... jag e så fruktansvärt arg, så jag håller på spricker.
Igår var det perfekt väder för att sitta inomhus å dona med firman. En hel del datorjobb som ska göras, virka å kolla lite på mönster till annat smått å gott som ja tänkte börja tillverka.
Nå, vad händer? Joo, satt mig ner i fåtöljen å sku se på netflix å sticka lite, känner att de spänner till lite i ryggen, försöker ändra ställning, blir bara värre å värre, sätter mig i kontorsstolen å sen brakar helvetet lös.
Får sån (ursäkta mitt språk) satans jävla helvetes muskelkramp i bröstryggen, så jag kan knappt andas, högra armen domnar direkt, både ulnaris å andra nerven har åkt i kläm, kan varken sitta, stå eller ligga. Kastar akut in en 4mg sirdalud (tackfan för att ja fick starkare muskelavslappnande), å försöker överleva 15-20 minuter. Det var så jävligt, så jag var fem före att gå ner å säga att nu får dom nog ringa efter ambulansen.
Nå, det börja släppa såpass mkt sen så jag iaf kunde lägga mig ner.
Å jo, jag vet att man inte ska ligga när man har fel i ryggen, man ska röra på sig, men då jag inte ens kan gå nerför trapporna eftersom jag inte kan se så långt neråt :S Vilar en hel del nog, för då lättar det, å sen försöker jag röra på mig då jag e uppe.
Ganska sjukt ännu idag, men ingen kan iaf klaga på min hållning, sitter som man sku ha en käpp uppstucken nånstans.. Nackdelen är ju att nu spänner man musklerna på ett sätt som dom e ovana med, så... Do the math.
Det enda som är en fördel med dethär, e att jag har inte känt av nacken åtminstone sen de här slog till. Så de e lite som de sku ha förflyttat sig.
Men det är just det, jag blir så infernaliskt förbannad då ja inte kan syssla med firman, speciellt då jag beslöt mig för att inte fara till Tuuri i helgen! Jag har lixom ingen ro att bara ligga stilla å se på film, utan att ens göra nåt nyttit tillika.
Sku dessutom ha behövt ha planeringsmöte med Marie igen, men hur bra tror ni de går då? Då jag knappt kan köra nånstans.
Jag vill lixom att de här ska bli såpass bra nu, så jag kan börja jobba igång ryggen ordentligt! Men när jag fan int vet hur mkt jag vågar ta i nu, när allt har varit såhär trasigt! Jag vet precis vilka övningar som behöver göras, vad de e jag måste stärka upp, men som sagt, inte vågar jag gå å röra nåt, när man inte kan sitta i en fåtölj i 15 minuter utan att gå sönder!
Jaa-a, jag blir så arg.
Visar inlägg med etikett Hälsa & Välmående. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Hälsa & Välmående. Visa alla inlägg
söndag, augusti 28
lördag, augusti 20
Vid liv...
... iallafall nästan.
Har hållit dom flesta uppdaterade via fb, men tänkte dra den längre versionen här.
Söndamorron hade jag lovat marie att komma med som lite hjälpreda ti esse då hon sku dit med semppa på nå såndär skoljuttu (..ish), å i bilen på väg dit så kände jag redan att jag började få huvudvärk.
Tog en burana 400 som jag nu råkade ha med mig i väskan, å de va helt okej en stund, men sen började det bulta på igen. Vi var väl tillbaka i stallet typ halv 1 tiden nånting, å vi drack 2 kaffe, å sen insåg jag att nu får jag nog fara hem.
Kasta in 1600mg värkmedicin som läkaren gett rådet att jag ska göra om ja börjar känna av migrän. Gick å la mig förstås, eftersom den mängden däckar mig totalt, vaknade upp några timmar senare, ingen förbättring.
Minns inte om jag spydde då redan på kvällen eller hur det var. Nå hur som helst, sov vidare, månda morron klarade jag av 10 minuter i upprätt läge så spydde ja första gången, så de var bara att ringa till jobbet å säga att dehär lyckas inte. Fortsatte sova å spy om vartannat, var till massör, tisdan ingen förbättring så ringde sjukhuset då.
Fick bokat tid till 10:20, men det hade blivit nåt missöde, så jag hade blivit bokad ti bennäs. Hrmpf, bara å traska över ti jouren, eller snarare kräla, för jag kunde inte gå rättupp, spydde dessutom när ja kom ti sjukhuset. Fick lägga mig ner i en säng, å sov från å till. Först testades de me voltaren å norflex direkt i ryggen, sku vänta 2h för å se om det hjälpte - ingen förbättring. Sen gjordes de grundliga neurologiska tester å ögonen lystes å fan å hans mormor, så kom dom med sirdalud å tramal i tablettform. Blodprover togs å blodtrycket mättes, som hade varit lite väl högt innan jag fick första medicinerna. Även nackkrage testades, men den jag fick var inte till någon hjälp, den var för liten å för mjuk.
Då blev det en aningens bättre. Vid kl 16 byttes det läkare å han pratade om typisk nackspärr. Hmm, har haft nackspärr (om nån minns när vi sku va tärnor när vi gick på femman?), så vet nog vad det är.. "Backlasta-nacka" som det talades om. Nå, tidigare läkaren hade övervägt att lägga in mig på nån avdelning, men vid det laget var jag så himla lullig å borta å tyckte det var lite bättre, så läkaren för kvällen tyckte jag sku få åka hem. Sirdalud 4mg på recept dock.
Onsdagen så blev det sirdalud + burana 4 gånger på ett dygn, mera än så våga jag inte ta, å kände att det blir fan inte bättre. Det var bättre sålänge medicinerna verkade, men såfort de släppte, så var samma helvete tillbaka igen.
Torsdan åkte jag in igen, fick ett eget rum denhär gången, tackolov, så de blev lite tystare, hade vid det här laget även blivit ljuskänslig. Från början av veckan hade jag bara varit himla ljudkänslig å kunde inte avgöra hur långt ifrån ett ljud var. Alltså tex om morsan stod i tv-rummet å snacka med mig, eller 1m bakom mig. Plus allt susande å bultande.
Sov från å till då oxå, med tröjan över ansiktet, å en 3e läkare, ung sådan, kom å gjorde samma neurologiska undersökningar å, okej, jag kan ju förstå att hon oxå vill kolla å inte bara läsa tidigare läkares anteckningar. Men när hon sen började prata om norflex å voltaren så höll jag på ge upp! Bad om att inte få sprutor igen, eftersom det tar så helvetiskt ont att få norflex injektioner (har ännu ett handflatsstort område som jag e utan känsel på), så fick bägge + nåt annat i tablettform. Näpp, ingen förbättring då heller.
(Ja, just de ja, i början av veckan, sön-tis så gick det helt okej sålänge jag låg ner, då mådde jag relativt bra, sen på onsdag fungerade de inte det längre.)
Det hjälpte såpass att de kändes helt okej när jag låg ner, men såfort jag satt mig upp på sängen så höll huvudet på att explodera.. Å det var ingen smygande smärta som kom, utan det blixtrade till i hela huvudet så man trodde fan ögonen sku ploppa ut.
Nå, 3e läkaren då konstaterade att "Vi måst ju som stäck åv denhär värken nu!" å det tackar jag fan för. Så det blev kortison + anti-illamående + koksaltlösning i dropp då, å efter halva flaskan så kom hon in igen å jag sa att det kändes helt okej liggandes, testade sätta mig upp, å det var kanske en aning bättre. Dom hade lagt på rejält med fart i droppen, så det kanske inte hade hunnit verka till fullo ännu. Förstås blev ju kl 16 då oxå, så de bytte läkare igen.
4e läkaren var Olga Ukkonen, å då var det ord å inga visor! Plötsligt kom blodprovstanten in, å när hon höll på, så kom nästa sköterska in me en maskin å de blev lixom full rulle! Tror blodprovssköterskan tömde halva mig på blod, medans hon andra börja koppla ur droppen som då var färdig, å börja förbereda maskinen å sa att dom ska ta hjärtfilm på mig. Hon sa att Olga hade även ordinerat magnetröntgen av nacken å hjärnan.
Hjärtfilmen gjordes å hon sa att hon sku bara höra med Olga så sku hon kom med rullstol å kör upp mig ti röntgenavdelningen, men Olga kom å snacka med mig före å vid det laget hade värken gett med sig såpass av kortisonet så jag kunde sitta upp å faktiskt kände mig piggare! Vi diskuterade dittan å dattan, hon frågade va de var för dag, å jag blev så förvirrad av frågan i sig, så vi bara börja skratta. Men jo, ett såntdär test för att kolla att jag hängde med ännu.
Iom att det är så himla sällan jag har migrän, så tyckte hon att magnetröntgen kändes onödigt, hade jag haft flera gånger i månaden hade det funnits skäl till att göra det, men då det är knappt frågan om en gång i halvåret. Om ens det. Mina migränanfall e oftast sådär så de sticker i ögonen å jag har "rejäl huvudvärk", å mina 1600mg värkmedicin + några timmar sömn reder upp det.
Hjärtfilmen hade tagits för att kolla att det inte rörde sig om nån propp, däremot hade jag lite störningar, men inget att oroa sig över! Som sagt, ord å inga visor med Olga! Blodprovet var helt okej, ingen förhöjning på sänkan, leukocyterna var lite förhöjda, men om jag inte missminner mig, så har jag alltid haft lite höjning på leukocyterna. Sen var det nå andra prover oxå som var utanför referensvärdena, men dom berodde på vätskebristen!
Under dessa dagar hade jag knappt fått i mig mat på 3-4 dagar, som andra äter på en dag!
Oerhört glad å tacksam över den hjälp jag ändå fått, så ringde jag hem å sa att papsen får kom efter mig å hans första kommentar när jag öppnade bildörren var "-du kan ju åtminstone håll upp huvudet nu!"
Fredagen ännu tog jag det riktigt lugnt, var på massage igen å satt i fåtöljen där nere å kollade hästhoppning. Har haft svårt att sitta vid datorn, idag, lördag e första dan som jag kan sitta lite längre, även om ja känner att det inte är riktigt ok. Så såfort jag e klar me dehär inlägget så lär ja gå från datorn ;)
Fortfarande öm å börjar lätt spänna mig i axlarna igen, så har käkat 2 st burana 400 idag, lär nog kasta in en lite starkare värkmedicin som Olga hade skrivit ut åt mig när jag går å lägger mig. Måste ändå börja röra på mig lite, så jag kan jobba på måndag, så de inte blir så pang på.
Så man kan minst sagt säga att det har nog varit en riktig helvetesvecka dethär. Aldrig nånsin har jag varit med om nåt liknande. Har en gång haft ett sånt migränanfall så jag var likadan, sov å spydde, men då var det frågan om EN dag. Sen var jag lite halvtrasig dagen efter, men kunde iaf leva normalt. Men seriöst, 5 dagar? Trodde nog fan det här sku ta knäcken på mig helt ärligt.
Det funderades på borrelia å t.o.m även sorkfeber, men tror int det blev testat för nåndera. Borrelia kan det mkt gott å väl vara, eftersom jag plockat bort en fästing av doggen å har själv legat å solat i samma gräs där hon fick fästingen. Vet att på åland sku dom int ens ha funderat, utan tagit borreliatest direkt.
Nej nu känner jag att de e dags att gå från datorn! :) Tyvärr mkt foton som borde skickas å redigeras, men har meddelat dom som beställt att de kommer att ta lite tid, iom att det här blev sådär nu :/
Har hållit dom flesta uppdaterade via fb, men tänkte dra den längre versionen här.
Söndamorron hade jag lovat marie att komma med som lite hjälpreda ti esse då hon sku dit med semppa på nå såndär skoljuttu (..ish), å i bilen på väg dit så kände jag redan att jag började få huvudvärk.
Tog en burana 400 som jag nu råkade ha med mig i väskan, å de va helt okej en stund, men sen började det bulta på igen. Vi var väl tillbaka i stallet typ halv 1 tiden nånting, å vi drack 2 kaffe, å sen insåg jag att nu får jag nog fara hem.
Kasta in 1600mg värkmedicin som läkaren gett rådet att jag ska göra om ja börjar känna av migrän. Gick å la mig förstås, eftersom den mängden däckar mig totalt, vaknade upp några timmar senare, ingen förbättring.
Minns inte om jag spydde då redan på kvällen eller hur det var. Nå hur som helst, sov vidare, månda morron klarade jag av 10 minuter i upprätt läge så spydde ja första gången, så de var bara att ringa till jobbet å säga att dehär lyckas inte. Fortsatte sova å spy om vartannat, var till massör, tisdan ingen förbättring så ringde sjukhuset då.
Fick bokat tid till 10:20, men det hade blivit nåt missöde, så jag hade blivit bokad ti bennäs. Hrmpf, bara å traska över ti jouren, eller snarare kräla, för jag kunde inte gå rättupp, spydde dessutom när ja kom ti sjukhuset. Fick lägga mig ner i en säng, å sov från å till. Först testades de me voltaren å norflex direkt i ryggen, sku vänta 2h för å se om det hjälpte - ingen förbättring. Sen gjordes de grundliga neurologiska tester å ögonen lystes å fan å hans mormor, så kom dom med sirdalud å tramal i tablettform. Blodprover togs å blodtrycket mättes, som hade varit lite väl högt innan jag fick första medicinerna. Även nackkrage testades, men den jag fick var inte till någon hjälp, den var för liten å för mjuk.
Då blev det en aningens bättre. Vid kl 16 byttes det läkare å han pratade om typisk nackspärr. Hmm, har haft nackspärr (om nån minns när vi sku va tärnor när vi gick på femman?), så vet nog vad det är.. "Backlasta-nacka" som det talades om. Nå, tidigare läkaren hade övervägt att lägga in mig på nån avdelning, men vid det laget var jag så himla lullig å borta å tyckte det var lite bättre, så läkaren för kvällen tyckte jag sku få åka hem. Sirdalud 4mg på recept dock.
Onsdagen så blev det sirdalud + burana 4 gånger på ett dygn, mera än så våga jag inte ta, å kände att det blir fan inte bättre. Det var bättre sålänge medicinerna verkade, men såfort de släppte, så var samma helvete tillbaka igen.
Torsdan åkte jag in igen, fick ett eget rum denhär gången, tackolov, så de blev lite tystare, hade vid det här laget även blivit ljuskänslig. Från början av veckan hade jag bara varit himla ljudkänslig å kunde inte avgöra hur långt ifrån ett ljud var. Alltså tex om morsan stod i tv-rummet å snacka med mig, eller 1m bakom mig. Plus allt susande å bultande.
Sov från å till då oxå, med tröjan över ansiktet, å en 3e läkare, ung sådan, kom å gjorde samma neurologiska undersökningar å, okej, jag kan ju förstå att hon oxå vill kolla å inte bara läsa tidigare läkares anteckningar. Men när hon sen började prata om norflex å voltaren så höll jag på ge upp! Bad om att inte få sprutor igen, eftersom det tar så helvetiskt ont att få norflex injektioner (har ännu ett handflatsstort område som jag e utan känsel på), så fick bägge + nåt annat i tablettform. Näpp, ingen förbättring då heller.
(Ja, just de ja, i början av veckan, sön-tis så gick det helt okej sålänge jag låg ner, då mådde jag relativt bra, sen på onsdag fungerade de inte det längre.)
Det hjälpte såpass att de kändes helt okej när jag låg ner, men såfort jag satt mig upp på sängen så höll huvudet på att explodera.. Å det var ingen smygande smärta som kom, utan det blixtrade till i hela huvudet så man trodde fan ögonen sku ploppa ut.
Nå, 3e läkaren då konstaterade att "Vi måst ju som stäck åv denhär värken nu!" å det tackar jag fan för. Så det blev kortison + anti-illamående + koksaltlösning i dropp då, å efter halva flaskan så kom hon in igen å jag sa att det kändes helt okej liggandes, testade sätta mig upp, å det var kanske en aning bättre. Dom hade lagt på rejält med fart i droppen, så det kanske inte hade hunnit verka till fullo ännu. Förstås blev ju kl 16 då oxå, så de bytte läkare igen.
4e läkaren var Olga Ukkonen, å då var det ord å inga visor! Plötsligt kom blodprovstanten in, å när hon höll på, så kom nästa sköterska in me en maskin å de blev lixom full rulle! Tror blodprovssköterskan tömde halva mig på blod, medans hon andra börja koppla ur droppen som då var färdig, å börja förbereda maskinen å sa att dom ska ta hjärtfilm på mig. Hon sa att Olga hade även ordinerat magnetröntgen av nacken å hjärnan.
Hjärtfilmen gjordes å hon sa att hon sku bara höra med Olga så sku hon kom med rullstol å kör upp mig ti röntgenavdelningen, men Olga kom å snacka med mig före å vid det laget hade värken gett med sig såpass av kortisonet så jag kunde sitta upp å faktiskt kände mig piggare! Vi diskuterade dittan å dattan, hon frågade va de var för dag, å jag blev så förvirrad av frågan i sig, så vi bara börja skratta. Men jo, ett såntdär test för att kolla att jag hängde med ännu.
Iom att det är så himla sällan jag har migrän, så tyckte hon att magnetröntgen kändes onödigt, hade jag haft flera gånger i månaden hade det funnits skäl till att göra det, men då det är knappt frågan om en gång i halvåret. Om ens det. Mina migränanfall e oftast sådär så de sticker i ögonen å jag har "rejäl huvudvärk", å mina 1600mg värkmedicin + några timmar sömn reder upp det.
Hjärtfilmen hade tagits för att kolla att det inte rörde sig om nån propp, däremot hade jag lite störningar, men inget att oroa sig över! Som sagt, ord å inga visor med Olga! Blodprovet var helt okej, ingen förhöjning på sänkan, leukocyterna var lite förhöjda, men om jag inte missminner mig, så har jag alltid haft lite höjning på leukocyterna. Sen var det nå andra prover oxå som var utanför referensvärdena, men dom berodde på vätskebristen!
Under dessa dagar hade jag knappt fått i mig mat på 3-4 dagar, som andra äter på en dag!
Oerhört glad å tacksam över den hjälp jag ändå fått, så ringde jag hem å sa att papsen får kom efter mig å hans första kommentar när jag öppnade bildörren var "-du kan ju åtminstone håll upp huvudet nu!"
Fredagen ännu tog jag det riktigt lugnt, var på massage igen å satt i fåtöljen där nere å kollade hästhoppning. Har haft svårt att sitta vid datorn, idag, lördag e första dan som jag kan sitta lite längre, även om ja känner att det inte är riktigt ok. Så såfort jag e klar me dehär inlägget så lär ja gå från datorn ;)
Fortfarande öm å börjar lätt spänna mig i axlarna igen, så har käkat 2 st burana 400 idag, lär nog kasta in en lite starkare värkmedicin som Olga hade skrivit ut åt mig när jag går å lägger mig. Måste ändå börja röra på mig lite, så jag kan jobba på måndag, så de inte blir så pang på.
Så man kan minst sagt säga att det har nog varit en riktig helvetesvecka dethär. Aldrig nånsin har jag varit med om nåt liknande. Har en gång haft ett sånt migränanfall så jag var likadan, sov å spydde, men då var det frågan om EN dag. Sen var jag lite halvtrasig dagen efter, men kunde iaf leva normalt. Men seriöst, 5 dagar? Trodde nog fan det här sku ta knäcken på mig helt ärligt.
Det funderades på borrelia å t.o.m även sorkfeber, men tror int det blev testat för nåndera. Borrelia kan det mkt gott å väl vara, eftersom jag plockat bort en fästing av doggen å har själv legat å solat i samma gräs där hon fick fästingen. Vet att på åland sku dom int ens ha funderat, utan tagit borreliatest direkt.
Nej nu känner jag att de e dags att gå från datorn! :) Tyvärr mkt foton som borde skickas å redigeras, men har meddelat dom som beställt att de kommer att ta lite tid, iom att det här blev sådär nu :/
måndag, mars 30
Tråkigt inlägg...
.... Får se hur många läsare jag får på den ;)
Dagens inlägg blir nog riktat mot träning, var nåt jag nyss började störa mig på.
F.ö gick gympasset bra i morse, svettigare än normalt, sista gången nu, så börjar "Vårgym" typ 13e då :) Varit en jäkla trevlig grupp, så de e lite slött att inte alla fortsätter på vårgym heller :/
Nåja, åter till det jag egentligen tänkte skriva.
En av mina motivators är pinterest. Sitter å snokar, å pinnar, å läser en stund, sen studsar ja iväg ti gymmet. Problemet är bara, att även om du tex söker på "fitness beginners", så bör du ju ha tränat i 1 år kondis å styrke, samt väga max 50 kg, för att du ens ska ha en chans att utföra en stor del av rörelserna. DET blir jag lite lätt irriterad på.
Som exempel.
Dagens inlägg blir nog riktat mot träning, var nåt jag nyss började störa mig på.
F.ö gick gympasset bra i morse, svettigare än normalt, sista gången nu, så börjar "Vårgym" typ 13e då :) Varit en jäkla trevlig grupp, så de e lite slött att inte alla fortsätter på vårgym heller :/
Nåja, åter till det jag egentligen tänkte skriva.
En av mina motivators är pinterest. Sitter å snokar, å pinnar, å läser en stund, sen studsar ja iväg ti gymmet. Problemet är bara, att även om du tex söker på "fitness beginners", så bör du ju ha tränat i 1 år kondis å styrke, samt väga max 50 kg, för att du ens ska ha en chans att utföra en stor del av rörelserna. DET blir jag lite lätt irriterad på.
Som exempel.
Det finns ingen chans i världen jag skulle klara av 25 squats på dag 1. Mina lår å knän håller definitivt inte för det!
Dessa Running for beginners ids jag inte ens kolla på. Eller jo, kollade just en, på dag 8 ska du springa 3,21km. Yeah, right, BEGINNERS. Kanske lätt om man har en grundkondis, eller inte har några extra kilon att bära på.
Finns massor med liknande "beginners" som kräver att du har kondistränat å styrketränat ett år minst, å som sagt, inte väger mer än 50 kg.
Att jag sen klarar 50 kg på en maskin som motsvarar situps, eller 30 kg på pull downs, betyder inte att jag klarar av dessa utmaningar. Iofs gillar jag inte alls squats utan maskin, så de e ju inget ja gör sådär annars heller, även om jag borde :S
Nåja, det är ju att anpassa träningen efter min förmåga, men blir ibland lite irriterad när jag söker efter träningar jag kan göra hemma som komplement... :S
fredag, mars 13
Varken vårdepression eller pms...
... Nej, för idag njuter jag av livet.
Däremot e ja rätt flummig ;)
Var till stallet ikväll, varit så otroligt skönt väder, så jag kände att jag bara måsta iväg. Och vilken effekt det hade. Det var helt otroligt vad jag kände mig fresh både i skallen å kroppen. Fick en helt ny energi!
Det var riktigt skönt att träffa Jenny, Joanna å Marika å bara snacka skit. Så härligt med människor som GER en energi! Och förstås lilla älskade Faxi <3 Finns nog inget som gör en på så gott humör som djur...
Har riktigt sommarfeelis, sitter å lyssnar på en så förbaskat bra låt, ni vet den där moment när man bara blundar å kan drömma sig bort till det som låten får en att tänka på. Precis så bra låt är det.
Även om livet har sina jävliga stunder ibland, så funderar man nog om det inte kommer att ordna sig till slut? Iofs lätt för mig att säga nu, när det är nåt på gång, men man blir åtminstone påmind om att det nog kanske kan lösa sig. Visst kan jag fundera på en hel del saker å grubbla på varför det har hänt, som tex mitt trubbel med ryggen, som ledde mig genom en helvetes resa. Visst, jag sitter ju här idag för det, å det har ju förmodligen resulterat i det som skett. Men... Skulle det kanske ha skett ändå? Måsta jag verkligen gå igenom hela köret för att nå dit jag e idag? Å var e jag idag? Nå, det ska vi inte ta så hårt, en sak åt gången.
Alltså livssituationen JUST NU är inget jag hurrar över, men vad som eventuellt kan komma. Det är det jag syftar på. Men hade jag inte kunnat komma dit, utan att de sku ha måsta krångla så emellan? Vad har dom senare 3-4 åren gett mig? Bitterhet?
Nå, måste nog ge lite cred åt ödet, trots sina något långa och något invecklade vägar ibland, men en sak ledde till det andra, som ledde till det tredje, vilket ledde till att jag ska vara "officiell" fotograf på en tillställning i sommar. Dom brukar ha en fotograf som är betydligt bättre än mig, men dom ville ha mera foton, as in antal. Därför valde dom att fråga mig. Jag skrev oxå "officiell", för jag vet faktiskt inte om jag ÄR officiell, men, jag antar att dom inte frågar hundratusen olika?
Iom detta oxå, alltså före förfrågningen kom, men inom samma kretsar, så har jag fått många nya vänner. Majoriteten av dom har jag inte träffat, men det känns som det är ett redigt folk, som går att lita på till 100%... Väldigt trevliga människor att fördriva tiden med på nätet, kvällar som helger :)
Snart är det även dags för min absolut sista återkontroll. Ni kan inte ana hur skönt det är. Jag har alltid känt mig bunden och känt mig "tillgänglig", jamenar, en återkontroll flyttar man inte på sådär bara. Tänk om jag velat flytta till usa? Hade blivit helvetisk krångligt det...
Jag är fri
Cancern vet jag vad gav mig, jag vet varför jag fick cancer. Inte rent fysiskt då, men för att jag skulle bli en sån fantastisk människa jag är. Det kanske inte märks, kanske bara jag som märker av det, men när man får bekräftelse för det i form av "Du har kloka tankar", då vet man att det blev mitt i prick. Det var DÄRFÖR jag fick cancer. Det är DÄRFÖR jag har gått igenom allt helvete (även allt före cancern), för att jag skulle bli en fantastisk människa.
Jag har även gått i lite konstiga tankar. Eller nej, RIKTIGT konstiga tankar. Jag vet egentligen inte när det började, men jag började inse att jag gillar snö. Jag har hatat snö å vinter, å kyla å fan å hans mormor. Och hans faster! Nåja, åter till ämnet (har jag sagt att jag brukar tappa tråden ibland.. ?).. Nåjo, som sagt, åter till ämnet. Ja, snö.. gillar snö. Och jag gillar lugn.
Det fanns en arbetsplats jag älskade att komma till på morgonen. När jag steg ur bilen, å bara lyssnade på och inandades lugnet som fanns där. Jag kunde stå en minut extra innan jag gick in på jobbet, bara för att njuta av stillheten. Det är där jag vill bo, där stillheten finns. Med naturen inpå.
Nåjo, iom dessa två har jag börjat fundera på att dra norrut. Det började som ett skämt "-Jag sku fast kun flytt ti haparanda"... Men nu känns inte tanken alls så avlägsen. Efter att jag tog lastbilskortet satt jag å drömde om snöröjning i norra Sverige.
Visst, det behöver inte nödvändigtvis vara norra Sverige, men sålänge det är Sverige och jag finner lugn å ro, stillhet, så är jag nöjd. Och då syftar jag inte på Stockholms skärgård. Jag vet inte kära läsare om ni förstår vilken känsla jag efterlyser.
Ibland känns det lite smått overkligt att man är född å uppvuxen i en liten stad, men längtar ut till lugnet. Det är inte precis så att det inte kan vara lugnt här, att gå hem från en efterfest en söndagmorgon kan vara riktigt mysigt det oxå! Men jag vill ha den känslan varje morgon jag vaknar. Varje morgon jag dricker mitt morronkaffe å tittar ut genom fönstret och inser hur jävla bra jag har det. Jag vill vara fri.
Däremot e ja rätt flummig ;)
Var till stallet ikväll, varit så otroligt skönt väder, så jag kände att jag bara måsta iväg. Och vilken effekt det hade. Det var helt otroligt vad jag kände mig fresh både i skallen å kroppen. Fick en helt ny energi!
Det var riktigt skönt att träffa Jenny, Joanna å Marika å bara snacka skit. Så härligt med människor som GER en energi! Och förstås lilla älskade Faxi <3 Finns nog inget som gör en på så gott humör som djur...
Har riktigt sommarfeelis, sitter å lyssnar på en så förbaskat bra låt, ni vet den där moment när man bara blundar å kan drömma sig bort till det som låten får en att tänka på. Precis så bra låt är det.
Även om livet har sina jävliga stunder ibland, så funderar man nog om det inte kommer att ordna sig till slut? Iofs lätt för mig att säga nu, när det är nåt på gång, men man blir åtminstone påmind om att det nog kanske kan lösa sig. Visst kan jag fundera på en hel del saker å grubbla på varför det har hänt, som tex mitt trubbel med ryggen, som ledde mig genom en helvetes resa. Visst, jag sitter ju här idag för det, å det har ju förmodligen resulterat i det som skett. Men... Skulle det kanske ha skett ändå? Måsta jag verkligen gå igenom hela köret för att nå dit jag e idag? Å var e jag idag? Nå, det ska vi inte ta så hårt, en sak åt gången.
Alltså livssituationen JUST NU är inget jag hurrar över, men vad som eventuellt kan komma. Det är det jag syftar på. Men hade jag inte kunnat komma dit, utan att de sku ha måsta krångla så emellan? Vad har dom senare 3-4 åren gett mig? Bitterhet?
Nå, måste nog ge lite cred åt ödet, trots sina något långa och något invecklade vägar ibland, men en sak ledde till det andra, som ledde till det tredje, vilket ledde till att jag ska vara "officiell" fotograf på en tillställning i sommar. Dom brukar ha en fotograf som är betydligt bättre än mig, men dom ville ha mera foton, as in antal. Därför valde dom att fråga mig. Jag skrev oxå "officiell", för jag vet faktiskt inte om jag ÄR officiell, men, jag antar att dom inte frågar hundratusen olika?
Iom detta oxå, alltså före förfrågningen kom, men inom samma kretsar, så har jag fått många nya vänner. Majoriteten av dom har jag inte träffat, men det känns som det är ett redigt folk, som går att lita på till 100%... Väldigt trevliga människor att fördriva tiden med på nätet, kvällar som helger :)
Snart är det även dags för min absolut sista återkontroll. Ni kan inte ana hur skönt det är. Jag har alltid känt mig bunden och känt mig "tillgänglig", jamenar, en återkontroll flyttar man inte på sådär bara. Tänk om jag velat flytta till usa? Hade blivit helvetisk krångligt det...
Jag är fri
Cancern vet jag vad gav mig, jag vet varför jag fick cancer. Inte rent fysiskt då, men för att jag skulle bli en sån fantastisk människa jag är. Det kanske inte märks, kanske bara jag som märker av det, men när man får bekräftelse för det i form av "Du har kloka tankar", då vet man att det blev mitt i prick. Det var DÄRFÖR jag fick cancer. Det är DÄRFÖR jag har gått igenom allt helvete (även allt före cancern), för att jag skulle bli en fantastisk människa.
Jag har även gått i lite konstiga tankar. Eller nej, RIKTIGT konstiga tankar. Jag vet egentligen inte när det började, men jag började inse att jag gillar snö. Jag har hatat snö å vinter, å kyla å fan å hans mormor. Och hans faster! Nåja, åter till ämnet (har jag sagt att jag brukar tappa tråden ibland.. ?).. Nåjo, som sagt, åter till ämnet. Ja, snö.. gillar snö. Och jag gillar lugn.
Det fanns en arbetsplats jag älskade att komma till på morgonen. När jag steg ur bilen, å bara lyssnade på och inandades lugnet som fanns där. Jag kunde stå en minut extra innan jag gick in på jobbet, bara för att njuta av stillheten. Det är där jag vill bo, där stillheten finns. Med naturen inpå.
Nåjo, iom dessa två har jag börjat fundera på att dra norrut. Det började som ett skämt "-Jag sku fast kun flytt ti haparanda"... Men nu känns inte tanken alls så avlägsen. Efter att jag tog lastbilskortet satt jag å drömde om snöröjning i norra Sverige.
Visst, det behöver inte nödvändigtvis vara norra Sverige, men sålänge det är Sverige och jag finner lugn å ro, stillhet, så är jag nöjd. Och då syftar jag inte på Stockholms skärgård. Jag vet inte kära läsare om ni förstår vilken känsla jag efterlyser.
Ibland känns det lite smått overkligt att man är född å uppvuxen i en liten stad, men längtar ut till lugnet. Det är inte precis så att det inte kan vara lugnt här, att gå hem från en efterfest en söndagmorgon kan vara riktigt mysigt det oxå! Men jag vill ha den känslan varje morgon jag vaknar. Varje morgon jag dricker mitt morronkaffe å tittar ut genom fönstret och inser hur jävla bra jag har det. Jag vill vara fri.
fredag, februari 20
Känslan... + Trasig som fan
... Då man ökar vikt på hantlarna <3
Sitter å funtsar på om ja ska fara efter en gymboll å ett par kahvakuulat, är lite dålig på att använda gymbollen när jag e där själv, e mest maskinerna å hantlarna då. Å eftersom renovering pågår nu, så har vi ingen lats, utan nu får man köra me hantlar istället.. Å me gymbollen kör vi ypperligt sätt för att squatta, nåt jag verkligen sku måst göra, trots att det är helvetiskt påfrestande å tungt. Har använt mina ben å knän liiiite för fel, liiiiite för länge.. :S
Känslan då man oxå börjar se lite förändring.. ! Har så möe underhudsfett ännu, så svårt å se nån skillnad, men axlarna å muskeln mellan axeln å nacken (som jag redan hunnit träna upp lite före jul), så börjar man se en skillnad på. Men jo, det är bara att knata på, nog börj de väl synas mer å mer så småningom nog :) ah, upper trapezius heter tydligen muskeln som går från axeln ti nacken..
När jag gymmade på stenåldern så hade vi en riktigt bra maskin för squats... Med stång.. Mellan två ställningar, så höll du i stången, å stod på rätt ställe, kunde du int squatta fel..
-----
Sådär går de när man påbörjar ett blogginlägg som man inte får färdigt. Visserligen var det här en så bra känsla, så jag valde att fortsätta här, eftersom det tangerar samma tema.
Men FAN va jag är trasig!
Okej, vi har min vänstra axel då som jag seriöst borde fara å kolla, för jag tror på riktigt att den inte mår bra. Sen har vi då min högra armbåge, på insidan som det går "nervblixtar" i när jag tar i för mkt på rhomben.
Vänstra knäet råkade jag ju vara å överanstränga lite på leg pressen, men det känns helt ok nu, fick ju backa rejält på vikterna där, å nu har ja kunnat öka upp ett par kilon utan att det känns desto värre.
Nå, mina återstående problem som jag borde fråga PTn om vad jag ska göra med.. Det är de här med inner- å ytterlår i maskinen. Jag känner ALDRIG av nåt i själva muskeln som ska tränas, men däremot den där stackars senan i ljumsken. Höfterna brukar ju kunna låsa sig på mig, eller ja, de känns väl typ som sendrag så ja hoppar å tjuter å skuttar å har mig tills de släpper.. Eller tja, inte riktigt som sendrag, men nåt ditåt iaf. Och sen min förbannade korsrygg. Igår på gymmet (trots att det överlag var ett jäkligt bra pass, det är nämligen det som översta texten handlar om), så vid varje tag (nu minns jag inte om de var på inner eller ytter) så knaka ryggen. Vaaarje gång. Det händer sig att ryggen knakar om jag hostar..
Nå, det räcker ju inte med det här.. Jag har känt av lite ömmande på ena vaden, alltså rätt långt ner sådär, men bara känt av det i sängen, å förstås glömt å kolla om jag har några blåmärken. Nå, idag kom ja ju ihåg att kolla, å jovisst ett blåmärken.. Å.. vafan? De e ju stenskarpt här? Va i helvete..
Kände nyss på vänstra vaden å likadant där. Om nån sku veta hur mina utslag efter bromsbetten känns, så sku ja säga att dehär känns likadant. Försöker hitta vilka muskler det kan röra sig om, men då det känns så betydligt ytligare än nån muskel, mer som det skulle vara strax under huden.. Eller hur man riktigt ska förklara..
Det gör inte alls ont vid användning, försökte just pressa vaden lite, å de enda som ömmar då e högre upp av lite träningsvärk som bara känns av vid press. Inte heller är det varmt, svullet däremot. De e ju lixom ännu värre å ta ett steg tillbaka i träningen om man inte har ont!
Nåja, om jag ska byta samtalsämne lite... till ett jag inte tänker skriva om alltför mkt, trots att jag helst sku vila skrika ut min glädje, så känslan när man ser en bild å bara tänker "Wow...!" ... mmm... *big smile*
Sitter å funtsar på om ja ska fara efter en gymboll å ett par kahvakuulat, är lite dålig på att använda gymbollen när jag e där själv, e mest maskinerna å hantlarna då. Å eftersom renovering pågår nu, så har vi ingen lats, utan nu får man köra me hantlar istället.. Å me gymbollen kör vi ypperligt sätt för att squatta, nåt jag verkligen sku måst göra, trots att det är helvetiskt påfrestande å tungt. Har använt mina ben å knän liiiite för fel, liiiiite för länge.. :S
Känslan då man oxå börjar se lite förändring.. ! Har så möe underhudsfett ännu, så svårt å se nån skillnad, men axlarna å muskeln mellan axeln å nacken (som jag redan hunnit träna upp lite före jul), så börjar man se en skillnad på. Men jo, det är bara att knata på, nog börj de väl synas mer å mer så småningom nog :) ah, upper trapezius heter tydligen muskeln som går från axeln ti nacken..
När jag gymmade på stenåldern så hade vi en riktigt bra maskin för squats... Med stång.. Mellan två ställningar, så höll du i stången, å stod på rätt ställe, kunde du int squatta fel..
-----
Sådär går de när man påbörjar ett blogginlägg som man inte får färdigt. Visserligen var det här en så bra känsla, så jag valde att fortsätta här, eftersom det tangerar samma tema.
Men FAN va jag är trasig!
Okej, vi har min vänstra axel då som jag seriöst borde fara å kolla, för jag tror på riktigt att den inte mår bra. Sen har vi då min högra armbåge, på insidan som det går "nervblixtar" i när jag tar i för mkt på rhomben.
Vänstra knäet råkade jag ju vara å överanstränga lite på leg pressen, men det känns helt ok nu, fick ju backa rejält på vikterna där, å nu har ja kunnat öka upp ett par kilon utan att det känns desto värre.
Nå, mina återstående problem som jag borde fråga PTn om vad jag ska göra med.. Det är de här med inner- å ytterlår i maskinen. Jag känner ALDRIG av nåt i själva muskeln som ska tränas, men däremot den där stackars senan i ljumsken. Höfterna brukar ju kunna låsa sig på mig, eller ja, de känns väl typ som sendrag så ja hoppar å tjuter å skuttar å har mig tills de släpper.. Eller tja, inte riktigt som sendrag, men nåt ditåt iaf. Och sen min förbannade korsrygg. Igår på gymmet (trots att det överlag var ett jäkligt bra pass, det är nämligen det som översta texten handlar om), så vid varje tag (nu minns jag inte om de var på inner eller ytter) så knaka ryggen. Vaaarje gång. Det händer sig att ryggen knakar om jag hostar..
Nå, det räcker ju inte med det här.. Jag har känt av lite ömmande på ena vaden, alltså rätt långt ner sådär, men bara känt av det i sängen, å förstås glömt å kolla om jag har några blåmärken. Nå, idag kom ja ju ihåg att kolla, å jovisst ett blåmärken.. Å.. vafan? De e ju stenskarpt här? Va i helvete..
Kände nyss på vänstra vaden å likadant där. Om nån sku veta hur mina utslag efter bromsbetten känns, så sku ja säga att dehär känns likadant. Försöker hitta vilka muskler det kan röra sig om, men då det känns så betydligt ytligare än nån muskel, mer som det skulle vara strax under huden.. Eller hur man riktigt ska förklara..
Det gör inte alls ont vid användning, försökte just pressa vaden lite, å de enda som ömmar då e högre upp av lite träningsvärk som bara känns av vid press. Inte heller är det varmt, svullet däremot. De e ju lixom ännu värre å ta ett steg tillbaka i träningen om man inte har ont!
Nåja, om jag ska byta samtalsämne lite... till ett jag inte tänker skriva om alltför mkt, trots att jag helst sku vila skrika ut min glädje, så känslan när man ser en bild å bara tänker "Wow...!" ... mmm... *big smile*
torsdag, januari 8
Oho
....
Signa up mig för zumba gold nu då, tycker som sagt bara en gång i veckan är lite för lite (även om de nu råka va 2 grejjer på sama dag). Å zumban börjar ikväll tydligen. Nu sku de bara va då pilates och så nån sport till så sku ja va rätt nöjd :D
Kolla nykaabi arbis, di had ju lite flera sporter, innebandy, volleyboll (jag spelade ju faktiskt i tjejlaget i högstadiet, de ni!) å rinkbandy. Rinkbandy, tjaa, vettefasen.. Alltså ja sku gärna stå på skrinnare, men ja tror fortfarande att de int e riktigt bra för mina vrister i det här läget. Speciellt int min svagare vrist, då den kan ge vika sådär bara. Sku behöv träna upp den å lite mindre vikt innan jag ställer mig på skrinnare. LAGOM GA Å STÅPEL PERKELE!
Innebandy däremot sku ju funka rätt bra.. Hmm...
Nej nu ska ja sluta, ja blir ju ruinerad me dehär. Fast nog sku de ju va kul nog! Saakeli. Nåja, int har ja nån kondis för innebandy ändå int, men som sagt, en fysisk aktivitet till i veckan å så nå djupstretch eller pilates (nej jag vill int ha yoga, för ja behöver int den mentala biten, ja somnar bara då, det är rörligheten jag är ut efter) så sku de va riktigt bra.
Nåja, ska fundera på de ett par dagar, fanns nån innebandy i bosund, men de hade börjat redan igår. Visst, anmälningen är öppen ännu, så säkerligen får man hoppa på nästa gång...
Signa up mig för zumba gold nu då, tycker som sagt bara en gång i veckan är lite för lite (även om de nu råka va 2 grejjer på sama dag). Å zumban börjar ikväll tydligen. Nu sku de bara va då pilates och så nån sport till så sku ja va rätt nöjd :D
Kolla nykaabi arbis, di had ju lite flera sporter, innebandy, volleyboll (jag spelade ju faktiskt i tjejlaget i högstadiet, de ni!) å rinkbandy. Rinkbandy, tjaa, vettefasen.. Alltså ja sku gärna stå på skrinnare, men ja tror fortfarande att de int e riktigt bra för mina vrister i det här läget. Speciellt int min svagare vrist, då den kan ge vika sådär bara. Sku behöv träna upp den å lite mindre vikt innan jag ställer mig på skrinnare. LAGOM GA Å STÅPEL PERKELE!
Innebandy däremot sku ju funka rätt bra.. Hmm...
Nej nu ska ja sluta, ja blir ju ruinerad me dehär. Fast nog sku de ju va kul nog! Saakeli. Nåja, int har ja nån kondis för innebandy ändå int, men som sagt, en fysisk aktivitet till i veckan å så nå djupstretch eller pilates (nej jag vill int ha yoga, för ja behöver int den mentala biten, ja somnar bara då, det är rörligheten jag är ut efter) så sku de va riktigt bra.
Nåja, ska fundera på de ett par dagar, fanns nån innebandy i bosund, men de hade börjat redan igår. Visst, anmälningen är öppen ännu, så säkerligen får man hoppa på nästa gång...
måndag, januari 5
Lennart har dålig motorik..
... Eller var det kanske jag?
Nåjo, första morgon-gym-passet i morse nudå, blev nog svettigt! :) Blev så hastigt i morse så ja orkade inte leta upp mitt pulsbälte, men de ska jag nog ha med mig ti nästa gång. Men motoriken min, ja jösses...
Vi hade lite uppvärmning i korridoren, å seriöst.. VAR e min motorik? Att få både händer å fötter med i samma rörelse de går fanimej int. Steg kan ja lära mig otroligt fort, men ti få händerna med?! Ni vet ju när man går när armarna svingar diagonalt från det ben som rörs framåt osv... Ja, det ska ju kännas naturligt. Nå, ja kan få de å kännas lika naturligt me "passgång". Så ti fösök nu sen då få in en "naturlig" rörelse me armar åt sidan eller uppåt eller nå, så nä, de går int. Ja tror int mina ben å mina armar använder samma hjärnhalva.. ;D
Därför e ja lite fundersam på den där zumban.. ;D Roligt sku de ju va, men ja får la se. Känns nog som alldeles för lite me bara 2 grejjer på måndagar, måst nog göra mera.. Nåja, kanske om man sku hitt nå pilates oxå... !
PTn kände igen mig, typ 6-7 år sen jag hade henne, så de va lite roligt! Sen var det 2 lärare från när man gick i högstadie som var där oxå, så de va lite kul, snacka int me dom idag, så vettetusan om dom kände igen en... Men ska nog snacka me dom här senare :) Epo å Hasse :)
Nu sku de bara va ti kom sig ut å gå då (såååååååååååå trist) övriga dagar, å sen ti få ordning på ryggen å svanken. Fanns inget skönare å sätt sig i soffan å kast upp fötterna på bordet, blev precis lagom böj på svankryggen då. Har ju fortfarande inte ordnat upp den sen jag inte fick strumporna på mig på 3 månader.. Nåja, de tar vi sen, int kan vi ta allt på samma gång int! ;)
Såg typ 80% av stans chaffisar i morse å, Torri å Juha va där på bottenviksvägen å Sten, Roffe å Aarre va bakom tekniska verke å körd bort snö. Satt å fundera att ja sku nog måst fa å häls på dom lite å säg hej. Ja va ju som en i familjen direkt :P Nåja, Roffe å Aarre ha ja ju känt sen ja lärde mig gå, Tony gick i parallellklass, å Sören visst man ju vem var från förr eftersom han har känt brosan många år, så de va ju typ Torri, Sten, Juha å Mattias man lärd känna :P
Och ja bästa låten just nu!
Nåjo, första morgon-gym-passet i morse nudå, blev nog svettigt! :) Blev så hastigt i morse så ja orkade inte leta upp mitt pulsbälte, men de ska jag nog ha med mig ti nästa gång. Men motoriken min, ja jösses...
Vi hade lite uppvärmning i korridoren, å seriöst.. VAR e min motorik? Att få både händer å fötter med i samma rörelse de går fanimej int. Steg kan ja lära mig otroligt fort, men ti få händerna med?! Ni vet ju när man går när armarna svingar diagonalt från det ben som rörs framåt osv... Ja, det ska ju kännas naturligt. Nå, ja kan få de å kännas lika naturligt me "passgång". Så ti fösök nu sen då få in en "naturlig" rörelse me armar åt sidan eller uppåt eller nå, så nä, de går int. Ja tror int mina ben å mina armar använder samma hjärnhalva.. ;D
Därför e ja lite fundersam på den där zumban.. ;D Roligt sku de ju va, men ja får la se. Känns nog som alldeles för lite me bara 2 grejjer på måndagar, måst nog göra mera.. Nåja, kanske om man sku hitt nå pilates oxå... !
PTn kände igen mig, typ 6-7 år sen jag hade henne, så de va lite roligt! Sen var det 2 lärare från när man gick i högstadie som var där oxå, så de va lite kul, snacka int me dom idag, så vettetusan om dom kände igen en... Men ska nog snacka me dom här senare :) Epo å Hasse :)
Nu sku de bara va ti kom sig ut å gå då (såååååååååååå trist) övriga dagar, å sen ti få ordning på ryggen å svanken. Fanns inget skönare å sätt sig i soffan å kast upp fötterna på bordet, blev precis lagom böj på svankryggen då. Har ju fortfarande inte ordnat upp den sen jag inte fick strumporna på mig på 3 månader.. Nåja, de tar vi sen, int kan vi ta allt på samma gång int! ;)
Såg typ 80% av stans chaffisar i morse å, Torri å Juha va där på bottenviksvägen å Sten, Roffe å Aarre va bakom tekniska verke å körd bort snö. Satt å fundera att ja sku nog måst fa å häls på dom lite å säg hej. Ja va ju som en i familjen direkt :P Nåja, Roffe å Aarre ha ja ju känt sen ja lärde mig gå, Tony gick i parallellklass, å Sören visst man ju vem var från förr eftersom han har känt brosan många år, så de va ju typ Torri, Sten, Juha å Mattias man lärd känna :P
Och ja bästa låten just nu!
tisdag, maj 6
Framtiden framtiden...
... jepp. Det sitter jag å funderar på igen.
Det finns 3 områden som jag är intresserad av, sånt jag tycker e kul. Maskinella delen (allt som går på hjul eller larvfötter), sen naturbruksområdet, och sen människokroppen. Naturbruket får jag väl lägga åt sidan nudå, dels för att min kropp inte gillar det, å det sket sig med studierna. Tyvärr. Så jag sitter å funderar på om jag sku bege mig in i hälsans värld. Där e de lite knepigt, för det finns saker jag absolut inte är intresserad av, tex åldringsvård. Tyvärr, det är inte min grej. Biomedicin låg ju på tapeten ett tag, men det blev lite för krångligt att ens få en studieplats. Sjuksköterska å läkare är jag inte heller intresserad av, jag vill jobba för att förbättra människans välmående i långa loppet. Tex onkologin kommer ju in där, inte direkt jobba med att lägga in en kanyl å hänga upp droppflaskor, utan motverka dom dagliga biverkningarna. Det jag själv lider av. Det är ett exempel jag syftar på när jag säger människokroppen.
Men det jag borde göra allra först, oavsett, är att göra högskoleprovet. HUA. Och före det borde jag träna! I detta läge skulle jag nog inte få ett rätt i högskoleprovet heller -.- Men som med det mesta andra så krävs det 3 års studier åtminstone. Jag börjar lite tröttna på den grejjen.. Men å andra sidan de e ju förståerligt.
Skulle tex bra kunna tänka mig studera på ume uni, det är sådär lagom långt ifrån. Eller som linda "SÅ jävla långt borta?! Jamen fan, du bor ju där uppe du, klart de e nära för dig.."... Finska alternativet inom det här ämnet är arcada, å det vet jag inte om jag är så intresserad av.
Nåja, man får la se vad det blir, högskoleprovet borde jag satsa på att göra ändå, å söka in till några skolor. Sen va det blir, får man väl se. OM det blir studier eller nä. Iofs behövs inte (?) högskoleprovet, utan man bara ökar chanserna att komma in. Eller vafan ja vet inte. När det står berhörighet så står det inget om högskoleprov, men urvalet baseras på betyg och högskoleprov.
Nåja, man får se... det har jag lärt mig att man ska varken tro eller hoppas för mkt. Alltid är det nåt som slår ner en när man börjar tro för mkt.... Jej... Åtminstone får jag ju studera på Coursera hur mkt ja vill utan att nån står å gnäller!
Det finns 3 områden som jag är intresserad av, sånt jag tycker e kul. Maskinella delen (allt som går på hjul eller larvfötter), sen naturbruksområdet, och sen människokroppen. Naturbruket får jag väl lägga åt sidan nudå, dels för att min kropp inte gillar det, å det sket sig med studierna. Tyvärr. Så jag sitter å funderar på om jag sku bege mig in i hälsans värld. Där e de lite knepigt, för det finns saker jag absolut inte är intresserad av, tex åldringsvård. Tyvärr, det är inte min grej. Biomedicin låg ju på tapeten ett tag, men det blev lite för krångligt att ens få en studieplats. Sjuksköterska å läkare är jag inte heller intresserad av, jag vill jobba för att förbättra människans välmående i långa loppet. Tex onkologin kommer ju in där, inte direkt jobba med att lägga in en kanyl å hänga upp droppflaskor, utan motverka dom dagliga biverkningarna. Det jag själv lider av. Det är ett exempel jag syftar på när jag säger människokroppen.
Men det jag borde göra allra först, oavsett, är att göra högskoleprovet. HUA. Och före det borde jag träna! I detta läge skulle jag nog inte få ett rätt i högskoleprovet heller -.- Men som med det mesta andra så krävs det 3 års studier åtminstone. Jag börjar lite tröttna på den grejjen.. Men å andra sidan de e ju förståerligt.
Skulle tex bra kunna tänka mig studera på ume uni, det är sådär lagom långt ifrån. Eller som linda "SÅ jävla långt borta?! Jamen fan, du bor ju där uppe du, klart de e nära för dig.."... Finska alternativet inom det här ämnet är arcada, å det vet jag inte om jag är så intresserad av.
Nåja, man får la se vad det blir, högskoleprovet borde jag satsa på att göra ändå, å söka in till några skolor. Sen va det blir, får man väl se. OM det blir studier eller nä. Iofs behövs inte (?) högskoleprovet, utan man bara ökar chanserna att komma in. Eller vafan ja vet inte. När det står berhörighet så står det inget om högskoleprov, men urvalet baseras på betyg och högskoleprov.
Nåja, man får se... det har jag lärt mig att man ska varken tro eller hoppas för mkt. Alltid är det nåt som slår ner en när man börjar tro för mkt.... Jej... Åtminstone får jag ju studera på Coursera hur mkt ja vill utan att nån står å gnäller!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)