Var som sagt å tömköra Faxi idag, 2a gången nu. Värmde upp lite snabbt i ena varvet, då genom longering först för att checka av var vi har varann å så. Sen tänkte jag på skojskull testa styra lite utåt, men vadå... Faxi såg ut som "hörrö, tror du att ja e helkorkad eller? Klart ja fattar va du menar!" å gick som om vi aldrig gjort annat än tömkört!
Visst, lite knepigt var det vissa gånger, men åter igen, JAG är oxå ringrostig, jag måste oxå hitta knapparna och få in känslan igen. Men faxi fortsätter imponera på mig. Idag la jag t.o.m andra tömmen som den ska va, alltså sist hade jag ju innertömmen fastsatt som vid longering, men idag hade jag bägge på varsin sida, å genom ringarna på gjorden, å det gick huuuuur fint som helst.
Vi bytte varv kors om tvärs, gjorde vändningar, försökte finslipa lite på skänkelvikningar, å lekte lite med trav mot passage oxå. Jag behöver få Faxi att börja suga framåt själv, å jag tror det blir bättre när vi båda har det här på grej, å när jag kan börja ta med spö för att sen få in takten i passagen. Men nu i det här skedet, borde jag få faxi att få mera sug framåt så att jag inte behöver gå med slappade tömmar vilket det lite blir ibland, den är så hårfin den där gränsen mellan stadigt tömtag å halt. Och det är klart, det är ju bra att han är känslig, men de e ju lite knepigt :D
Det sköna är oxå att han verkar inte reagera hårt på om jag har tömmen runt arslet på han, (han vänder ibland helt inåt mot mig då jag går snett bakom honom), å de där var jag lite orolig över först. I början spände han till sig lite, men sen börja det gå bättre! Här är de ju en grym fördel att jag faktiskt känner faxi å därmed har betydligt enklare att läsa av honom, å veta hur han reagerar!
Det som oxå är roligt att när jag stod å fixa honom så fråga han mig hela tiden var jenny är å vad vi ska göra?! När vi sen gick mot manegen så kom han på vad det handlade om å han blev jättepositiv å glad. (Ni får fan tro va ni vill, jag snackar me djur.. åtminstone me vissa av dom.. ). Och så var han genom hela passet. Han funderade, han tog in min information, jag lät honom fundera, han kom på vad jag menade, han fick beröm, han frågade "-är det såhär?" och vi hade en dialog hela tiden. Ibland förstod han inte och ibland var han jättestolt å nöjd när han förstod. Jag svarar ju inte genom ord när vi har vår dialog, men det roliga var att han förstod bättre när jag sa "Mera framåt!" än när jag smackade..mmkay? :D
Han är oxå fundersam när jag står rakt bakom honom, försöker undvika det av säkerhetsskäl, men ibland är det helt enkelt lättare. Bara rent ur en hästs synvinkel är ju det här totalt fel, eftersom ledaren går först. Så efteråt när jag skrittade av honom (nåja, inte har vi gjort så mkt annat än skrittat å lite travat, pust ja har ju ingen kondis.. !) så sa han att nu tänker han gå bakom mig å gjorde det alldeles förnöjt!
Jag tror inte jag sett en häst fundera så mycket som faxi gör, han vill verkligen vara till lags. När vi övade på varvbytena så frågade han hela tiden "är det hitåt jag ska?" Nej jag kan verkligen inte sluta imponerad av denna kille.
NU till singelbloggen!
Jag skulle vilja citera en text ur hennes blogg, men seriöst jag kan inte välja vilken del. Har precis just läst igenom alla inlägg, å det var en viss grej som fastnade på hjärnan, ska försöka se om jag hittar den delen. Håll i er.
"Det finns Säger-du-ett-enda-ord-till-mig-som-är-en-stavelse-fel-så-sliter-jag-huvudet-av-dig-och-börjar-tugga-på-din-halskota-PMS. Och så finns det Livet-är-så-meningslöst-varför-lever-vi-egentligen-och-vad-är-poängen-med-den-här-blomkvisten-som-jag-har-teatraliskt-stirrat-på-i-en-timme-PMS. Och så finns det Om-jag-klarar-mig-genom-en-enda-kvart-utan-att-böla-ögonen-ur-mig-så-är-jag-tacksam-vilket-gör-mig-så-glad-att-jag-måste-gråta-lite-PMS. Och denna gång har definitivt förtjänat den sista diagnosen. Vilket jag till skillnad från förra gången faktiskt insåg innan mensen hade kommit och de senaste dagarnas vrålande psykbryt äntligen fick en förklaring.
Jodå, jag var minsann riktigt insiktsfull! Jag skulle till och med säga att jag förstod det med närmast knivskarp uppfattningsförmåga! In your face, Sherlock Holmes! Allt som behövdes var sju gråtattacker på offentlig plats, trettioelva tillfällen av glansiga ögon på tunnelbanan som jag frenetiskt försökte blinka bort, och sisådär femhundratusentrehundrafyra omgångar av darrande underläpp som endast försvann genom att köra in en kaka choklad i munnen – SEDAN kom jag på att jag kanske borde kolla min P Tracker-app"
Resten av inlägget kan läsas här. Förstår ni nu? 