja tycker hahaha ;D Här är vi ärliga åtminstone ;) 

Nåja, inte nog med det, jag kan ju fan inte låta bli att skratta åt mig själv heller. Har ännu inte hört något av honom, å håller på imploderar eller nåt. Men sen där emellan sitter jag å säger "Jag tror nog inte han är min typ", men SERRE, hur skulle de va om man kunde bestämma sig? Nejmen, det handlar ju bara om principen, uppmärksamheten ;) Ja ni kan tro att jag sitter å skrattar å ruskar på huvudet åt mig själv. Nåja, det är väl bara att inse sanningen (realist - javisst!) att det inte kommer nåt ;) Men som sagt, han är nog inte riktigt min typ, å så e han nåt år yngre än mig oxå, ja brukar ju gilla åt andra hållet ;D 

Det är precis just sånhära gånger det skulle vara himla intressant å veta vad hade dom diskuterat på vägen hem? Vad tänker han nu? Osv.. Nåja, det är ju ett kapitel som är och kommer att förbli en hemlighet. Nu ska jag bara fortsätta njuta av livet, yla med när Veronica Maggio sjunger "Allt är för bra nu", och blicka framåt. 

Fortsättning på random.

Jag kom på igårkväll.. inatt... När jag kollade min insta, å instautmaningen jag fick av jenny, att i 5 dagar lägga upp bilder på ett valfritt tema. Mitt tema var ju #mindresmickrandefoton. Å när jag såg dom här fotona igårkväll, så blev jag verkligen å fundera på vad som är upp med alla karlar?

När jag i min stillhet analyserade dessa bilder, så konstaterade jag att dom är från samma kväll. Dessutom kan jag lätt konstatera att dom är från 2010, eftersom jag ser att jag har sårtejp under armen, å det var 2010 jag blev opererad i armhålan. Man pratade inte heller om duckface på den tiden.... (Dessutom ser jag att jag har min vita Guess väska, ååh, va jag saknar den!)

Det här är vad karlar raggar på. Vilket gör mig ännu mindre förstående på VARFÖR?! Jag tror jag seriöst skulle behöva en analytisk kommentar av Lars här. 

Tänkte nästan lägga in en passande Nemi stripp här, men vafan, de finns för många att välja på. Jag tror Nemi är min idol. Kan man säga det när folk frågar om man har nån förebild eller idol?! Nemi! Men hon är ju så fantastisk. 

Tusan vill lyssna på musik, men på nåt vis lyckas alla sånger få mig att börja längta till sommaren ännumer, så till den milda grad att jag seriöst blir tokig. Som tex Veronika Maggio - Hela Huset. Den får mig å börja tänka på när man går hem en tidig varm, lugn, stillsam morgon efter en fantastisk fest! Jag tror på något vis fortfarande att denna sommar kommer att bli fantastisk. Jag vet inte riktigt varför, men jag har den känslan. 

Ja just de ja, ska iväg å tömköra faxi här om en timma oxå, skönt det så får jag nåt annat att tänka på! Försvinner in i min lilla bubbla när jag jobbar med honom! 

Borde börja lära mig att använda etiketter oxå, tusan jag är så dålig på att komma iåg det -.- 

Random.

Jag känner lätt bloggabstinens, men jag vet inte hur jag ska kunna klå mitt helgs-inlägg innehållsmässigt. :S Det känns som att det var toppen av intressant å nu e de helt tomt :S

Var över till annas ikväll på kaffe å tjejsnack, fasen va de e skönt å va å snarvla, å int bara via chatten..! Dessutom har anna så gooou kaffi ;)

Något som slog mig idag... VA E UPP me alla karlar?! Nu är ju den här helgen inte det första som händer, men det första jag valt att skriva om. Och jag insåg att jag inte ens har försökt, å mittiallt står dom å svansar framför en.

Förra helgen picka jag en i armen då han stod brevid mig, å sa hej (alltså jag visste vem han var, inte en totalt random karl). Det var allt jag gjorde. Den här helgen mötte jag honom i dörren... (nåja strax innanför) å sa hej. Och så mötte jag den-andra-vi-inte-pratar-om i trappan vi moody. Va e upp lixom?! Min stackars hjärna klarar inte av det här.

Sa åt Marie att jag borde stå å boxas lite på Micki så kanske han portar mig. Av nån orsak sa marie att ja lär nog få stå å bulta på honom länge då, tror inte risken är så stor att jag blir portad :P Jag kan ju seriöst int fara ut nåmer om de ska va såhär varje helg?! Skulle jag flirta hejvilt så kunde jag väl förstå då... Men jag har lixom inte gått ut för det, å speciellt inte senaste helg med den inställningen jag hade då! Jonej, men då... ! När man är i sitt värsta jag, ja då fan kommer det erbjudanden från höger å vänster, NEJ VAFAN E UPP?! Har folk faktiskt så möe vårkänslor?!

Nej seriöst jag förstår inte, å det känns lite jävligt att säga "tack, men nej tack" varje gång. Å varför säger jag nej då? Jo, för att ONS inte är värt ett piss längre. Inte ens lite. Jag får ingenting ut av det förutom ångest. Eller nä, inte får jag ångest heller, sålänge jag kan rymma därifrån innan han vaknar ;) Jepp, det var min melodi. Då slapp man allt jobbigt.

Men nej, jag har som princip numera, INGA ONS MERA! Iaf inte nu. Kanske nångång i sommar sen, men nej, inte nu.

Fick just en idé som jag borde ta å diskutera med en typ. Något som kunde bli stort med god tur.

Nåja, det tar jag sen. Vet inte riktigt hur jag ska kunna sova, är så på G, så många tankar å funderingar som snurrar i huvudet. Och att jag sen drack 2 koppar hos anna kanske inte gör det så mkt enklare att somna ;)

Fasen jag har så jävla bra feelis, kan det här bli bästa sommaren ever?! Det känns som att det finns potential åtminstone. Jag har bara den där känslan att det kommer att ordna sig. Vad det är som ska ordna sig vet jag inte riktigt, men det kommer att göra det. På alla sätt och vis.

In your face...

... Har ingen sagt ännu, höhö ;)

Kan det eventuellt bero på att jag inte träffade nån polare igår? Mjaah ;D Nejmen skämtåsido, var inte så bakis, men väldigt trött. Steg ju upp vid 11 nångång i tron att jag å morsan skulle gå på mässan, men nej, det orkade hon inte med.

Så resten av dagen spenderades mest i sängen varvat med datorn. Hade go lust att åka nånstans på kvällen, men jag var på de där ett-öga-mode igen, så ... mjah. Och idag är det inte bättre heller, somnade så förbannat sent, OARGH JAG BLIR SÅ TRÖTT PÅ ATT INTE SOMNA NÄR JAG ÄR DÖDSTRÖTT!!

Jo, det har varit ett dilemma nu i snart 2-3 veckor.

Dessutom tänker jag unenrolla bägge coursera kurserna (dvs hoppa av dom), de e för mkt på gång nu så jag hinner inte med dom. På helgerna då jag egentligen har mest tid, så e de tävlingar här å där, så... Men det går att ta dom pånytt ;)

Idag borde jag ringa å boka tid till arbetskraftsbyrån för att meddela det nya som är på G, å sen var det frivillig simning kl 12, för dom som missat nån gång, men de får jag se om jag far på. Sen sku jag behöv kom mig iväg till stallet oxå... !

Ryggen å armen har varit lite knäro efter helgen, armen pga träningsvärk (!!!!) från skrivandet ;D Ryggen för att jag blev lite svettig å hade dubbla icke-andas kläder på mig, å sen satt stilla, så partiet runt skuldrorna e lite protesterande. Inte sådär att de gör ont på nåt vis, men ja känner att det inte är helt 100 där.

Angående helgen och dess bravader, så det är egentligen nu det mest spännande börjar ;) Hör han av sig, eller nä? Och om han gör, NÄR? Okej, nu råkar ja ju veta att han inte är den som springer ut varje helg... Men det lär visa sig, jag har inte alldeles för höga förväntningar ;) Vet egentligen int om han är min typ heller riktigt, men kan inte säga att jag vet, då jag inte på det viset känner honom så bra... Nåja, ja ska int ta ut nåt i förväg..

Tror jag skippar simningen idag, även om jag borde, men tänkte försöka satsa på nåt annat ställe sen när jag har lite mera cash, för det är ju nog uppenbarligen bra. Tror mitt ben mår bra av det här, kanske jag skrev det tidigare?! Ni vet, stukade vristen från typ 5-6 år sen. Den som inte tåls att gå varken fort eller långt med, å när jag pressar den så hårt jag kan (som t.ex vid ridning) så e allt bortdomnat från knäet å neråt... Det benet känns bättre.. !

Min polare sa just nåt som är värt att tänka på, eller som man snarare kanske INTE vill tänka på. "Undras hur karlar beskriver oss?" OMG NONONO! Det vill man nog inte veta ;D Jag tror nog dom sku beskriva mig som ett psykfall hahaha ;D

Det andra jag faktiskt suttit å funderat på att skriva.. Jag läser ju mkt kroppsspråk, å allt såntdär, de e ju en hobby för mig, alltså lite beteendevetenskap. Man har både hört å läst om karlar som säger "jag är inget pojkvänsmaterial" och skribent på diverse sidor säger "Då är det oftast så, han är en douchbag"... Om nu det här är sant då, hur är det då för mig som brukar tänka "jag är nog lite knepig i ett förhållande.." Err... :S ÄR jag det då?! Jag vet ju inte, ja vet ju bara va som rör sig i mitt huvud... (Okej, kanske jag ÄR ett psykfall?)
Näämen, jag vet inte riktigt, dom 2 senaste var rätt kravlösa förhållande, som tog slut rätt odramatiskt. Men det är oxå såna förhållanden som aldrig hann bli helt seriösa... Alltså att vi snackar längre tid där man faktiskt känner varann osv osv osv..

Nejmen nog skulle de va intressant å veta hur en karl sku beskriva en, men jag tror nog inte man vill veta innerst inne :P

Karma, ödet, call it whatever you want..

Ni måste läsa det här inlägget...

Jag lovar er, efter att ni läst det inlägget, å sen läst det här, så får ni skrika IN YOUR FACE när ni ser mig. Ni får riktigt rub it in my face om ni så önskar. Om ni läser det inlägget först, så kommer ni att förstå varför.


Ikväll... Inatt? Kommer jag att skriva rätt så personligt, vilket jag vanligtvis inte gör, eller ja, det beror ju helt på hur det är. Det finns en personlig sida av mig å så finns det en personlig sida av mig. Men nu ska jag sluta jomsa om det å försöka komma till skott här nångång.

Kvällen började med att jag var superschizo-fetast-fulast-äckligast-i-världen-depp. Vilket inte händer ofta. Jag var jätte neggo å bara gnällde åt marie å anna på fejjan chatten. Nå marie med sitt fantastiska uttryck att jag ska komma ut å vädra hjärnan me henne å emma, å anna som peppade mig, så lyckades dom bägge övertala mig om att gå ut.

Nå, jag for till netti, aka black sheep, aka (igen maries fantastiska uttryck) fårstallet, var sur å grinig, t.o.m skrek åt en polare. Så ni förstår då vilken pissmärr jag varit ikväll. Ja, jag måst riktigt ta en paus i skrivandet för att få till det här på bästa vis.

I ett skede, en liten stund före jag sku gå ut å dra lite frisk luft, så tänkte jag på en gammal arbetskollega. En som jag jobbat med rätt länge. Funka för jävla fint, de va lixom aldrig nåt tjafs, han skötte sitt, jag skötte mitt, å allt bara funka väldigt bra. Kom det problem så löste vi det då osv. Men inte sådär så att vi vägrade snacka me varann eller nåt, de lixom bara sällan behövdes... ! Nå det specifika tillfället jag tänkte på var när jag hade ta't vrålis på jobb, å halvvägs började känna bensinlukt. Jag vågade inte stanna med rädsla för att inte komma fram till jobbet, så ja körde bara, tills jag var där. Ringde direkt farsan som sa att jag skulle be min jobbarkollega kolla på det om han hittar nåt. Nå, efter att vi hade jobbat klart så öppna han huven på vrålis å började undersöka å hittade att fläkten nött hål på bränsleslangen. Inte mkt, men sådär lagom så de sippra ut bensin. Lite sådär tyst för sig själv så försvann han in efter lite verktyg å leta efter nåt han kunde ersätta stumpen i slangen med, å sen fixade han det. Farsan blev impad av hans uppfinningsrikedom, å de e inte alla som impar på farsan!

Nåja, våra vägar skiljdes åt, å ibland träffa jag på honom. Nu har jag "varit borta" sen juli 2011, å tror inte jag har träffat honom sålänge jag hade elmo, så typ då 2008 åtminstone. Nå allt dehär tänkte jag ju på några få sekunder, men de va just den där juttun jag tänkte på. Babbla några ord med marie å emma, å sa sen att jag ska gå ut å dra frisk luft.

Gissa vem jag mötte, som precis kom in genom dörren. Jepp. Just han. Vet ni hur rädd jag blev?!

Snackade några ord med honom å fortsatte sen ut å dra frisk luft. Kom in tillbaka å berätta åt marie å emma vad som hade hänt, å sen dess har kvällen varit.. ja. KONSTIG. Jag sa åt dom, att det här var ett tecken. Endera skulle jag fortsätta till mellen, eller så sku jag gå hem å dra täcket över öronen.

Killen gick förbi senare å frågade "tänkte ni dra vidare?", så då hade ju jag gjort mitt beslut.

Nåja, på mellen sprang vi på varann lite titt som tätt, men inget extra, förrns i slutet då. Förstås. Jaja, men jag har ju slutat med sådant, så jag är ju snäll flicka å går ensam hem ;) Nå vi stod rätt länge å snackade på utsidan, jag förklarade vänligt att jag inte sysslar med sånt längre (vilket jag egentligen inte tror om denhär killen heller... på ett sätt... ) men.... nu... nu till det som gör att ni får säga "IN YOUR FACE!" (på villkoret att ni läst det andra inlägg)... Han sa... Håll i er.. (nej det sa han inte, men jag försöker suga på karamellen... )

"-Kan jag få din nummer då?"


PÅ RIKTIGT?! Okej, jag ska va väldigt skeptisk nu, för han kanske inte alls hör av sig. Okej, jag tar tibax de där, han skicka just mess ;) Nå, okej jag ska fortfarande va skeptisk, för han har inte ännu fullföljt steg 2 av 2 ;) Dvs fråga om dejt. Så nej, jag ska hålla mig å bara vänta å se ;) OM en karl faktiskt ÄR intresserad, så ska han nog bannemig jobba för det oxå ;) Sa den eviga singeln höhö ;)

Jag vet inte öht vad jag ska tro. Med tanke på mitt lilla utbrott i torsdags, å 2 dagar senare allt det här?!

Men nej, jag ska ta det chill här nu, även om ja sitter me flinet från öra till öra, å messar med honom ;) Han var ju ändå full, så de e min excuse ;)

I brist på annat...

...nä, det var en lögn, det är inte i brist på annat som jag skriver detta inlägg.

En kompis å jag har tidigare diskuterat det här med dejtande. Vi vet ju hur bra det går här i lilla jeppis. Eller snarare inte går. Nu är det alltså inte frågan om att hitta någon att dejta, utan själva dejten i sig själv. Jag kan inte påstå att jag seriöst har varit på en äkta riktig dejt. Jo, nog "ska vi råkas å ta en kaffe?" ... Vafaaan, man up alla karlar, hur svårt kan de va?! HUR svårt kan de va att få lite uppskattning? 

Man har väl sett alldeles för många hollywood-filmer, men jag inser ju att så inte är sanningen, inte i finland. Redan i Sverige är dom ju betydligt bättre på dejtande, men se lilla finland. Okej jag kan ju bara prata för min bekantskapskrets å mig själv, är det nån som har invändningar, be my guest å spit it out. 

Nej jag tycker det är riktigt riktigt tråkigt att det inte görs "den riktiga vägen" så att säga. Ser du, som karl, en intressant tjej, fråga efter hennes tfn (okej jag kan godkänna om du addar henne på fb) å fråga ut henne på dejt sen, ffs! 

Scenario 1. Ni träffas på krogen. Endera leder det till ett ON eller så inte. Så kanske man springer på varann på krogen en annan helt, å så blir det endera ON eller nä. Och blir det ett ON så kanske det blir ett TN eller så inte. Så där håller det på tills det endera tar helt slut eller man är tillsammans. (ON = One Nite, TN = Two Nite)

Scenario 2. Ni träffas via gemensamma bekanta. Och så samma visa. Eventuellt kanske du säger åt din kompis att den personen var intressant å kompisen "råkar" se till att ni hamnar på samma ställe igen. 

Känner ni igen det där?! DET ÄR SÅ JÄVLA SLÖTT. Det är nog väldigt fåräknade polare jag har som faktiskt varit ut på en riktig dejt. FRÅGA EFTER TELEFONNUMMER Å FRÅGA SEN UT TJEJEN PÅ DEJT! Så he så!

(Nej, för att ingen för att ingen ska tro något nu, det här är inte en hint till någon speciellt, utan en reflektion jag funderat på, och med tidigare förhållanden)

Och dessutom insåg jag att det här är just ett sånt inlägg som bloggen egentligen var till för ;) Enligt min åsikt!