Plastic Fantastic vs Bjässen.

... Jaa-a. Nog är det skillnad på 145 euro och 1000 euro ;)

Plastic Fantastic aka Nifty-Fifty aka Canon 50mm 1.8, är nog värt sina 145 euro, meen.... Nåja, jag ska inte döma ut det ännu, det är jag som verkligen inte har lärt mig använda det ;)

Det kräver så himla mkt mer, eller snarare, annorlunda tankeverksamhet för mig. 50mm är 1.8, Bjässen är 5-6.3. Så jo, det är stor skillnad.

Testkörde nifty vid spituholmen igår, kändes ju nästan som att ja fick stå framför/på/under/bakom hojarna för att få till nåt, men de jag noterade att med nifty kan ja hålla kameran rätt väg lite oftare. Det är ju lite mer "vidvinkel".

Fick till några helt ok bilder igår, men som sagt, mkt träning för mig ännu innan dom blir riktigt bra. Å motocross-säsongen e ju inte så länge till :/ Men med tanke på hur länge de tog mig innan jag lärde mig Bjässen, så lär nog de här ta en stund oxå ;)

Det knepiga är hur tusan ska ja lära mig tänka rätt varje gång ja byter objektiv? Eller ja, när ja la på Bjässen en stund igår, så gick de ju nog per automatik, men sen när ja la på Nifty igen, så fick ja börja tänka till :S

Fick omedvetet till lite rörelseoskärpa oxå, å de e lite skit att det var omedvetet. För nu har jag rållat bort mig i tankeverksamheten..! När jag dessutom fick nåt med Bjässen som var rörelseoskärpa, om även väldigt lite, så vet jag inte riktigt var felet var.

Kameran bråka lite igår, vet inte va som felas den, men de händer inget när ja trycker på knappen. Skitirriterande! Har nog läst att knapparna i sig kan gå slut, men vill ju inte tro det ;(

Nåja, bara att träna mera! Här kommer lite andra skillnader mellan Nifty å Bjässen, notera t.ex viktskillnaden ;)

Livet ler...

.... Eldä naa.

På dom 5 senaste inläggen är 4 utkast.. ;D Så bra har jag varit på att blogga nu igen, fast jag har miljoner saker att säga!

Mycke fotas på G nu, knattecross ikväll, FG-Cup i moron, klubbcross på torsdan, å så e de säkert nå på lörda å sönda oxå.

Men efter söndagens fotas, så ... ser jag så framemot att ta kameran i handen igen...! Marie hade ju öppet hus i Ösö, å sami var där å varmskodde fanttisen... Å jag fick till så förbaskat bra foton från det, så inte ens jag kan moitta! T.o.m en av dom där bättre mentorerna sa "Bra jobbat!"

Det var ju de där med att ha utvecklats... Å jag bannas fortfarande över att jag litar så blint på va ja läser på nätet om "lär dig..." å sen blir det bara pannkaka... ! Tänkte nästan skriva Pangkaka.. Minns du den Therese? Som vi gjorde åt din pappa i födelsedagspresent? (nåja, de var en annan story... men rolig sådan!)

Jag börjar hitta min teknik så småningom, vad som definierar mig som fotograf. Samma gäller redigeringen.. Tänkte nästan försöka experimentera lite på knattecrossen ikväll (kanske.. ) å försöka få... jaa... Jag vet inte exakt vad jag söker där, så lite svårt.. Vet att rodolfi fotar crossen med ett motsvarande som Bjässen (om de int t.o.m var samma märke) + att han dessutom kör utan tri-/monopod. Okej, såg just ett foto, han har 2 kameror (därmed 2 objektiv), så han kan växla... Men ändå..! Visst ger min bjässe bra foton oxå, men jag har inte lärt mig använda den ännu... :S Tro mig.. hela ekipaget väger väl närmare 4kg, så stå nu å håll upp de ett par timmar då...!

Här e mina favoriter från helgen.

Dom här fotona säger nånting. Det är inte bara en still stillbild, utan en rörlig stillbild som lever. Det har jag lite svårt att få fram. Och tackvare dom här fotona fick jag bra reklam genom Sami! Så det var ju ännu bättre! :D

Sen e de lite annat skojs på gång (som inte har nåt med fotas å göra), men det vet bara dom närmaste om ;) Den som lever tillräckligt länge får se.. (frågan är om jag ens lever så länge, med denhär takten hahaha..)

Born to be wild...

.. sådär på tal om omotiverade rubriker. Jepp.

Och ifall någon inte har noterat, så har jag lite helvetiskt långt hår. Sådär helt på riktigt. Men jag kan ju dock inte riktigt förneka att håret inte är i speciellt bra skick... Men nåja, Sussi har nåt å göra sen på vårkanten å försöka få nån ordning på denhär kalufsen ;) Alltså det är på riktigt långt nu... ! I shit you not.


Tror det här är ungefär 3e gången jag försöker blogga denhär veckan, å varje gång blir de int ti nå. Orsaken är att det är nåt jag sku vilja säga, men det går emot mina principer. Å sen får jag inte till det på nåt vettigt sätt, å så slutar det med att jag skiter i det.

Det är lite sådär som ja sku vila "spit it out", men... Som sagt, går emot mina principer. Å är man förbannat envis å principfast så är det väl bara bäst å knipa fast brödhålet.

Så, ni får hålla till godo med det för den här gången. Maybe one day, maybe one day.

Livets goda...!

... Alltså ja moittar int, men just nu tycker jag livet sku kun sakta ner litegrann, jag hinner inte riktigt med :D

But first (let me take a selfie), nånej... Men helgen. Den fantastiska helgen.

Fredagkväll ringer C och undrar om jag har lust å komma å polera lastbil, visst, jag e ju inte den som backar för lite ovanligheter (förutsatt att ja inte e upptagen eller för trött), så det blev autosol å polera tank som fredagsmys för min del. Halv 2 på natten somnade jag, väckning 06, men vaknar 05.30 efter att ha sovit asigt dåligt. Ni vet sådär, en timme sömn, sen vaknar man å undrar va klockan e, sen sova lite till å så vakna igen... :S

Nåja, upp å full rulle, duscha, dricka kaffe (det enda jag tar lugnt med), äta gröt, packa packa packa... Och så iväg till lillby och Pedersöre TruckMeet (insta-länk) 2015. Anländer ca 09:15, testar kameran lite å kollar inställningar. Hade fått önskemål om att få convoyen på foto... Så det fixar jag!

Mkt tekniska problem med kameran, i ett skede fick fokuseringspunkterna spunk, brukar hända titt som tätt, hakar alltså upp sig på en punkt oavsett vad man fokuserar på, riktigt irriterande. Har inte klurat ut vad det beror på, men brukar hjälpa att snurra på programratten.. (?!)

Ovan med objektiven, å det ena märkte jag inte att var på MF (manuell fokus), så .. Ja... Svårt å tänka när man e trött som faen. Hade alltså lånat 3 objektiv, å lika skit blev det med alla tre (tills där en 12-tiden på natten)... Så fort jag bytte till eget objektiv, så fungerade allt plötsligt igen. Orsaken varför det "krånglade" var att dessa lånade objektiv hade ljusstyrkor på 1,8 (tror alla hade det), medans jag har 4 som lägsta. Det innebär oxå att jag måste justera iso å annat tjafs, å hur jag än gjorde så fick jag det inte riktigt bra.. på nåt jävla vis :S Ja, nej, det bara fungerade inte... :/

Så mkt jag borde lära mig med kameran ännu, men det tar sin tid..!

Nåja, när jag inte fotade så satt jag med Sussy å gänget i deras husvagn, drack kaffe, blev bjuden på mat å hade det otroligt trevligt! Runt en 8-9 tiden, så gick jag för att leta lite galningar från RP, hittade dom i andra ändan av området. Fick då träffa på flera st jag bara snackat med på nätet innan, så de va göörskoj!

Kvällen förlöpte ungefär så, tills det var dags för The Boopers.

Fick en bra plats, viftade bara lite med kameran, så flyttade folk sig ur vägen å jag fick stå närmast scenen. Tyvärr hade jag även här fortfarande problem med tekniken och dom första bilderna blev lite överexponerade, tills jag mittiallt hittade rätt inställningar!

Här tex syns det jättebra hur överexponerad han är i ansiktet... Knepigt.. 

Men ni ska få se några av mina favoriter.. Oavsett om dom är överexponerade eller nä :D

Den här.. Den är min absoluta favorit! Utan tvekan! 

Uppladdningen krånglade lite, så ni får inte se flera bilder, men dom finns i den här gruppen på FB eller så på kuvat.

Det viktiga för mig i det här fallet, det var inte att få bra foton för andras ögon, utan extremt bra foton i mina ögon, av ett band jag älskar. Och det fick jag. När jag såg på kameran att jag hade fått första fotot jag var nöjd med, så log jag ett såntdär överlyckligt med harmoniskt leende. Sångaren (han bortre) såg på mig, å log han oxå. Jag kunde lixom dö lyckligt. Jag hade fått ett -i mina ögon- perfekt foto.. ! Och när man sen såg dom på datorn, så visade det sig vara flera! Men det var mitt mål med boppers. 

Före och efter boppers så hade jag otroligt kul (som ovan nämnt) många galningar, många pussar, många kramar från höger å vänster. I ett skede blev jag attack-pussad från varsin sida, netta på ena sidan, tomppi på andra sidan :D 

Satt i ett skede å hade filosofiska funderingar med en typ, det var riktigt trevligt. Trots att jag var nykter. En såndär sak jag inte riktigt kan lägga fingret på heller... Det roliga är att denhär typen har jag träffat förut, genom mitt ex :D Alltså jäkligt många år sen.. Så lite lustigt att man springer på varann på det sättet igen. 

Inte nog med att det har varit rätt tomt på fronten oxå, så dök det plötsligt upp 2 erbjudanden nu. Eller kanske 3 t.o.m...  Det fick en att börja fundera minsann. 

Och så ska jag försöka få ihop en liten "Helgens" (beror på hur mkt jag kommer på det.. )

Helgens #1: The boppers

Helgens Surprice: Stocken

Helgens Adrenalin: Cage Riders (seriöst, jag gick därifrån när dom tog in en gubbe å stå medans dom körde)

Helgens Bamsekram: Tomppi

Helgens Förvåning: Sören å Tom B.

Helgens Godaste: Sussy mat! 

Helgens Mysigaste: Sussys husvagn å pussen jag fick innan jag for hem ;) 

Helgens Wtf-moment: När jag insåg att jag kunde ha tagit husbilen vår. 

Helgens Imponering: Dabba 

Helgens Buu: Regnet som kom å strulet med kameran

Nåjaa, snarklådan nudå! :D 

Funderingar..

... när man har för lite att göra.

1. Hur vet man att Jacques De Molay avslöjade allt när han blev torterad?
2. Hur vet man att tempelriddarna hade en skatt, om den aldrig hittats?
3. Hur kommer det sig att 3-4 länder påstå sig ha skallen av John The Baptist? Hittar man lixom en skalle å kommer på "De här e nog heeelt garanterat John The Baptist" ?
4. Visste du att fredagen den 13e faktiskt härstammar från Tempelriddarna? Dom jagades å brändes på bål fredagen den 13e 1307.

Ack ja, frågorna äro mången, svaren lär vi aldrig få veta helt säkert. Vilket e trist tycker jag. Men det är iallafall ett spännande ämne.. !


*nörda sig*

Varken vårdepression eller pms...

... Nej, för idag njuter jag av livet.

Däremot e ja rätt flummig ;)



Var till stallet ikväll, varit så otroligt skönt väder, så jag kände att jag bara måsta iväg. Och vilken effekt det hade. Det var helt otroligt vad jag kände mig fresh både i skallen å kroppen. Fick en helt ny energi!

Det var riktigt skönt att träffa Jenny, Joanna å Marika å bara snacka skit. Så härligt med människor som GER en energi! Och förstås lilla älskade Faxi <3 Finns nog inget som gör en på så gott humör som djur...

Har riktigt sommarfeelis, sitter å lyssnar på en så förbaskat bra låt, ni vet den där moment när man bara blundar å kan drömma sig bort till det som låten får en att tänka på. Precis så bra låt är det.

Även om livet har sina jävliga stunder ibland, så funderar man nog om det inte kommer att ordna sig till slut? Iofs lätt för mig att säga nu, när det är nåt på gång, men man blir åtminstone påmind om att det nog kanske kan lösa sig. Visst kan jag fundera på en hel del saker å grubbla på varför det har hänt, som tex mitt trubbel med ryggen, som ledde mig genom en helvetes resa. Visst, jag sitter ju här idag för det, å det har ju förmodligen resulterat i det som skett. Men... Skulle det kanske ha skett ändå? Måsta jag verkligen gå igenom hela köret för att nå dit jag e idag? Å var e jag idag? Nå, det ska vi inte ta så hårt, en sak åt gången.

Alltså livssituationen JUST NU är inget jag hurrar över, men vad som eventuellt kan komma. Det är det jag syftar på. Men hade jag inte kunnat komma dit, utan att de sku ha måsta krångla så emellan? Vad har dom senare 3-4 åren gett mig? Bitterhet?

Nå, måste nog ge lite cred åt ödet, trots sina något långa och något invecklade vägar ibland, men en sak ledde till det andra, som ledde till det tredje, vilket ledde till att jag ska vara "officiell" fotograf på en tillställning i sommar. Dom brukar ha en fotograf som är betydligt bättre än mig, men dom ville ha mera foton, as in antal. Därför valde dom att fråga mig. Jag skrev oxå "officiell", för jag vet faktiskt inte om jag ÄR officiell, men, jag antar att dom inte frågar hundratusen olika?

Iom detta oxå, alltså före förfrågningen kom, men inom samma kretsar, så har jag fått många nya vänner. Majoriteten av dom har jag inte träffat, men det känns som det är ett redigt folk, som går att lita på till 100%... Väldigt trevliga människor att fördriva tiden med på nätet, kvällar som helger :)

Snart är det även dags för min absolut sista återkontroll. Ni kan inte ana hur skönt det är. Jag har alltid känt mig bunden och känt mig "tillgänglig", jamenar, en återkontroll flyttar man inte på sådär bara. Tänk om jag velat flytta till usa? Hade blivit helvetisk krångligt det...

Jag är fri


Cancern vet jag vad gav mig, jag vet varför jag fick cancer. Inte rent fysiskt då, men för att jag skulle bli en sån fantastisk människa jag är. Det kanske inte märks, kanske bara jag som märker av det, men när man får bekräftelse för det i form av "Du har kloka tankar", då vet man att det blev mitt i prick. Det var DÄRFÖR jag fick cancer. Det är DÄRFÖR jag har gått igenom allt helvete (även allt före cancern), för att jag skulle bli en fantastisk människa.


Jag har även gått i lite konstiga tankar. Eller nej, RIKTIGT konstiga tankar. Jag vet egentligen inte när det började, men jag började inse att jag gillar snö. Jag har hatat snö å vinter, å kyla å fan å hans mormor. Och hans faster! Nåja, åter till ämnet (har jag sagt att jag brukar tappa tråden ibland.. ?).. Nåjo, som sagt, åter till ämnet. Ja, snö.. gillar snö. Och jag gillar lugn.

Det fanns en arbetsplats jag älskade att komma till på morgonen. När jag steg ur bilen, å bara lyssnade på och inandades lugnet som fanns där. Jag kunde stå en minut extra innan jag gick in på jobbet, bara för att njuta av stillheten. Det är där jag vill bo, där stillheten finns. Med naturen inpå.

Nåjo, iom dessa två har jag börjat fundera på att dra norrut. Det började som ett skämt "-Jag sku fast kun flytt ti haparanda"... Men nu känns inte tanken alls så avlägsen. Efter att jag tog lastbilskortet satt jag å drömde om snöröjning i norra Sverige.

Visst, det behöver inte nödvändigtvis vara norra Sverige, men sålänge det är Sverige och jag finner lugn å ro, stillhet, så är jag nöjd. Och då syftar jag inte på Stockholms skärgård. Jag vet inte kära läsare om ni förstår vilken känsla jag efterlyser.

Ibland känns det lite smått overkligt att man är född å uppvuxen i en liten stad, men längtar ut till lugnet. Det är inte precis så att det inte kan vara lugnt här, att gå hem från en efterfest en söndagmorgon kan vara riktigt mysigt det oxå! Men jag vill ha den känslan varje morgon jag vaknar. Varje morgon jag dricker mitt morronkaffe å tittar ut genom fönstret och inser hur jävla bra jag har det. Jag vill vara fri.

Nostalgin...

.... Ibland sku jag bara vilja träffa DEN DÄR* personen tex just på krogen, som man blir genuint glad av att se, å får en ömsesidig reaktion. Den där personen som man bara klickar med och det var som om man träffades senast igår. Man sitter å samtalar i flera timmar, resten av världen försvinner, inge krystat, inga konstigheter. Äääh, kan inte riktigt förklara känslan, men man vet när den infinner sig.

*I det här fallet rör det sig inte om en specifik person, även om jag känner till en person som skulle kunna framkalla dessa känslor för mig. Men att träffa honom på krogen e ungefär lika stor chans som att vinna på lotto. Eller att träffa han öht nånstans förutom hemma hos honom.

Sparka igång baslådan, la på Collabro, peta in en påse (jo, det händer ibland...), en kopp kaffe å lite blogg.. De e såndära gånger som livet känns bra. Riktigt bra.

Jag saknar tider då man hade tjejsnack me sina kompisar, alltså tänk högstadietiden... hur naiv man var å pirrig över det minsta lilla. Nu är man bara realist, tyvärr. Ganska slött. Ja, man fick ju faktiskt återuppleva den känslan när man kollade Awkward, en orsak varför jag fullkomligt älskade serien. Dom har verkligen lyckats!

Sällan citerar jag sångtexter, men det finns en låt som jag tycker är så fruktansvärt vacker å ifall ja nånsin ever gifter mig så ska den här SÅ spelas på mitt bröllop.

Never knew I could feel like this 
Like I have never seen the sky before 
I want to vanish inside your kiss 
Every day I love you more and more 
Listen to my heart, can you hear it sings 
Telling me to give you everything 
Seasons may change, winter to spring 
But I love you until the end of time 

Come what may 
Come what may 
I will love you until my dying day 

Suddenly the world seems such a perfect place 
Suddenly it moves with such a perfect grace 
Suddenly my life doesn't seem such a waste 
It all revolves around you 
And there's no mountain too high 
No river too wide 
Sing out this song and I'll be there by your side 
Storm clouds may gather 
And stars may collide 
But I love you until the end of time 

Come what may 
Come what may 
I will love you until my dying day 

Oh, come what may, come what may 
I will love you, I will love you 
Suddenly the world seems such a perfect place 

Come what may 
Come what may 
I will love you until my dying day

Kamera test...

....

Jepp. Har ducks Canon 50D på prov över helgen. Datanissarna (och även kameranissarna) sa att jag får int köpa kamera innan jag testat en canon :P Eller får å får, men dom rekommenderade att jag testar flera kameror innan jag bestämmer mig, å jo, de e bra point.

Den här är inte riktitg en instegskamera på samma vis som D3100, så... det är kanske lite svårt att jämföra på ett sätt. Själva menyanvändningen är enkel, gillar displayen ovanpå kameran, och inställningarna e fler å grundligare (läs, jag sku behöva en instruktionsbok höhö.. ). Nå, jag fick ju instruktioner av Duck iofs, men de e lite sådär, man måst testa på, konstatera å fundera, leta fram svar på frågorna, testa pånytt osv.. Här finns en .. vad ska man kalla det, gruppering, vilken modell ska man välja på vilken nivå.

Om vi säger såhär, jag fick nog komma ner på jorden igen så det bara smällde om det. Tack som faen. Näemen, man blir ju lite bitter då man int får samma kvalité på bilderna, men där ser man oxå hur viktigt det är att man faktiskt KAN fota. Foton jag trodde blev skarpa å fina, så ser bara fan ut när man sen ser dom på datorn... !

Det är lite svårt att hinna lära sig allt på en helg, men ja får ju en känsla. I det här skedet är det "NO EFFING WAY!" för inget blir ti nå, men tillika så vet ja ju att jag kan lära mig. Men otålig som man är, ska de ju va resultat direkt. Valet å kvalet.

Fick inga bra foton från kvällen igår, några på blommorna när jag va ut å jönsa på gården... Testade dom olika objektiven.

Nu får ni bortse röriga bakgrunder å sånt...

Nu ska ni int låta er luras å tänka "de finns säkert bra foton från gårdagskvällen", nä, de finns inte. Jo, på en sketen staty finns det, för den stod stilla...

Hunnit landa...

.... trött som en grönmålad gnu med regnbågsfärgat horn. Men väldigt rastlös. Varit så fullfjång i dagarna 2, så nu e man sådär eeeh, whaaat?

Är lite sprallig i huvudet (ack så jobbigt när kroppen är trött å slut). Sitter å läser på KaffeMedAffes blogg, dejtingcoach å diverse andra saker, måste få något att roa hjärnan med.

På Dejtingcoachens sida fanns en artikel om ensamhet och varför man är ensam. Det mest ironiska i mitt fall är att nu är jag redo för ett förhållande rent mentalt (tog ju några år...), men dessvärre vill jag inte ha ett förhållande just nu. Tack Karma, tack..! Det kunde lixom inte komma då när jag kände mig på topp?

Tyvärr har jag inte heller några direkta exempel att roa mig med, ingen som är intressant för tillfället. Jo, jag hade nåt att vila ögonen på i helgen, vilket var alldeles trevligt, men fb-stalkade upp personen å precis som jag gissade, både yngre än mig, å inte singel ;) Inget jag heller sku ha gått vidare med ändå så... Men trevligt att vila ögonen på. Sandra var lätt road över mina spontana utbrott "-Sejtan va handär e hått!"

Lite slött att inte ha något projekt på ett sätt... Kanske därför man faller tillbaka till säkerheten?

Ironiskt nog sitter ja å lyssnar på Pink å Nate (amagaaad han e hott!) å tyckte lyricsen va rätt passande med tanke på inlägget... på ett sätt..

Just give me a reason
Just a little bit's enough
Just a second we're not broken just bent
And we can learn to love again
It's in the stars
It's been written in the scars on our hearts
We're not broken just bent
And we can learn to love again

Jepp jepp. 

Sitter å läser igenom gamla bloggen, tanken var att jag sku hitta nåt passande till kvällens tema, men ja hittar ju bara en massa annat intressant. 10.10.2004 åkte jag in för högt blodtryck. Det var då rambambulan började. 

Nåja, åter till dagens tema... 

"kom å tänka på en händelse här i somras, när man faktiskt kunde säga att det var varmt...

En som ja va lite smått intresserad av (å av nån outgrundad anledning hade han tydligen fått nys om detta)... hoppade inbland in som extra hjälp på jobbet. 

En gång dyker han upp... halvnaken! Å denna kille hade inte bara lite vältränad kropp...E de kanske inte lite fräckt? Jamenar... där ska man försöka jobba då.. å de går ju lagom lätt när man blir tvungen att stå å stirra i golvet när man ska göra nåt..."

Jahapp, nu kom jag till DEN perioden. 10.10.2004 åkte jag in för blodtrycket, fick ligga 2h på sjukan... 

11 Januari 2005:

Varför just jag? Lilla jag?.. Varför ska allt hända mej? ... mobbningen, allergierna å nu dehär?

Vad har jag gjort för fel? 

Varför just jag av alla miljontals människor som finns?

13 Januari 2005:

Chocken har släppt nu.. .jag har börjat acceptera situationen.. Så nu är läget så, att jag räknar med att jag har det. Då kan iaf  inte provsvaren bli negativa, endast positiva eller ett konstatnerande :) Tankarna har varit oändligt många, å även döden har snurrat i skallen. Men efter att ja läst på lite, å sådär, så har ja nu insett att jag faktiskt KAN överleva. Min inställning har helt enkelt blivit positivare. Jag tänker inte förneka, att jag dragit ut problemen i förväg, jag VILL vara förberedd. Jag vill veta vad ja ska göra ifall om att... Jag vill nästan kunna säga "Jaha? Okej! när börjar behandligen? IFALL jag är sjuk. 

26 Januari 2005:

Nu e de sånahära sjukhus-springar-dagar igen :S Va å tog ytterligare ett blodprov idag å i morron ska ja å plock bort stygnen å på ct undersökning. 

27 Januari 2005:

Tyvärr, dåliga nyheter :(

Provsvaren hade kommit, å jag har en cancersjukdom som heter morbus hodgkins

27 Januari på kvällen:

... Känner att jag måste skriva av mig lite..

Först å främst vill jag tacka alla för ert stöd, de betyder verkligen mkt. 

Här sitter jag nu, knappt 23 år gammal med cancer. Ibland har jag svårt att säga cancer. Jag e som vilken annan 22åring som helst.. förutom att jag har cancer. 

Väduren...

.... kastar sig in i allt med eld å lågor å blir väldigt intensiv när den kommer på nånting. Ni har kanske märkt det? ;)

Jag började med släktforskningen igår nästan på fullaste allvar (jag räknar inte det som allvar när jag skrev av boken), och gjorde faktiskt sent igårkväll ett revol... revolutionerande... ? Jösses, för lite kaffe ännu idag... anyhow... fynd!

Riktigt riktigt häftigt fynd...! OM nu all fakta stämmer, vilket jag får anta i detta fall, eftersom jag inte hittat annan fakta ännu (krävs väl kyrkböcker å födelseattester till det) så är jag inte förvånad varför jag aldrig hittar nåt på namnet Allén som skulle anknyta till oss.

*drumroll*

Vi heter egentligen inte Allén!

Nähe? Va heter vi då? Jo, vi heter Abrahamsson. Farmors pappa och mamma  hette Anders Rudolf Abrahamsson och Ingrid Matilda Bärlund, men bägge antog namnet Allén. Och sen tar det lite stopp. Jag hittar Anders föräldrar som hette Anders Edvard Abrahamsson, gift med Ida Abrahamsson (f. Alm).

Och enligt denhär sidan så hittade jag EN Abrahamsson i finland, (vilket e lite lustigt), så troligen kommer ju vår släkt från Sverige då. På ett sätt stämmer det inte riktigt, eller ja, det beror på vem som har flyttat till finland. Det måste vara fammos föräldrar för att det ska kunna stämma.

Nåja, kanske jag kommer vidare om jag börjar leta på fammos syskon, men det är lite surt att jag inte kommer vidare från faffa. Pappa TROR att han heter/hette (mer troligt) Sven Hendriksson, men vi har inget som kan bekräfta det, eftersom det är pappa som även gett den infon till boken.

Fan jag vill ju veta det här...! Jag vill ju veta varför dom har bytt namn, jag vill ju veta vem min farfar var, även om de luktar skumma affärer hela vägen. Nåja, det ska ja väl inte säga med säkerhet, eftersom farmor aldrig gifte sig, utan bara skaffade 2 barn med 2 olika män.

Morsan sa att man sku kuna fråga faster, för hon kanske vet mer än farsan, trots att dom inte har samma pappa.

Annars har jag väl inte hittat nå häftiga fynd i släkten än sålänge, förutom att jag har 8 generationer (rakt) bakåt. Men all den infon hade jag från boken, å sen tar det stopp där. Den släkten kommer från Krombitrakten, så jag förstår ju varför ja gillar krombi ;)

Vad som däremot sku va lite tufft är att byta efternamn ;) Men inte vill jag byta bort Allén heller, det är ändå så unikt :D Och det är inget jag sku göra, förrns jag fått det 100% bekräftat ;)

Gör ju tillika ett träd på MyHeritage så man får en liten överblick å nu glömde jag orsaken till varför jag påbörjade den meningen. Men här e iaf en bild.. Den e ju långt ifrån fullständig..!

Husforskning...

... Gud om int det är intressant..! Mamma är inte alls intresserad, men bidrar nog med information (de lilla hon minns) om man frågar.

I jeppisgruppen på fb hade någon frågat om husets historia, och en kaveri, Johi, hade taggat mig för att den som frågade skulle få lite mera information. Iom att jag var på FG-Cuppen svarade jag först när jag kom hem, å då hade ju morsan gått å lagt sig, så inte fick ja så mkt info då inte.

Vi har köpebrev på huset från 1922, men mellan 1901 och det så är det helt tyst. Huset lär ska ha varit i en våldsam brand i början av 1920-talet, så det kanske förklarar saken, men helt otroligt att originalritningen finns kvar. Lär inte ska ha funnits mkt kvar sen branden, bara några foton.

Köpebrevshistorien är väldigt råddig, var svårt att få någon röd tråd i det hela. Huset var indelat i 3 olika tomter, 36, 37 å 38, å det är mest info om tomtdel 37 som vi har. Kanske finns det andra släktingar som har infon till del 36 å 38 som ägdes av Maria Strömsholm och en G. Schütt.

Som ägare av ritningen står Johan Lundberg, skulle vara intressant å veta mera om denne. Men jag suger på släktforskning to be honest, å dessutom vet jag ingenting om nånting. Seriöst, jag vet inte vad moffas bröder hette/heter ens.... ! Eller mommos syskon.


Näe, de sku nog faktiskt vara intressant å veta lite mer om släkten, men tror jag först å främst sku måst besöka morföräldrarnas gravar. Jag har ju lite svårt me såntdär, å har inte varit dit sen morfar begravdes. Men kanske de sku gå om jag sku göra det i "forskningssyfte", utan att få en breakdown. Och det vore himla intressant att få reda på mera om dom som bott i huset/ägt huset. Iofs att få reda på allt om alla som bott i det här huset kan bli svårt, många "kommenderingsarbetare" som bott här sålänge Schaumans byggdes. Och morsan pratade om nån Tant Ida, vilket nu påminner mig om att mitt barnrum kallas för "Idas Kammarn". Ja inte är det lätt att hålla reda på alla, morsan pratade även om en tysk, men vet inte om det har nåt å göra med G. Schütt.

Pappas sida är oxå lite intressant, efternamnet är något ovanligt. Det finns en till Allén-familj i jeppis, men vi är inte alls släkt. Pappa kommer dessutom från södra finland, å jag vet nog väääldigt lite om den sidan. Jag vet inte ens vad min farfar hette. Farmor å min faster har oxå flyttat hit upp till ö:botten, när vet jag inte. Farmor lever inte längre, men henne har jag nog träffat iaf. Som sagt, vet väldigt lite om den sidan... !

Härkas va jag blev hooked på dehär, man ska int trigga igång mig. Inte ens ätit frukost ännu å jag sitter å bladar i Finlands Digitala Arkiv, å diverse andra sidor... HUHHU!

-----

Gick ner å intervjua morsan, så nu har man en del namn. Dessutom kom vi på att härkas, vi har ju slotteboken, dvs mormors sida! Hittade Lennart som köpte huset tillsammans med morfar (alltså Lennart är mammas morfar) på nätet och därmed fick jag reda på hans frus namn som mamma bara kom ihåg att är Salonen.

Im alive...

.. eller nåt sånt.

Funderar på att komma mig iväg till FG-Cuppen, men är i ärlighetens namn riktigt trött. Värsta tiden på dygnet för mig dehär mellan 16 och 19 ungefär... Sen piggnar jag till. Huvudvärk dessutom, men lär ska komma regn inatt.

Orsakerna varför jag inte bloggat på ett par dagar, är för att det har hänt.... INGENTING! Har totalslackat å kollat film dygnen runt. Försökt vila vristerna bara å int gjort ett jota. Verkligen slött jo, men vafan ska man göra lixom? Börjar snart bli betestider vid stallet, ingen action där, inga tävlingar snart nåmer (nåja, nog finns dom väl), å allt e dött å trist. Det ironiska är att ingen film dessutom fallit mig i smaken dessa dagar, förutom en film som jag såg idag. Massor me iiiiii-tjut, gapskratt å gömma sig bakom händerna när pinsamheter dykt upp.

Midsommar inkommande helg, å jag trodde att jag inte hade några planer, men det hade jag visst. Tur att Marie påminde mig om att vi ska på fest till  PGs. Så midsommarn är åtminstone räddad å jag behöver inte känna mig så tragisk. Å andra sidan brukar midsommar innebära helvetisk god mat som morsan lagar. Kommer att bli nöt med nå getost inuti, nypotatis som e dränkt i olja å nå kryddor, sen in i ett foliepaket å så på grillen, samt grillat bröd. Fantastiskt gott. Efterrätt blir grillade uppskurna örfilar med nå vit larjo på (som ja int kommer på va de heter nu, tänker bara på filadelfiaost), å så muskovadosocker å jordgubbar.

Har blivit så köttstrejkare jag, så de e nästan bara nöt som duger åt mig numera, å de ska vara bra gjort. Förstås kommer jag aldrig ihåg om de e ytter eller inner.

På tal om att inte komma ihåg saker å ting, så har jag verkligen funderat på mitt minne. Det är nästan lite skrämmande, dels glömmer jag "nära saker" (som nu festen på midsommar), men oxå har jag helt glömt bort stora delar av mitt liv. Högstadietiden, vad minns jag av det? Lågstadietiden? Satt häromdan å fundera då bror å netti bodde hos oss ett år när dom byggde huset, vad minns jag av det? Jo, när dom ringde från Radio X3m å fråga om jag ville vara med i Jox...

Visserligen var det här sjukdomsåret, men att jag inte minns mera "hemifrån" än så... Det är lite skrämmande.

Nää, nu ska ja sluta flumma å försöka komma mig iväg till FG-Cuppen.... ! Får lite annat att tänka på..!

Seriöst...?

Nästa gång ja far ut på krogen, för att ha roligt, dvs inte för att hitta nåt att vila ögonen på, så kan SNÄLLA ALLA KARLAR ba som vik hädan?!

Kvällen börja me lite mess å nån som tydligen saknade mig. Hör å häpna *ritar en massa kors i taket*, inte den personen som erkänner det i första taget inte. Nåja, Marie å jag sku öht int göra nå idag, men sen råka de bli Terass. Det kom vi på typ sådär kl 11... Men vi sku absolut int vidare nå. Sen råkade bli stass. Å sen råkade jag bli påpussad av ett span oxå... Seriöst.. kom igen. Ids int ens... !

Vad är lixom upp, varför kan jag bara ibland inte få vara ifred?! Totalt osminkad, håret i hästsvans, helt vardaglig.. å så dehär. Visst e de kul ti få uppmärksamhet, most of the time, men ibland, som just idag, så vill ja int ens att nån ska si på mig.

Det här spanet e förstås inte ett ledigt span det heller, men ett span som ja connectar rätt bra me, kul typ, ett span som jag har skrattat åt så tårarna runnit, som dragit samma skämt 3 gånger bara för att få mig å skratta. Men de kunde ha räckt me den där kramen bara...

Och jo, jag har många span, jag har mina soft spots, jag har nåt att vila ögonen på. Jag vill ha nåt att vila ögonen på, och med span menar jag just nåt att vila ögonen på. Inget som ska ske nåt. Förut sysslade jag mkt me att flirta å ragga, alltså helt enligt konstens alla regler. Så till den grad att jag kollade ut en okänd person, enbart som utmaning, för att efter 5 minuter få honom att komma fram å snacka.

Jag har kommit förbi den där fasen, iaf till en stor del, visst kan jag se nåt intressant, men inte är det alls på samma vis som förut, som mer var bara för att testa om det faktiskt funkade. Ja de e lite invecklat att förklara... tror jag ger upp försöket.

Och inte nog med detta, så var det 2 andra desperata raggningsförsök oxå som gick så långt att jag faktiskt sa ord åt dom. Det fanns nog en del som jag kallt vände ryggen till. Och som dom ens fattade det..?!

Om vi ska ta till Tracey Cox regler så är det ju de facto kvinnan som sänder ut signaler åt karln att "ta första steget". Genom kroppsspråk. Men idag verkade det inte ha gått hem på folk att de stod KOM INTE HIT i min panna.

Ett givet bevis på att jag bara vill ha nåt att vila ögonen på, är att när det väl kommer till kritan, är det JAG som backar ur.

Pust å stön.

Wait, whaaat?

Den där känslan då du inser nånting.


Och det gjorde jag just. Jag har aldrig tänkt på det men det finns 2 saker jag e väldigt kräsen på när det gäller karlars utseende. Som jag tittar på först om jag ens ska säga hej åt dom. Eller visst, jag kan säga hej, men inser jag att det är "fel", så går dom bort. Snackar vi ytlighet eller vadå?! (... å andra sidan, jag har aldrig förnekat att jag är ytlig.... !)

Händerna är en sak som jag e väldigt krantto med, men det har jag nog reflekterat över rätt länge, men aldrig egentligen tänkt på att jag e kräsen. Men.... det som jag inte reflekterat över är ... NÄSAN!

Att jag tittar på ansiktsformen på en karl, det visste jag nog, det hör till manlighetsgraden. Och jag vill ju ha mkt manlighet... Men näsan! Jag blev å fundera på det här (jo, jag kolla faktiskt på en bild, där jag konstaterade att människans näsa var perfekt...)....

Jag hade aldrig reflekterat över min näsa förrns jag gick i lantis å sa åt linda "helvete va jag har kall näsa", å linda sa "Hur kan du frysa om näsan som har sån liten näsa..!"... Sen dess har jag helt enkelt gillat min näsa, men jag har inte insett det förrns just nu... (folk brukar ju fråga vad man är mest nöjd över me sin kropp, å jag har nog aldrig svarat näsan...). Men jag HAR en jäkligt perfekt näsa. Nu kommer alla att glo på min näsa bara för det hahaha.

Men det här kanske har gjort att det är något ja kollar på hos karlar oxå?! I dunno? Jaja, det här var en liten lustigt grej jag råkade inse för en liten stund sen :) Sku va rätt intressant å höra ett psykologi-svar på det här. Det är alltså inte så att "oj vilken sexig näsa" eller nåt sånt, den måst bara vara perfekt. :]

Inte undra på att jag är singel...

Allt och inget...

... och det mesta där emellan.

Japp. Var ut igår med höga förväntningar - det borde jag inte ha haft. Okej, det här kommer att bli ett analyserande, så den som inte orkar med det kan ju sluta läsa nu då.

Jag hade förväntningar att hitta något nytt att se på som jag brukar säga, Mr Nr 7. Fråga mig inte, nr 7 är en juttu som e mångårig. Jag minns inte ens hur det hela började på, men det handlade hur som helst om nr 7. Maries krav är att det är nåt nytt som jag inte känner, och det är där jag failar litegrann. Marie hade skrivit ett inlägg, å dessvärre måste jag medge att jag lite känner igen mig där. På ett sätt.. !

Samtidigt som man är bekväm med det man känner, så borde man vidga vyerna lite grann. Men det blir väl så i en småstad, man tar det säkra före det osäkra. Nå det som var roligt iaf var att jag fick dra mitt urusla skämt åt Alexandra som hon sa att hon iiiiinte aaaalllls har hört förr... Dvs när en person betalar in för 2, av samma kön å tillägger "-Men vi e int ilag.."... Jag var ju skitnöjd när ja fick dra det skämtet åt Alexandra, (jag betalade in marie oxå), eftersom hon hade sagt att det är nog förmodligen det vanligaste "skämtet" hon får höra när hon sitter i inträdet. Och alla tror att DOM har kommit på det! ;) Jonej, så de va lite roligt ;) Stackars Alexandra :D


Det är svårt att inte falla i gamla rutiner, speciellt när ens svaga punkter rör sig mellan övre och nedre våningen. När man dessutom vet att det inte är någon bra idé... Ja usch ja, å så finns det dom där man suktar efter, den där förbjudna frukten. Why, oh why, vi är där igen. Usch jag blir riktigt irriterad... Det sku inte behövas nåmer än ett been there done that så sku det förmodligen vara ur världen..

Hur ska man ändra på det här då? Så jag inte faller tillbaka i gamla mönster, utan öppnar ögonen för ngt nytt. När man dessutom e lite rund under tassarna så blir ju inte saken bättre heller.

Måste trösta mig med den här, riktigt skön låt som Anna tipsade mig om. Brukar inte ha baslådan igång mer än när jag ska pre-parta för mig själv här hemma (Teamspeaken diggar inte riktigt baslådan, ljudet blir så... konstigt.. ), men den här låten e nog nästan värt att spark igång baslådan.. SÅ skön bas.

Riktigt bitter och riktigt grinig. Det finns ord som har yttrats som jag aldrig nånsin kommer att få ur mitt huvud. Av ett av dom där soft spotsen. Helvetes jävla skit. Rent ut sagt. Det är många år sen dessa ord yttrats, å varje gång jag ser personen, ack vad det hugger i hjärtat. HUR kommer man över det?! Nu handlar det inte om elaka ord, utan snarare snäppet värre, det där man inte vill höra när det redan är för sent. Hade jag ens haft en aning om saken förrns det var för sent... då jävlar..!

Nej jag vet inte riktigt vad jag ska göra idag för att komma ifrån ilskan och bitterheten, känns som int riktigt nånting sku hjälpa. Alla förslag mottages med stor tacksamhet..! Kanske jag sku börja med frukost...

Seriöst...

.... HUR funkar den mänskliga hjärnan?

Eller åtminstone min hjärna?! Kan någon snälla förklara det för mig, alternativt slå mig med en slägga i huvudet varje gång ja tittar på en upptagen karl?!

Jag borde seriöst börja med såndär gummiband-runt-handleden-bestraffning när jag tänker på nåt sånt, för jag kan helt på riktigt inte bli intresserad av en karl som är singel. Nej, det ska vara nån som e upptagen. Förstås.

Såg ett ögongodis idag, som jag trodde att jag hade glömt å gömt, men så -pang- som en blixt från klar himmel, rätt i kontoret, å så kom den där djupa sucken igen. Why, oh why?! Bara för att jag råkade gilla hans personlighet då, å tyckte vi hade bra personkemi sådär den där ena gången vi snackade på riktigt. Men nej, varför kan jag inte få den känslan me en karl som e singel?! Nej, då e de bara "jaha... whatever... "..

Om jag ska förklara mina känslor i barney stinsons-gifs så blir det väl ungefär såhär..

Experiment: Inomhus

.... Jeps.

Testade på det idag. 1) Jag vet int ett jävla jota om att fota inomhus, 2) Jag lät kameran bestämma, 3) Det var eeendast för att testa på.. 4) Bilderna som kommer upp här ska vi inte bry oss så hårt i.... 

Btw vill jag oxå säga att jag aldrig redigerar bilder. Inte ens lite. Är de facto lite emot det. Vem kan int "ta snygga foton" genom photoshop? Okej om man klipper till en bild, eller ändrar storlek (det har jag faktiskt gjort för bloggen... lagat dom mindre), det kan ja sträcka mig till... och visst sku ja ibland villa korrigera bakgrunder, men mjah. HE SKA LÄÄR DE! Som vi brukar säga... 

Det ÄR helvetiskt svårt. I shit you not. Men det var ju experiment... Den här sku jag faktiskt ha gilla om int...

Den här e väl ändå helt okej? Eller? Alltså när dom blir bra, så tycker ja att dom nästan blivit bättre än dom utomhus... ?! Jag vet inte varför.. Men det är nåt... Kanske ljuset?!

Här börja jag leka lite med ljusets placering...

Den här sku ha kunna bli väldigt ... drömlik, magisk... Det finns potential..! Sku jag tex redigera denhär sku ja ta bort bommarna (även från spegelbilden), ja sku färga heeela staketet vitare, å ta bort den där förbannade lilla sandhögen som är på kortsidan å går uppefter sargen..

Här försökte jag oxå leka lite med ljusets placering, men det är inte så lätt när det är häst å ryttare som har betalt för att röra på sig. Det hade ju varit snäppet enklare om jag fått välja ett dött motiv som jag fått gå å justerat som ja ville... å fota från vilken vinkel ja ville... 

Jaja, de va ju bara ett test dehär... ! 

Karlar...

JAG SÄGER DÅ DET!

Surfade in på Singelns blogg och läste en kommentar som fick det att börja ryka å pyra i kontoret.

Jag citerar A

”Men du som är en så bra/söt/rolig/glad/trevlig/smart/whatever tjej, killarna står väl på led!” ”Tänk inte på det, det kommer när du minst anar det!”

Det här får det att precis slå slint i skåpet på mig. Klichéernas kliché...! (alltså nu var det inte A som sade dessa meningar, utan ja... skrev dom.. typ att man hör dom..!). Framförallt om en karl säger första meningen då blir ja så jävla bitch så ja har lust å säga "-Ja, jag står här eller så håller du käft"... Det finns 2 olika orsaker varför en människa ens säger så där. 1) En fet jävla lögn, 2) dom är förbannat intresserade å kollar om marknaden är ledig. SMOOTH. Eller så inte.. Jag har de facto aldrig hört en tjej säga så till en annan tjej?! Kompisar, har jag nånsin sagt nåt sånt åt er?! Eller har ni hört det av en tjejkompis? Näe, tänkte väl det.

Det är lite samma som när jag fick höra av en kille som är vääääldigt trevlig att vila ögonen på..(typ ett halvår efter att han förlovade sig..) "-jaa.. jag har alltid varit förtjust i dig.." JAMEN SERIÖST?! Å DET SÄGER DU NU?! Jag lovar, nästa som säger något liknande så får denne en rak höger. Det är inte bara en eller två gånger man hört det, å vid näramre eftertanke är det inte alls längesen jag fick höra något likande... "-Skulle jag inte vara gift..." ... Nähä, men skilj dig då om de e så usligt!

Och vaddå "Det kommer när du minst anar det?", vad är det för jävla bullshit?! Kanske det gör det, men är det just precis det personen i fråga vill höra JUST DÅ?! Nej, jag tror inte det.

Näe, förutom den raka högern som kommer nästa gång, så ska jag nog få till nåt tvistigt (tvistigt?) ord som svider rejält. Nej, jag är inte en karl-hatande-anti-kärleks-fanatiker, men man säger ju bara inte något sånt. Okej jag erkänner, visst blåser det upp ens ego så man håller på spricker, men vill man egentligen höra det?! Mmjääh. Kanske jag sku börja köra den taktiken på krogen?! Varje gång jag ser nåt att vila ögonen gå fram å säga "ååh, va synd att jag inte är singel..."

Nej nu ska jag sluta elda... ! Det blir så förbannat hett...


Och den här tillägnar jag Singeln och alla oss andra singlar..!

Bloggstatistik....

... jepp. Har inget vettit, bara abstinens x)

Satt å kolla lite bloggstatistik häromdan (kom å tänka på de nu, då ja snarvla me marie), tror jag låg på ca 380 unika läsare. Inte så illa ändå. Ja kör ju automatisk statistik på blogger, men så har ja google analytics oxå. Dessvärre tycker jag int riktigt att nån av dom e sådär superbra. Plus att dom visar rätt olika. Gogglade runt lite angående att jag är rätt tveksam på att bloggers statistik stämmer, men det påstås nog göra det.

Men sen gillar jag inte riktigt sånthära totala grejjer. Som tex sidvisningen som jag har synlig på bloggen... För det första visar B vs GA (blogger/google analytics) helt olika på antalet sidvisningar. Sen, vad säger egentligen sidvisningar?! För det tredje finns det en "spåra inte dina egna sidvisningar", vilket betyder att det varje gång skulle räkna som jag sitter å letar efter ett speciellt inlätt och vill kopiera länken. Vad är egentligen poängen med det?!

Det här är oxå ett exempel som jag inte riktigt gillar... (detta är från GA)

Och så tar vi on mouse-over och hoppsan ojsan...!

Det här betyder såvitt jag förstår, i praktiken så kan antalet besökare vara TVÅ st. T.o.m EN besökare som är återkommande. Eller hur tolkar ni detta, skulle ni tolka det som unika besökare?! Man får inte mer information än sådär om vad som gäller. 

Här ser vi då översikten från Bs statistik, även en sak jag inte gillar. Sidvyer idag vs Sidvyer. Antalet läsare per inlägg kan jag tro på, men det vs 85 läsare idag? (eller vilken av dom där man nu väljer), DET har jag svårt att tro på. Om vi tar dagens inlägg å antalet klick på dom, så är det 23+25. Det ger oss en siffra på 48 om jag fortfarande kan räkna. Det betyder att 36 andra inlägg sku ha blivit lästa idag. Eller kanske inte enskilda inlägg i sig, men 36 andra klick om vi säger så. Jag kunde förstå om det räknar mina sidvisningar (vilket jag klickat att det INTE ska göra), så då låter de ju lite mera troligt.. ja uppdaterar ju sidan varje gång ja lagt in ett nytt inlägg för att se att layouten ser bra ut å så int nå bilder åker utanför å liknande.

Här kan man ju oxå se att enligt B så är historiken på sidvyerna totalt 2770 st, medans GA visar 2309! Sen är dock GA betydligt roligare, för man kan få fram så mkt mer statistik om allt å inget. Tillika som lite skrämmande! Huua!

Hittade nu ett annat ställe på GA där det faktiskt står "antalet nya användare", alltså unika besökare, å 405, så då stämde ju siffran där uppe, trots att det stod så luddigt. Sen finns de ju såndär statistik som jag inte tycker är så speciellt spännande, tex antalet sekunder som spenderats på bloggen. Av hur många å hur länge.. Säkerligen kan det ju vara av värde för någon, men definitivt inte för mig :D Däremot kön och ålder (som faktiskt går att få fram via GA om man ställer in nå grejs) sku va rätt intressant, men tillika vill ja låta mina läsare vara anonyma om dom så vill :) Jag får ju redan fram från vilket nätverk inläggen läses, vilken internetleverantör. JNT är populär kan ja ju säga ;) En grej som är lite kul att läsa, är från VAD (mobila enheter) folk har läst. Men det ids jag inte ta printscreen på å lägga upp här, den infon behåller jag för mig själv ;) Men lite kul å se sånt oxå. Ja orter är ju rätt kul att se oxå :D

Nej nu tusan e det färdigjollrat för ikväll! :)

Payback is a bitch...

... Men först lite roliga grejjer. Fick lite positiv feedback av en bloggläsare, den 3e nu som gett mig feedback face to face, å det är himla roligt att få höra åskter...! TACK ni snälla människor!

Jaa... payback is a bitch var det jo.

För 1-2 månader sen fick jag ett erbjudande av ett been there done that (för några år sen). Men då tackade jag vänligt nej, var inte på humör, å "jag har ju slutat med det där.."... Ikväll träffade jag på denne igen, som sa, jag citerar "IKVÄLL kommer du med mig hem... !" (det var alltså ingen fråga... utan ett bestämt påstående). Jag övervägde å konstaterade att jag har inget emot den här personen som personen i sig å att jag skulle göra ett undantag den här gången... STORT MISSTAG. Denne hade just kommit till stass å skulle lämna in sin jacka när samtalet pågick, hånglade upp mig, och det var det sista jag såg av personen.

FET DISS. Riktigt fet diss. Singeln pratade om dissningar och att försöka se stoltheten i dom. Hur jag än försöker se något positivt i detta å försöker ha en stolthet så är det lite svårt. Så sorry du 3e bloggläsare-som-gav-mig-feedback, jag lovade dig smaskiga detaljer.

Det värsta är att jag tackade nej till två andra erbjudanden p.g.a denne. Hade det inte varit för dom bestämda orden hade det inte svidit lika mkt... Men nu gör det de. Jag gav vika en tum (ett?) och det här är vad man fick. Förnedring. Nåja, jag gör det till en större grej än vad det egentligen är, men det är frågan om principen! 

En av våra gemensamma bekanta förklarade för mig hur situationen låg till ikväll, och jo, jag kunde förlåta, om det inte varit för den tidigare incidenten (som egentligen inte var en incident, utan bara ett frågande konstaterande) och att det kom ett bestämt konstaterande ikväll. 

Nej det är riktigt jävla fel, så är det. Jag är den där som inte tagit ONS så hårt, nej verkligen inte, å oftast smygit iväg innan dom vaknat. Men det här tog på stoltheten... Och det är i sån hära situationer jag sen har svårt att vara snäll. Det är då bitchen i mig kommer fram, vilket jag verkligen inte får tillåta i detta fall, just p.g.a omständigheterna. Huua. 

Nej, det ska nog vara en ursäkt eller två nästa gång. Tyvärr kan nästa gång dröja, men anyhow. En ursäkt har jag åtminstone gjort mig förtjänt av. 

Nu är jag hungrig... !