Frustrerad..

... 2 gånger nu har jag försökt skriva blogg å de har inte blivit ti nåt, så får se nu, 3e gången gillt då?

Är riktigt pms:ig, pissmärrig, irriterad, bitter å allt jävla tänkbart inom den kategorin.

Det började med i morse att jag vaknade trött. Okej, de låter ju helt normalt, men vi säger såhär då, fullständigt DÖDSTRÖTT, outvilad. Längesen det har hänt nu, men förstås i morse då.

Det här betyder att trots att jag dricker mitt morronkaffe så vaknar jag inte å, ofta runt 11-12 tiden får jag ge upp då jag nickar till i stolen, å får gå å sova ett par timmar. Sen blir ju dagen sällan till nåt efter det.

Men det jag är mest frustrerad på e varför livet orkar jävlas hela jävla tiden. Ja, det är studierna det handlar om, men jag blir så trött. Med min otur kommer det att ta ca, 7-8 år innan jag e klar med det jag vill. Kan ta ännu längre om jag måste vänta mer än 2 år innan ja kommer in på utbildningen.

Vet ni hur jävligt det känns? "-Men vadå, det är väl bara at.. ?", näe, de e inte så bara att inte. Skulle de vara så bara att, så sku jag ha gjort det redan. Det som jag har funderat på i snart 1-2 år hur jag ska lösa det... När flytta ja hem?! 2013? Så jo, sku jag ha haft en lösning på mina problem, sku jag nog ha åtgärdat problemet redan.

Eller ja, en endaste lösning finns det. Men det kräver att jag hittar ett jobb.. Sen är det bara tid å engagemang som avgör hur länge det tar. Men försök nu sen hitt ett jävla jobb i den här stan då? Näe, därför söker jag jobb i svealandet oxå. Men då blir det väl nå struligheter med att jag bor i sverige å vill läsa kurser på vasa aftis.

Samma visa, samma problem, samma jag. Jag blir så trött.

Rambambulan börjar.

Nåja... !


För det första, det är jäkla intressant att på ETT uni i sverige, hittar man mer intressanta utbildningar än i hela finland.

Men jo, den börjar nu den här rambambulan. Ska nog söka in nånstans, troligen umu, novia (in my dreams) å eventuellt YA då, men är väl kanske då främst ssk jag siktar på vid novia å ya. And as i said, in my dreams, lär vara helvetiskt svårt å komma in.

För det andra, det finns ingen studiehandledare eller något liknande som kan hjälpa mig med tolkning av betyg här. Eftersom jag inte e studerande nu, så faller ju det alternativet bort, men inte ens arbetskraftsbyrån kan erbjuda hjälp. Bara en studievägspsykolog eller nåt sånt.

Så nu har jag mailat både till umu å till studera.nu (för jag kunde ju inte kontakta antagning.se för att jag INTE HAR SVENSKT PERSONNUMMER), så hoppas nån av dom kan besvara mina frågor.

Jag har nångång läst att finska närvårdarutbildningen är jämställd med svenska ssk, och att finska ssk är "lite bättre" än den svenska, men för mitt egentliga mål, så vore de ju suveränt att komma in på ssk i Sverige, då jag behöver ha ssk-legitimation. Säkerligen går det att ansöka om det i sverige trots att man har en finsk utbildning. Svenskarna brukar inte va omjöliga på såntdär.

Så, nu mailade jag även te-byråns utbildningsrådgivning, som ja hittade, så kanske dom vet nåt?

Så summa sumarum, nu behöver jag då veta 1) Om ja e behörig att söka in med betyget, 2) Om inte, försöka kolla om ja kan plugga upp det som behövs, utan att te-byrån blir för knäro (alternativt då, hitta nå deltidsjobb eller nå som ger mig ungefär sama pengar i månaden så jag kan studera i lugn å ro utan att te-byrån ska häss upp sig), 3) kolla på högskoleprovet.. *rysa* (4. bli besviken för att ja int kommer att kom in på den utbildningen jag helst vill in på!)

Högskoleprovsanmälan ska tydligen göra 15.2... hupsis! Att man allti ska va för sent ut me allt (å jag som trodde jag var i tid i år!). Iofs, man hinner ju nog plugga ti högskoleprovet ännu, så...

Post-meeting

... Tänkte skriva ett Pre-Meeting inlägg, men ja fick aldrig färdigt de, så de får la bli ett post-meeting då iställe ;D

Infon gick bra å sådär, inget spännande egentligen, förutom att ja förstås blev ju taggad å vill börja NU. Det som gör mig lite smådeppig är ju fortfarande TE-byrån som troligen kommer å lägg käppar i hjulen, å ja e tveksam att ja hittar nå form av deltidsjobb före första närstudiedagen :S

De sku va den där egna jädras firman, men man ska ha jobb å så de räcker till. Sådär rent teoretiskt kan ja fast fara redan i moron ti Sanna å fix firma, men som sagt, man ska ju ha jobb å så de räcker till, helst alla månader på året. Å dom månader man int har de, så e de ju mindre trevligt.

Jonej USCH va ja hatar de där stället!

Det roliga är att (nåja, roligt å roligt), är att det finns inga garantier att man kommer in på SSK-utbildningen sen för att få examen, men ja måste medge att på den fronten brukar jag ha större tur än på jobb iaf. När jag sökte till handels på åland, så var det 80 st som inte fick studieplats. Hur jag kom in, har jag ingen aning om, då jag inte sökte med speciellt bra betyg inte.

Nå vi hade ju faktiskt en på kursen som inte hade kommit in ti varken SSK, närvårdare eller barnmorska. Så inte verkar de ju helt lätt inte. Nåmen, de tar vi den dagen. Ska försöka lyckas med dessa kurser först...!

Ja, usch de riktigt gräver mig i magen för kommande krångel... Det kommer inte att gå smärtfritt det här, tyvärr :(


Nåja, nåja...

No need to...

... Streta emot anymore!

Ja. Igår fick jag sagt det åt Anna. Heh, nu låter det som de sku va nån dunderhemlis, men nä, int egentligen, jag brukar bara fundera över vissa saker ett tag ibland, förrns ja säger det åt folk.

Dom flesta som känner mig väl vet ju att jag e intresserad av sjukvård, människokroppen osv osv osv... Å jag har alltid sagt att näääe, ja vill int jobba som SSK (sjuksköterska), att jag ville jobba på ett mer annorlunda sätt, som jag inte riktigt kunna förklara eller lägga fingret på. Tills jag hittade då biomedicin i Sverige. Men det blev ju lite .... knepigt om man säger så (åh, va ja älskar när livet ska motarbeta mig... )

Men när jag satt å såg live-sändningarna för Salabranden så slog en sak mig. Det finns ju lixom flera avdelningar på ett sjukhus...! (dels...)...Och det finns ju för tusan ambulans...! ... Even better, det finns HELIKOPTER!

Nu vet jag inte om ja kommer så långt som helikopter, e ju lite få av dom här i finland. På åland finns ju en, men njääh... Men däremot i Sverige... *finurkligt smile*

Så jo, igår sa jag åt Anna, att de e ingen idé att jag stretar emot längre.. Hela tiden dras jag till det här område, så nu kan jag väl likabra gå det då? Jag börjar helt enkelt med kurserna, å så får man se då om jag om ett par år har SSK-legitimation. Jag lägger ingen press på mig själv, eller så, jag ser helt enkelt vart vindarna bär. Jag kan ju f.ö säga att jag ska på första info-tillfället i moron, å jag e nervös redan! ;) Jag i ett nötskal!

Anna sa att det passar mig så bra, hon kan se mig jobba som det, så de va ju lite roligt å höra :))