Vid liv...

... iallafall nästan.

Har hållit dom flesta uppdaterade via fb, men tänkte dra den längre versionen här.

Söndamorron hade jag lovat marie att komma med som lite hjälpreda ti esse då hon sku dit med semppa på nå såndär skoljuttu (..ish), å i bilen på väg dit så kände jag redan att jag började få huvudvärk.

Tog en burana 400 som jag nu råkade ha med mig i väskan, å de va helt okej en stund, men sen började det bulta på igen. Vi var väl tillbaka i stallet typ halv 1 tiden nånting, å vi drack 2 kaffe, å sen insåg jag att nu får jag nog fara hem.

Kasta in 1600mg värkmedicin som läkaren gett rådet att jag ska göra om ja börjar känna av migrän. Gick å la mig förstås, eftersom den mängden däckar mig totalt, vaknade upp några timmar senare, ingen förbättring.

Minns inte om jag spydde då redan på kvällen eller hur det var. Nå hur som helst, sov vidare, månda morron klarade jag av 10 minuter i upprätt läge så spydde ja första gången, så de var bara att ringa till jobbet å säga att dehär lyckas inte. Fortsatte sova å spy om vartannat, var till massör, tisdan ingen förbättring så ringde sjukhuset då.

Fick bokat tid till 10:20, men det hade blivit nåt missöde, så jag hade blivit bokad ti bennäs. Hrmpf, bara å traska över ti jouren, eller snarare kräla, för jag kunde inte gå rättupp, spydde dessutom när ja kom ti sjukhuset. Fick lägga mig ner i en säng, å sov från å till. Först testades de me voltaren å norflex direkt i ryggen, sku vänta 2h för å se om det hjälpte - ingen förbättring. Sen gjordes de grundliga neurologiska tester å ögonen lystes å fan å hans mormor, så kom dom med sirdalud å tramal i tablettform. Blodprover togs å blodtrycket mättes, som hade varit lite väl högt innan jag fick första medicinerna. Även nackkrage testades, men den jag fick var inte till någon hjälp, den var för liten å för mjuk.

Då blev det en aningens bättre. Vid kl 16 byttes det läkare å han pratade om typisk nackspärr. Hmm, har haft nackspärr (om nån minns när vi sku va tärnor när vi gick på femman?), så vet nog vad det är.. "Backlasta-nacka" som det talades om. Nå, tidigare läkaren hade övervägt att lägga in mig på nån avdelning, men vid det laget var jag så himla lullig å borta å tyckte det var lite bättre, så läkaren för kvällen tyckte jag sku få åka hem. Sirdalud 4mg på recept dock.

Onsdagen så blev det sirdalud + burana 4 gånger på ett dygn, mera än så våga jag inte ta, å kände att det blir fan inte bättre. Det var bättre sålänge medicinerna verkade, men såfort de släppte, så var samma helvete tillbaka igen.

Torsdan åkte jag in igen, fick ett eget rum denhär gången, tackolov, så de blev lite tystare, hade vid det här laget även blivit ljuskänslig. Från början av veckan hade jag bara varit himla ljudkänslig å kunde inte avgöra hur långt ifrån ett ljud var. Alltså tex om morsan stod i tv-rummet å snacka med mig, eller 1m bakom mig. Plus allt susande å bultande.

Sov från å till då oxå, med tröjan över ansiktet, å en 3e läkare, ung sådan, kom å gjorde samma neurologiska undersökningar å, okej, jag kan ju förstå att hon oxå vill kolla å inte bara läsa tidigare läkares anteckningar. Men när hon sen började prata om norflex å voltaren så höll jag på ge upp! Bad om att inte få sprutor igen, eftersom det tar så helvetiskt ont att få norflex injektioner (har ännu ett handflatsstort område som jag e utan känsel på), så fick bägge + nåt annat i tablettform. Näpp, ingen förbättring då heller.

(Ja, just de ja, i början av veckan, sön-tis så gick det helt okej sålänge jag låg ner, då mådde jag relativt bra, sen på onsdag fungerade de inte det längre.)

Det hjälpte såpass att de kändes helt okej när jag låg ner, men såfort jag satt mig upp på sängen så höll huvudet på att explodera.. Å det var ingen smygande smärta som kom, utan det blixtrade till i hela huvudet så man trodde fan ögonen sku ploppa ut.

Nå, 3e läkaren då konstaterade att "Vi måst ju som stäck åv denhär värken nu!" å det tackar jag fan för. Så det blev kortison + anti-illamående + koksaltlösning i dropp då, å efter halva flaskan så kom hon in igen å jag sa att det kändes helt okej liggandes, testade sätta mig upp, å det var kanske en aning bättre. Dom hade lagt på rejält med fart i droppen, så det kanske inte hade hunnit verka till fullo ännu. Förstås blev ju kl 16 då oxå, så de bytte läkare igen.

4e läkaren var Olga Ukkonen, å då var det ord å inga visor! Plötsligt kom blodprovstanten in, å när hon höll på, så kom nästa sköterska in me en maskin å de blev lixom full rulle! Tror blodprovssköterskan tömde halva mig på blod, medans hon andra börja koppla ur droppen som då var färdig, å börja förbereda maskinen å sa att dom ska ta hjärtfilm på mig. Hon sa att Olga hade även ordinerat magnetröntgen av nacken å hjärnan.

Hjärtfilmen gjordes å hon sa att hon sku bara höra med Olga så sku hon kom med rullstol å kör upp mig ti röntgenavdelningen, men Olga kom å snacka med mig före å vid det laget hade värken gett med sig såpass av kortisonet så jag kunde sitta upp å faktiskt kände mig piggare! Vi diskuterade dittan å dattan, hon frågade va de var för dag, å jag blev så förvirrad av frågan i sig, så vi bara börja skratta. Men jo, ett såntdär test för att kolla att jag hängde med ännu.

Iom att det är så himla sällan jag har migrän, så tyckte hon att magnetröntgen kändes onödigt, hade jag haft flera gånger i månaden hade det funnits skäl till att göra det, men då det är knappt frågan om en gång i halvåret. Om ens det. Mina migränanfall e oftast sådär så de sticker i ögonen å jag har "rejäl huvudvärk", å mina 1600mg värkmedicin + några timmar sömn reder upp det.

Hjärtfilmen hade tagits för att kolla att det inte rörde sig om nån propp, däremot hade jag lite störningar, men inget att oroa sig över! Som sagt, ord å inga visor med Olga! Blodprovet var helt okej, ingen förhöjning på sänkan, leukocyterna var lite förhöjda, men om jag inte missminner mig, så har jag alltid haft lite höjning på leukocyterna. Sen var det nå andra prover oxå som var utanför referensvärdena, men dom berodde på vätskebristen!

Under dessa dagar hade jag knappt fått i mig mat på 3-4 dagar, som andra äter på en dag!

Oerhört glad å tacksam över den hjälp jag ändå fått, så ringde jag hem å sa att papsen får kom efter mig å hans första kommentar när jag öppnade bildörren var "-du kan ju åtminstone håll upp huvudet nu!"

Fredagen ännu tog jag det riktigt lugnt, var på massage igen å satt i fåtöljen där nere å kollade hästhoppning. Har haft svårt att sitta vid datorn, idag, lördag e första dan som jag kan sitta lite längre, även om ja känner att det inte är riktigt ok. Så såfort jag e klar me dehär inlägget så lär ja gå från datorn ;)

Fortfarande öm å börjar lätt spänna mig i axlarna igen, så har käkat 2 st burana 400 idag, lär nog kasta in en lite starkare värkmedicin som Olga hade skrivit ut åt mig när jag går å lägger mig. Måste ändå börja röra på mig lite, så jag kan jobba på måndag, så de inte blir så pang på.

Så man kan minst sagt säga att det har nog varit en riktig helvetesvecka dethär. Aldrig nånsin har jag varit med om nåt liknande. Har en gång haft ett sånt migränanfall så jag var likadan, sov å spydde, men då var det frågan om EN dag. Sen var jag lite halvtrasig dagen efter, men kunde iaf leva normalt. Men seriöst, 5 dagar? Trodde nog fan det här sku ta knäcken på mig helt ärligt.

Det funderades på borrelia å t.o.m även sorkfeber, men tror int det blev testat för nåndera. Borrelia kan det mkt gott å väl vara, eftersom jag plockat bort en fästing av doggen å har själv legat å solat i samma gräs där hon fick fästingen. Vet att på åland sku dom int ens ha funderat, utan tagit borreliatest direkt.

Nej nu känner jag att de e dags att gå från datorn! :) Tyvärr mkt foton som borde skickas å redigeras, men har meddelat dom som beställt att de kommer att ta lite tid, iom att det här blev sådär nu :/

Känslan... + Trasig som fan

... Då man ökar vikt på hantlarna <3

Sitter å funtsar på om ja ska fara efter en gymboll å ett par kahvakuulat, är lite dålig på att använda gymbollen när jag e där själv, e mest maskinerna å hantlarna då. Å eftersom renovering pågår nu, så har vi ingen lats, utan nu får man köra me hantlar istället.. Å me gymbollen kör vi ypperligt sätt för att squatta, nåt jag verkligen sku måst göra, trots att det är helvetiskt påfrestande å tungt. Har använt mina ben å knän liiiite för fel, liiiiite för länge.. :S

Känslan då man oxå börjar se lite förändring.. ! Har så möe underhudsfett ännu, så svårt å se nån skillnad, men axlarna å muskeln mellan axeln å nacken (som jag redan hunnit träna upp lite före jul), så börjar man se en skillnad på. Men jo, det är bara att knata på, nog börj de väl synas mer å mer så småningom nog :) ah, upper trapezius heter tydligen muskeln som går från axeln ti nacken..

När jag gymmade på stenåldern så hade vi en riktigt bra maskin för squats... Med stång.. Mellan två ställningar, så höll du i stången, å stod på rätt ställe, kunde du int squatta fel..

-----

Sådär går de när man påbörjar ett blogginlägg som man inte får färdigt. Visserligen var det här en så bra känsla, så jag valde att fortsätta här, eftersom det tangerar samma tema.

Men FAN va jag är trasig!

Okej, vi har min vänstra axel då som jag seriöst borde fara å kolla, för jag tror på riktigt att den inte mår bra. Sen har vi då min högra armbåge, på insidan som det går "nervblixtar" i när jag tar i för mkt på rhomben.

Vänstra knäet råkade jag ju vara å överanstränga lite på leg pressen, men det känns helt ok nu, fick ju backa rejält på vikterna där, å nu har ja kunnat öka upp ett par kilon utan att det känns desto värre.

Nå, mina återstående problem som jag borde fråga PTn om vad jag ska göra med.. Det är de här med inner- å ytterlår i maskinen. Jag känner ALDRIG av nåt i själva muskeln som ska tränas, men däremot den där stackars senan i ljumsken. Höfterna brukar ju kunna låsa sig på mig, eller ja, de känns väl typ som sendrag så ja hoppar å tjuter å skuttar å har mig tills de släpper.. Eller tja, inte riktigt som sendrag, men nåt ditåt iaf. Och sen min förbannade korsrygg. Igår på gymmet (trots att det överlag var ett jäkligt bra pass, det är nämligen det som översta texten handlar om), så vid varje tag (nu minns jag inte om de var på inner eller ytter) så knaka ryggen. Vaaarje gång. Det händer sig att ryggen knakar om jag hostar..

Nå, det räcker ju inte med det här.. Jag har känt av lite ömmande på ena vaden, alltså rätt långt ner sådär, men bara känt av det i sängen, å förstås glömt å kolla om jag har några blåmärken. Nå, idag kom ja ju ihåg att kolla, å jovisst ett blåmärken.. Å.. vafan? De e ju stenskarpt här? Va i helvete..

Kände nyss på vänstra vaden å likadant där. Om nån sku veta hur mina utslag efter bromsbetten känns, så sku ja säga att dehär känns likadant. Försöker hitta vilka muskler det kan röra sig om, men då det känns så betydligt ytligare än nån muskel, mer som det skulle vara strax under huden.. Eller hur man riktigt ska förklara..

Det gör inte alls ont vid användning, försökte just pressa vaden lite, å de enda som ömmar då e högre upp av lite träningsvärk som bara känns av vid press. Inte heller är det varmt, svullet däremot. De e ju lixom ännu värre å ta ett steg tillbaka i träningen om man inte har ont!

Nåja, om jag ska byta samtalsämne lite... till ett jag inte tänker skriva om alltför mkt, trots att jag helst sku vila skrika ut min glädje, så känslan när man ser en bild å bara tänker "Wow...!" ... mmm... *big smile*

Dålig på att blogga...

... Ja det har jag varit en tid.. Av diverse olika orsaker...

Och dessutom händer det inte så mkt nytt för tillfället, mest bara tjafs med allt, så man blir så trött. Men jag lever åtminstone.

Fick lite inspiration att blogga när jag gjorde veckans lectures av inside cancer (förbannat intressant kurs, så många svar, på så många frågor). Tex Apotosis är en grej som händer vid alzheimers..!

Ska snart fortsätta med  hjärtkursen jag går, lika intressant den oxå. Måsta signa upp mig på en leverkurs oxå (alltså liver) samt en parkinsons...  Men dom börjar först i oktober å november.

Kamerastöket har löst sig rätt bra oxå sku ja tro. Verkar ju ändra åsikt där lika mkt som folk byter underkläder. Nåja, (eller kanske ja skrev det ren?), kom över en kamera (den senaste lånekameran) som kommer att bli obehövlig, så den får ja då köpa. Dessutom kollat in vilket objektiv ja vill ha som e inom min prisklass. Jo, tydligen hade ja skrivit det i förra inlägget redan, nåååja, do i look like i care? Njet.

Objektivet blir ett USM 70-300, kan inte vara utan USM sen man fått prova på det. Liite över min prisklass, men räknar med att kunna bidra med en 50-lapp till ungefär. Lär klara mig rätt bra med det. Sen får man ta sikte på nästa, som e "en aning dyrare", men som nog kommer att vidga mina fotovyer rejält, då de e -600 (Motorsport, here i come!). Kanske de blir nåt billigare mer porträttobjektiv före.. Får la se. Men åtminstone måste jag ha en monopod före stora objektivet, lär knäcka sönder kameran utan :S Vi snackar ett 2 kilos objektiv.

Så det om det. Kan ju säga att jag längtar till december ;)


Här e en bild på Sigmas nya 150-600, kostar en halv förmögenhet å lite till.

Tröttsamt.

... Jag blir så trött.

Jag går i zombie-mode just nu, dvs vaken, men kontoret har stängt. Och förstås e man lagom rastlös ändå....! (det är det jag blir trött på alltså... )

Dessutom har det varit en såndär dag igen då jag hunnit gå igenom alla sorters mode, arg, irriterad, glad, trött, frustrerad, överlycklig, ivrig, död osv osv osv, bara det i sig tär ju på krafterna.

Fick iallafall klart ena coursera-kursen idag, eller alla quizzar, med full pott, så de lär väl komma ett Statement of Accomplished här om 2-3 veckor efter kursens slut.

You must receive an average of at least 80% or above across all quizzes to access a "Statement of Accomplishment" at the completion of the course. With an average of 90% or above, you will earn a "Statement of Distinction".

Vet int om man får Statement of Disctinction gratis, de e dom som brukar kosta, men ja lär ju se.  Så det har man fått gjort idag, å så kolla jag lite på Forensic Science oxå, har inte beslutat mig ännu om jag ska gå den, beror på hur invecklad den blir, hittills har jag bara sett introduction å what is forensic science å såna topics.

Nåja, enough om Coursera, även om jag har tusen saker till att säga.

Sitter å funderar lite på om jag ska göra "reklam" för bloggen på nya sidan finlandssvenska bloggar, gillar på ett sätt att ha den så liten som den är. Ingen press då ;) Nåja, förutom när Anna tycker ja ska skriv nå då förstås x)

På tal om tapetklister, nån som har nå gymnasieböcker/skolböcker inom biologi, människans anatomi och liknande? Alltså inte biologi rent sådär allmänt, utan inriktat på människan då. Å sku va villig att sälja åt mig? Såna böcker brukar va så hiskeligt dyra, tror min anatomibok som ja köpte kosta nå på 50 spänn... Å den e bara muskler, skelett å nervsystem.

Ugh, är så inspirerad till att göra allt, men jag orkar inte ens klicka in mig på ett spel. Så det är ungefär på den nivån. Dessutom vill jag tusen saker, helst på samma gång, så typiskt för väduren, men man tröttnar lika fort. Alternativt tar sig vatten över huvudet. Jaja, väduren i ett nötskal.

Framtiden framtiden...

... jepp. Det sitter jag å funderar på igen.

Det finns 3 områden som jag är intresserad av, sånt jag tycker e kul. Maskinella delen (allt som går på hjul eller larvfötter), sen naturbruksområdet, och sen människokroppen. Naturbruket får jag väl lägga åt sidan nudå, dels för att min kropp inte gillar det, å det sket sig med studierna. Tyvärr. Så jag sitter å funderar på om jag sku bege mig in i hälsans värld. Där e de lite knepigt, för det finns saker jag absolut inte är intresserad av, tex åldringsvård. Tyvärr, det är inte min grej. Biomedicin låg ju på tapeten ett tag, men det blev lite för krångligt att ens få en studieplats. Sjuksköterska å läkare är jag inte heller intresserad av, jag vill jobba för att förbättra människans välmående i långa loppet. Tex onkologin kommer ju in där, inte direkt jobba med att lägga in en kanyl å hänga upp droppflaskor, utan motverka dom dagliga biverkningarna. Det jag själv lider av. Det är ett exempel jag syftar på när jag säger människokroppen.

Men det jag borde göra allra först, oavsett, är att göra högskoleprovet. HUA. Och före det borde jag träna! I detta läge skulle jag nog inte få ett rätt i högskoleprovet heller -.- Men som med det mesta andra så krävs det 3 års studier åtminstone. Jag börjar lite tröttna på den grejjen.. Men å andra sidan de e ju förståerligt.

Skulle tex bra kunna tänka mig studera på ume uni, det är sådär lagom långt ifrån. Eller som linda "SÅ jävla långt borta?! Jamen fan, du bor ju där uppe du, klart de e nära för dig.."... Finska alternativet inom det här ämnet är arcada, å det vet jag inte om jag är så intresserad av.

Nåja, man får la se vad det blir, högskoleprovet borde jag satsa på att göra ändå, å söka in till några skolor. Sen va det blir, får man väl se. OM det blir studier eller nä. Iofs behövs inte (?) högskoleprovet, utan man bara ökar chanserna att komma in. Eller vafan ja vet inte. När det står berhörighet så står det inget om högskoleprov, men urvalet baseras på betyg och högskoleprov.

Nåja, man får se... det har jag lärt mig att man ska varken tro eller hoppas för mkt. Alltid är det nåt som slår ner en när man börjar tro för mkt.... Jej... Åtminstone får jag ju studera på Coursera hur mkt ja vill utan att nån står å gnäller!