Ja jösses. Livet kan få en snabb vändning.
Orkar inte gå alltför mkt in på mimmi, fortfarande tungt utan henne, berättar den story sen nångång när jag orkar.
Men vi sa hur som helst "aldrig mera", för vi klarar inte av det.
Men faktum är att ingen av oss ville vara hemma, ville inte komma hem, å allt kändes så konstigt. Farsan hade svårt å sova för han å mimmi hade ju sina sov-rutiner, dvs bralla lite i sängen före dom somnade.
Så, fredags kunde vi äntligen börja prata lite om att det är fruktansvärt tomt, å vi började fundera på en ny hund. Hörde av mig till Niina, som inte hade några valpar för tillfället, men parning planerad, men vi kände vi måste ha någon nu, som ersätter tomrummet.
Mycke googlande å letande, både i finland å i sverige, å till sist hittade vi en powderpuff (alltså hårig, inte naken), tik, 4 månader, som farsan ringde på redan i fredags. Hon sökte ett kärleksfullt hem, och inte för utställning (har underbett än sålänge, men det kan växa bort).
Nåja, igår ropa dom åt mig i trappan "Hanna, lägg på dig kläderna" å då visste jag ju att nåt var fuffens. Min första tanke var "jaha, hur långt far vi?" å min andra tanke var "å hur länge blir vi borta?". Hade sett redan på ma&pa att nåt var på gång när jag var ner å fyllde på kaffe, dom hade sån min så ja fråga "Vafan e på gång nudå? Ska vi ti haparanda?"
Jag känner ju min familj, så spontana resor är inte alldeles ovanligt. Det har hänt sig att farsan kommit hem från jobbet å sagt "vi far ti haparanda idag".. Jaahapp, okej? Så jo, jag hade sett på dom att nåt var på gång, men dom sa inget, bara skrattade. Tills ja då hörde att jag sku lägg kläderna på mig.
Sen berätta dom ju förstås då när ja kom ner att vi far ti tampere, så ja sprang hastigt upp efter surfplattan, så man har nåt tidsfördriv. Dum som jag var, glömde ja ju fan kameran!! Å kunde ha ta't nån stickning/virkning med oxå.. men nää, så långt tänkte man ju inte.
Nåja, vi kom dit ca halv 6 på kvällen, å var där en bra stund, fick mkt information, å fick träffa pappan (allt gick ju på finska, så inte hängde jag med så bra inte), å vi blev alla 3 kära i lilla tösen. Jag sa åt ma&pa att jag vill ha hjälp med pälsvården ifall de blir en puff å de lovade dom mig nog (på mimmi va de ju jag som fick sköta de mest, farsan lärde sig nog klippa ansiktet på henne dock!).
När vi kom dit så satt hon även å fönade Twinky (hon hade blivit tvättad), så vi fick se lite, mkt enkel att ha å göras med, samma med kloklippning å allt. Skönt det! Mimmi var inte heller så svår, men de va med stor motvilja ;D Å uppfödaren sa att hanarna hon hade var nog betydligt svårare, Twinky satt åtminstone stilla :D
Nåja, ids inte dra för mkt om själva besöket, jag tog hunden å ma&pa tog grejjerna vi fick med (massor med saker!), å när vi kom i hissen redan så gnällde hon lite, så vi tänkte jahapp, blir de en sån hemresa! Hon hade åkt bil förut nog, men uppfödaren sa att hon börjar dregla lite, så vi fick me en handduk å lägg under henne, vilket var bra, för hon spydde faktiskt efter en stund, men sen.. Fantastiska lilla varelse! Sov raklång brevid mig hela vägen hem! Vi stannade å några gånger oxå, å trots att vi alla steg ur bilen så va de ingen panik. Okej vi stod ju så hon såg oss nog förstås. Men att hela resan gick sådär lungt, var ju över förväntan!
Vi kom hem, å ALLT var läskigt. Snön, mörkret, utomhus. Stackars liten. Vi kom in, å ALLT var läskigt. Hon satt sig innanför dörren vid skorna först å vågade inte riktigt komma, men å andra sidan, vi sprang på fram å tibax oxå, å började laga te (hade ju inte ätit nån middag heller), så efter en 5 minuter våga hon sig nog i köket.
Hittills hade hon inte gnällt nånting förutom i hissen ner då ett par gånger. Vi satt å drack te i lugn å ro medans hon utforskade köke, åh guuud va allt va stort å läskigt. Här fick hon dom första pluspoängerna. Försiktig, men nyfiken! Precis så ska de vara, hon vågar sig fram å snusa efter lite övervägande.
Nå, sen kom nästa problem då, tamburen å tv-rummet. Farsan for å lägg sig på soffan, morsan i fåtöljen å ja låg på mattan framför tvn, men de var nog ack så läskigt att komma i tamburen (hade inga lampor tända). Med godis å ca... 30 minuter? Så hade hon vågat sig fram ti både morsan å farsan i tv-rummet, å kunde vara där helt avslappnat! Fantastiskt! Snabblärd!
I morse hade farsan övat lite att gå i mörkret genom tamburen, å idag var det roligt, idag var det rejs vem som hinner först! :D Hon har lekt lite med leksakerna å med mig lite oxå, vi håller ju på garvar ihäl oss åt henne, bakifrån ser hon ut som en fluffig kanin som springer! :D
Var lite spännande oxå när jag kom ner i morse, sku hon skälla? Hur sku hon reagera? Men hon hade inte hört mig ti först, utan plötsligt såg mina fötter under köksbordet å då kom hon direkt fram å Gomorroade på mig! :)
Det här kommer att bli en fantastiskt bra hund, kände det på mig redan i bilen hem, då hon var så klok å lugn då redan. Natten hade oxå gått riktigt bra, vi hade diskuterat hur vi skulle göra, mimmi sov ju under täcket (hade eget, de ni.. mer bortskämd hund får man ju leta efter), iom att ma&pa har väldigt kallt i sovrummet (å de e alltid kalllt på golvet här i huset), å jag har väldigt kallt. Men det slutade så att hon sov i sängen me farsan :P Han vill ju ha de så, så okej. Inget gnällande då heller!
Så bara hon börjar bli bekväm här nu, så blir de att börja ensamhetsträna henne oxå, de e ju inte mkt som morsan inte är hemma, de e ju typ när hon ska å handla mat det så..
Hon har inte gnällt nånting eller varit lessen eller nåt, så riktigt bra har det gått! Nu ska vi bara fundera ut ett nytt smeknamn, morsan å farsan tycker twinky är lite svårt att komma ihåg.
Nu ska ja fa ner å fota henne lite, svårt å hålla sig därifrån ;)
